Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Genom ”Ingenmansland” vid gränsen mellan Moçambique och Malawi – sommaren 2013

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Bussen går nu… eller om 30 min eller 1 h… Någonstans i Moçambique – sommaren 2013

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Familjen väntar på tåget – Sri Lanka 2017

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Alice första resa – Indien 2016

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags,  det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på…  Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar!  Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.

Bästa ön? En högst personlig jämförelse mellan Sicilien, Sardinen & Korsika

Nu har det börjat bli höst här hemma och det känns som en evighet sedan sommarens husbilssemester… Vad passar då inte bättre än att tänka tillbaka och reflektera lite över resan?! Vad var egentligen bäst? Svår fråga, som kanske behöver delas in i några olika kategorier för att kunna ge ett någorlunda vettigt svar… Så vi börjar med – Vilken ö var bäst?

Själva huvudmålet med resan var från början Sicilien. Innan vi åkte hade vi varken vägen dit eller tillbaka planerad, så vi började köra söderut med målet på Medelhavets största ö… Sicilien gjorde oss inte besvikna och jag kan till och med påstå att det var bättre än vi tänkt oss. Städerna, stränderna och stämningen var precis vad vi gillar. Gammalt blandat med nytt, trånga gränder, trevligt folk, lugna stränder. Mysigaste ställplatsen på resan måste varit Spiaggia Calamosche! Där stod vi i princip helt ensamma i en olivlund med en fin strand en bit bort. När det gäller städer var vår favorit Cefalù, men Palermo överraskade och visade sig vara en storstad som var väl värd ett besök.

Perfekt ställplats i en olivlund – Spiaggia Calamosche
Efter en promenad i naturreservatet kom man fram till denna stranden – Spiaggia Calamosche
På väg hem från stranden – Spiaggia Calamosche
Husen låg precis intill vattenkanten i Cefalù
Sightseeing i Palermo

När vi någonstans efter Rom bestämde oss för att åka hemåt via Sardinen och Korsika så började jag tro att Sardinen skulle bli höjdpunkten på resan.  Alla som besökt ön verkar tycka att det är hel magiskt.. Visst det var vackert, men det är samtidigt fler turister och folktäta stränder. Ön saknar lite av Siciliens råa charm, och enda ”fördelen” med ön var egentligen den lugnare trafiken, både på landsvägarna och i städerna. Det var dessutom renare och det stod inte överfulla soptunnor längs med vägarna… Alltid något.

Spiaggia di Chia, Sardinien
Sopor längs med vägen – Palermo, Sicilien

Vi hade tänkt stanna merparten av tiden efter Sicilien på Sardinen och endast spendera någon natt på Korsika. Så blev det inte. Sardinen var, som jag skrev ovan, inte riktigt för oss… Korsika däremot visade sig bjuda på flera guldkorn och kanske den mysigaste staden på hela resan – Bonifacio. Efter att främst sett torrt landskap, med gult gräs med knappt någonting grönt i sikte sedan norra Italien, så bjöd Korsika på lite efterlängtad grönska. Stränderna var dessutom helt jäkla magiska! Den vackraste stranden på resan, med helt turkost vatten, var helt klart Plage du Petit Spérone.

Plage du Petit Spérone
På väg mot stranden… Plage du Petit Spérone

Enda nackdelen med Korsika var prisläget – det var dyrt! Det fanns inte heller lika gott om bra ställplatser på det sätt som vi blivit bortskämda med i Italien. Istället var det ganska stora campingar, där tält, husvagnar och bilar blandades hej vilt. Priserna var ungefär det dubbla mot Italiens ställplatser och långt ifrån lika charmiga.

Bonifacio, uppe på klippan, fotat på färjan från Sardinien
Kusten på Koriska…

Så om ni funderar på vilken ö ni ska till av dessa tre så är mitt givna svar – åk till Sicilien! Om det ruffiga Sicilien inte lockar så tycker jag att ni ska åka till Korsika. Söker ni lite mer fart och fläkt (och turister!) så passar Sardinen alldeles utmärkt! Det är lite som att välja mellan pest eller kolera, fast tvärtom 🙂

Ställplatser i Italien

Nu har vi åkt igenom Italien, från Vipiteno i norr och ända ner till tåspetsen. Ställplatser, eller Sosta som det kallas på italienska, finns det gott om och priset ligger på runt 15-20 euro per natt. Utöver priset så tillkommer det mellan 0,5-1 euro för dusch (mellan 3-5 minuter) och ibland även någon euro för el. Tvättmaskin finns på vissa platser och kostar mellan 4-5 euro per maskin.

Här kommer en kort genomgång av de ställplatser vi stått på Italien, de är listade från norr till söder och samtliga ligger längs med västkusten. Här är det endast med platser på italienska fastlandet, det kommer inlägg längre fram med Sicilien och Sardinien.

VIPITENO – AUTOCAMP SADOBRE

Denna ligger precis efter den österrikiska gränsen och ligger granne med ett lastbilsstopp. Toalett och dusch delas med lastbilschaufförerna, men allt låg i nybyggda baracker så det var rent och fräscht. Trots att det var en del rörelse runt om så stördes vi inte på natten. Det kanske inte är ett stopp man stannar på i flera nätter, men det duger gott för en natt. Kostade 15 euro, med el & dusch.

Adress: Nås via SS508, Zona Artigianale Reifenstein 10, 39040 Vipiteno

FLORENS – AREA SOSTA CAMPER ANTICA ETRURIA

Här hamnade vi på en ställplats i området Sesto Florentino, strax utanför Florens, som låg precis vid en lastbilscentral. Det var ganska mycket ljud från tidig morgon, men eftersom vi alla sover djupt så störde det inte oss så mycket. Det var ganska nedgånget, men toalett och dusch var rent och fräscht. 20 euro med ström, 0,5 för dusch. Inget dricksvatten. Bussen till Florens gick precis utanför.

Adress: Via Ferrucio Parri 10, 50019 Sesto Florentino

MARINA DI PISA – PARCHEGGIO CAMPER PISAMO

Vi hade varit inne i Pisa på dagen (fanns en billig parkering, 0,75/h mitt inne i Pisa, med gott om plats för husbilen) och letade därför efter en ställplats lite utanför staden. Denna låg precis vid marinan som hade en nybyggd pir, perfekt för kvällspromenaden. Här fanns det dricksvatten, dusch, men ingen toalett. Kostade 12 euro, plus 2 för el, men strömmen var endast på 500 watt.

Adress: Viale Gabriela d’Annunzio 252-264, 56100 Marina di Pisa

MARINA DI BIBBONA – AREA DI CAMPING ARCOBALENO

Här stod alla husbilar på rad, med toalett och dusch längst ut mot vägen. Välskött och välstädat! Det var en bit att gå till stranden, men helt klart gångavstånd… Ställplatsen låg mittemot en camping, så om man vill ha lite mer bekvämligheter så kan man ta in där istället (då får du nog gångra priset med tre). Kostade 10 euro plus 2 för el.

Adress: Via dei Cipressi, 57020 Marina di Bibbona

ROM – AREO SOSTA CAMPER ROMAE

Vi ville ha en ställplats som låg relativt centralt, men som ändå hade el, dusch och toalett. Personalen var hjälpsam och kunde (kors i taket) engelska! Här var det ganska tight mellan platserna, men eftersom det knappt var några husbilar så hade vi tomt runtom oss. Jag kan tänka mig att det är skillnad på riktig högsäsong. Vi tog metron (röda linjen, hållplats Arco di Travertino) in till Rom, bara några hundra meter bort. Kostade 20 euro med el (700 watt) och 1 euro för dusch. Dricksvatten.

Adress: Via Arco di Travertino 5, 00178 Roma

ROM – PARKING LE TERAZZE

Dagen hade spenderats vid Albanosjön strax utanför Rom. Eftersom jag och Alice skulle flyga hem redan sju nästa morgon ville vi bo nära Ciampino flygplats. Så vi styrde mot, vad vi trodde var, en ställplats bara 15 min från flygplatsen. Det visade sig att vi hittat en långtidsparkering för husbilar… Det fanns varken toalett eller dusch, men det fanns ström. Vi fick bo över natten för 20 euro. Kanske inte trevligaste stället, men säkrare har vi nog aldrig bott. Bakom låsta grindar och med vakter!

Adress: Via di Fioranello 170, 00100 Roma, exit 24 of A90.

SAN FELICE CIRCEO – AREA ROSA DEI VENTI

Här spenderade grabbarna en hel vecka när jag & Alice var hemma i Sverige. Det var lummigt och gott om skugga. Stället låg endast ett stenkast från havet och nära en lagun. Grabbarna var väl omhändertagna här, Jan fick både frukt och hemmagjord marmelad av ägaren. Det fanns ingen toa, men solvarm dusch. Kostade 24 euro (Jan betalde 18 euro/natt eftersom han stannade en vecka). Priset var ink el, men det var låga watt. Det fanns dricksvatten.

(Även första bilden är från denna ställplats)

Adress: Viale Europa 9A, 04017 San Felice Circeo. Var dock svårt att hitta då skylt saknades, fråga er fram 🙂

POMPEJI – SOSTA CAMPER

Jag har inget namn på ställplatsen, eftersom det bara stod ”Sosta” på gatan och vi hittade den av en slump. Låg på en bakgård på Via Antonio Segni. Det var gångavstånd in till katedralen och torget med gågata samt till ruinerna av gamla Pompeji. Infarten till ställplatsen var tight! Kostade 18 euro plus 2 för el. Här fanns det varken toa eller dusch, men det var dricksvatten i kranen.

Adress: Via Antonio Segni, Pompeji

FALERNA MARINA – LIDO SOSTA CAMPER

Denna ställplats låg precis vid havet strax efter Falerna Marina. Perfekt stopp på vägen söderut eftersom barnen fick en chans att leka av sig i sanden, trots att vi stannat efter kl 18. Kostade 16 euro med ström.

Adress: Längs med SS18, mellan Falerna Marina och Lenzi.

Ut och resa med barn? Förbered dig på 1000 ”goda” råd

Vid det här laget är jag och Jan ganska rutinerade när det gäller att resa med våra små globetrotters. Någonting som slår mig är hur skeptiska folk här hemma är till att resa med små barn. Folk verkar tycka att man är vågad om man törs åka på en veckas charter med sin bebis. Att åka iväg till allt som inte är Thailand, USA eller Europa med små barn verka folk tycka är rena vansinnet och kanske rent av ansvarslöst. Så det första ”rådet” man stöter på är kanske rent av Ska ni verkligen åka dit med barnen? Jag har lärt mig att de som är mest skeptiska här hemma oftast är de som inte rest mycket själva. Och visst, om man tycker att det känns lite skrämmande att åka ut i världen så förstår jag att det känns ännu mer skrämmande att göra just det, men med barn i släptåg 🙂

Edvin vilar i skuggan – Vietnam, januari 2015
Edvin på sin första ”Jorden-runt-resa” – Alaska, sommaren 2015

När man väl vågat sig ut med sina små så väntar ännu mer tips väl på plats… När vi varit iväg kan jag räkna upp nästan otaliga tillfällen på någon sagt åt mig att jag inte sköter mina barn på rätt sätt. Det kan vara alla möjliga småsaker som: varför har hon inte hål i öronen? Det måste man göra direkt när barnen är nyfödda! Varför klipper ni inte hennes hår? Hon får det i ögonen! Ammar hon inte, fast hon bara är 1,5 år? Det bästa är ju att amma tills dom är två-tre år! Ni måste klippa deras naglar, dom är alldeles för långa! Äter hon den maten, är inte den för stark?! Ni måste mosa hennes ris med händerna innan hon äter det! Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, men ni förstår nog vid det här laget att man kan få alla möjliga ”tips” 🙂

Med Edvin i bärselen – Bohol, Filippinerna, november 2015
Edvin springer i öknen – Dubai, april 2016

Det som satt djupast spår i mig var när vi precis kommit till Vietnams Ho Chi Minh med en tre månader gammal Edvin. Som nybliven förälder och ute på första resan med barn var jag rädd för att ”göra fel” och funderade en hel del på vad andra tyckte. Därför var det extra tufft när en främling gick rätt fram till mig när jag hade Edvin i bärselen och sa ”vad gör du här med ett litet barn” och skällde på mig en bra stund. Jag blev helt förstummad. När jag hämtat andan sa jag att han inte hade någon rätt att säga åt mig hur jag tar hand om mitt barn. I efterhand är jag glad för att jag fann mig och gav svar på tal, men händelsen satte verkligen spår i mig och minnet smyger fortfarande upp titt som tätt…

Promenad i det magiska kvällsljuset – Indien, november 2016
På väg med lokalbåten till Maafushi – Maldiverna, februari 2017

Jag har lärt mig (eller i alla fall, försöker lära mig) att tipsen ges med välvilja och att det främst handlar om olika syn på hur man tar hand om sina barn på bästa sätt. De personer som säger sådana här saker har med största sannolikhet inte varit i andra länder och sett att alla gör olika. Vetskapen om att barn växer upp till vuxna överallt i världen, trots lite olika seder och bruk gör att jag har blivit oerhört förstående för att alla gör olika (inom rimliga gränser givetvis!). Men visst, det gör lite ont i hjärtat (och rycker lite i irritationsnerven) varje gång någon har synpunkter på hur jag tar hand om mina barn…

Fikapaus vid vattenfallen i Krka, ett av stoppen på husbilssemestern – Kroatien, sommaren 2017
Två nöjda skruttar i sanden – Zanzibar, januari 2018

Jag vill egentligen avsluta detta inlägg med en uppmaning – våga ut och res med era små och försök att inte lyssna på alla råd ni kan få längs med vägen… Hmm, förutom mina råd i detta inlägget då förstås 🙂

Resa med barn? Här är en lista på vad du kan vänta dig!

15 tips inför flygresan med barn eller bebis!

Ut och resa med bebis eller småbarn? Här kommer mina bästa tips för packningen!

Passa på & upptäck världen med era små! 

Ut & resa? Tips på bra appar för de minsta