Långa tunnlar & cykeltur in till Salzburg

Gårdagens förmiddag bjöd mest på tunnelkörning i Österrike. Karawankentunneln som går mellan Slovenien och Österrrike är nästan 7,9 kilometer! Det kom tunnel efter tunnel nästan hela vägen till Salzburg. Vid 15 var vi framme på Camping Schloss Aigen. Det är en mysig camping från 1951 som ligger 5 km cykelväg från staden. Rekommenderas!

Alice framför Pärlan på Camping Schloss Aigen
Edvin lekte en stund på lekplatsen och sedan hoppade vi på cyklarna och drog in till staden. Cykelvägen gick längs med floden Salzach. Saltzburg gav ett storslaget första intryck med fästningen Hohensalzburg uppe på berget. Det blev två olika lekplatser och några turiststråk innan vi cyklade hemåt, nöjda med vår spontana tur till staden.

På väg in mot Salzburg
Salzburg
Alla dessa häftiga byggnader!
Edvin åkte bakom mig in till staden…

Stråk på östra sidan om floden
Västra sidan om floden, kolla in alla häftiga skyltar!
… och Alice fick åka bakom mig på väg hem.
Vi har ingen riktig plan på vart vi ska åka idag… Vi hade först tänkt åka till Cortina i Italien, men istället blev det Salzburg. Planen har dessutom varit att åka förbi slottet som inspirerat till Disney-loggan, Hohenschwangau. Det har vi tänkt varje gång vi åkt genom Tyskland, men ännu har det inte blivit av… Nu väljer vi mellan att åka upp genom Tyskland eller åka in i Tjeckien och stanna i Cesky Krumlov. Vi stannade till där när vi åkte på MC-semestern 2008 men gick aldrig in i staden. Det verkar vara väldigt vackert! Vi får nog singla slant 🙂

Två sevärdheter i Slovenien på en dag: Postojnska Jama och Predjamski Grad

Ännu en händelserik dag kan bockas av! Efter frukosten åkte vi mot staden Postojna. Vad finns där? Jo, Sloveniens näst största grottsystem. Grottan uppskattas vara 3 miljoner (!) år gammal och har skapats av vattnet i floden Pivka.

Grottan i Postojna
Häftiga formationer av stalaktiter & stalagmiter inne i grottan

Grottan (ny)upptäcktes år 1818 och började med rundturer för turister redan året efter. Man fick köpa sin biljett för inträdet, men utöver det gick man också betala för stearinljusen som skulle lysa upp i mörkret. Ju mer pengar man var villig att betala, desto mer av grottan fick man se. Jag kan inte riktigt ta in hur många ljus man fick tända för att se de häftiga stalaktit- och stalagmitformationerna, men det måste varit en jäkla massa! 

Tunnelsystemet är ca 24 km långt och vi åkte tåg en bra bit in i grottan och sedan gick vi en tur på 1,5 km. För de första turisterna som besökte grottan tog det 5 timmar att gå in till det ställe som tåget tog oss till på 10-15 minuter!

Tåget som tog oss långt in i grottan på bara 10-15 minuter
Här har vi precis gått av tåget

Efter att ha korsat ”Ryska bron” (den har fått sitt namn eftersom ryska straffångar byggt den) kom vi in till det som ska vara den vackraste delen av grottan. Det är tre kammare, spagettikammaren som fått sitt namn av alla tunna stalaktiter i taket som ser ut som just spagetti. Sedan kommer vita och sist röda kammaren, som fått sina namn av färgskiftningarna på kalkfirmationerna. Det var verkligen vackert här och jag har nog aldrig sett Edvin så trollbunden av någonting tidigare.

Spagettikammaren
Som spagetti i taket…
Vita kammaren
Vita kammaren
Röda kammaren
Röda kammaren

Efter att ha promenerat 1,5 kilometer under marken var det ganska skönt att ta tåget tillbaka och komma uti värmen igen! Vi hoppade in i Pärlan, käkade lite och sedan körde vi några kilometer till slottet i Predjama. När vi var på MC-resa 2008 stannade vi till utanför slottet, men vi gick aldrig in. Bilden av slottet etsade sig fast och det var kul att komma tillbaka och se hur det såg ut på insidan.

Slottet i Predjama

Själva slottet ligger vid öppningen av ett stort grottsystem i berget och ligger på en 123 meter hög klippa! Det ger ett mäktigt första intryck! Tänk att bo där inne! Det var som en riktig fästning, med fallbro och murar.

En nöjd Edvin på rundtur inne i slottet
På väg mot parkeringen, så skönt med lite grönska igen!

Efter besöket satte vi oss på en trappa och åt glass. Till och med Alice fick smaka lite och hon blev riktigt arg när hon inte fick mer (å nej, hon har nog fått mitt humör! Det märks redan att hon är bestämd och vet vad hon vill). Vi lagade mat i husbilen och sedan styrde vi upp mot Bled.

Här kommer några tips om du planerar att besöka grottorna i Postonja:

  1. Tänk på att ta med varma kläder! Grottan håller en jämn temperatur året runt, på uppfriskande 10 grader. Jag hade på jeans, tröja & sjal, barnen hade byxor, tröjor och mössor på sig.
  2. Om ni har möjlighet, ta med en systemkamera eller annan ”riktig” kamera. Mobilen fungerar dåligt att fota med i mörker, speciellt eftersom man inte får använda blixt i grottan.
  3. Det kommer ta tid! Vi var framme till grottan vid 12, men fick vänta på tåget som gick kl 13 och var tillbaka vid bilen vid 14.30. Allt som allt tog själva grottbesöket 1,5 timme, men det fanns även museum och akvarium som man kunde gå till (mot extra betalning). Med två små barn räckte den kortaste turen.
  4. Vi hade varken vagn eller sele med oss, Edvin sprang själv hela vägen. Han tyckte det var riktigt häftigt och var så duktigt! Han förstod att man inte fick röra stenarna och tittade på alla ”stenpinnar” med förundran.
  5. Vi betalade 35 EUR/person plus 5 EUR i parkering, för tågresa och rundtur i grottan samt inträde till slottet i Predjama. Barn kostar efter de fyllt 6 år. Det var helt klart värt pengarna! Detta var häftigaste naturupplevelsen på resan!
  6. Det går gratis buss mellan grottorna och slottet, eftersom det inte finns så mycket parkeringar vid slottet. Vi valde ändå att ta husbilen så att vi skulle kunna äta kvällsmat när vi gått runt där. Parkeringen var gratis, men vi fick gå en liten bit.

Vår lilla guide till mäktiga Dubrovnik

Vy över staden, fotat 2008

På förmiddagen gav sig Jan ut på en cykeltur in till Dubrovnik. Att han är galen som ger sig ut och cyklar i denna värmen är jag säkert inte ensam om att tycka?! Det är dessutom branta backar och väldigt smala vägar! Han berättade att han hade fått cykla utanför räcket flera gånger, med branta stup ner till havet. Vi hade planer på att cykla med vagnen in till staden i eftermiddag, men efter hans tur idag så kan man väl säga att vi ändrade dom planerna 🙂 Han cyklade först upp till högst punkten innan staden och vände sedan hemåt, men då fick ha syn på gamla vägen och följde den hela vägen in till staden. Han tog ett varv innanför murarna (får man ens cykla där?) och sedan vände han hemåt.

Strand som endast nås med båt, fotat på Jans cykeltur

Vid fyra gick hela familjen ner till hamnen i Mlini och tog båten in till Dubrovnik. Ungefär 20 minuter senare var vi framme vid stadsmuren och klev av.

Båt från Mlini in till Dubrovnik
Dubrovnik från båten

Eftersom vi har varit här tidigare så hade vi ingen direkt plan, utan lät Edvin springa före och bestämma vägen. Här kan man inte se sig mätt på trånga charmiga gränder, vackra byggnader, tjocka murar och blanka marmorgolv. 

Det är inte så stort så om du går runt i några timmar så kommer du troligtvis ha gått förbi de flesta större sevärdheter. På kvällen tog vi bussen tillbaka till Mlini och det var allt från Dubrovnik, för denna gången 🙂

Dubrovnik är verkligen en häftig stad, har du planer på att åka hit? Här kommer några, högst personliga, tips:

  1. Mitt bästa tips är att inte bo mitt inne i stan, dels är det fullt med folk och dessutom är det lite krångligt eftersom man måste gå med resväskorna (inga bilar får köra innanför murarna). Sist jag och Jan var här bodde vi på berget ovanför, detta gjorde att vi hade den perfekta vyn över staden från terassen.

    Frukost på terassen med Dubrovnik nedanför, fotat 2008
  2. Om du vill ha lite mer lugn och ro så tycker jag absolut att du ska bo lite utanför staden, som i Mlini. Hamnområdet och kustremsan här är riktigt charmig! Tänk dock på att hela området runt Dubrovnik är bergigt, så branta trappor och gränder är det nog svårt att komma undan (likaså stenstränder!). Härifrån når du enkelt Dubrovnik med båt eller buss. Om du åker med barn så tycker jag verkligen att detta är att föredra, åka båt och buss är ju spännande! Om du är på roadtrip är detta också perfekt eftersom du slipper hitta parkering till bilen, det verkar vara kaos och trånga parkeringar nära gamla stan!
  3. Tips nummer tre är att inte åka under högsäsongen, dels för att det är varmt och dels för att det är galet mycket turister! Om du ändå åker hit när det är varmt; åk in till stan på eftermiddagen/kvällen. Eller så tar ni med badkläder, det går faktiskt att bada precis utanför stadsmuren!
  4. Tips nummer fyra är att inte ta med vagn till promenaden innanför murarna. Det blir en hel del trappsteg och smala gränder om du vill kunna utforska staden ordentligt. Edvin, som fyller tre i oktober, sprang runt nästan heja tiden, men det sista blev han trött och då fick han sitta på min rygg i selen. Jan bar runt på Alice, som fyller ett i augusti, utan sele hela tiden. Vi såg dock flera kämpa med vagn uppför trapporna, så visst går det också om man vill 🙂

Charmiga halvön mellan Tivat och Kotor

Vi bestämde oss att åka vidare från Budva nu på morgonen. Visst, vi hade en trevlig kväll igår, men för vår del så räckte det med ett snabbt stopp.

Budva på morgonen, gamla stan är längst till vänster

Nu vill vi till nån mindre stad som är lite charmigare. Sist vi var här körde vi mycket inne i landet och där var det riktigt vackert med mycket berg och sjöar.

Inne i landet, fotat 2008

Denna gång kommer vi istället att följa kusten och den lilla halvön som ligger vid Tivat och Kotor. Dagens stopp blev i Lepetane och Autocamp Verige, där vi har en gnutta utsikt över havet.

Autocamp Verige, med havet i bakgrunden

På kvällen gav vi oss ut på en cykeltur längs med vattnet. Det var så vackert, idylliska byar med gamla stenhus vid vattnet och blommande träd som hängde ut över vägen.

Cykeltur på kustvägen mellan Tivat och Kotor
Häftiga hus längs med vägen
Två små bebyggda öar utanför Perast.
De två små öarna, på den ena ligger ett museum.

Vi vände hemåt vid en liten butik, men vi var tvungna att gå in först och så klart hittade vi nåt att köpa med hem. Det blev en vattenkanna och en stor tung hink, båda i mässing.

Visst måste man gå in i en sån här butik?!
Magiskt kvällsljus…

Det är så kul att cykla bakom Jan när Edvin & Alice sitter i cykelvagnen, folk vänder sig om och ropar och skrattar. En bilist stannade mitt på vägen med bilar bakom och sa: Vad härligt det ser ut! Jag önskar att jag också kunde köra så med mina barn!

Två nöjda barn i vagnen

Men på vägen hem vet jag inte riktigt om det var min last på cykeln som gav mer uppmärksamhet ändå 😉

Dyrbar last på cykelstolen 🙂

Tre inköp till hemmet & en första dag i Montenegro

Innan vi körde ut ur Albanien på förmiddagen såg vi en vattenkanna och hink i galvaniserad plåt och var tvungna att stanna och köpa med båda hem. Nu längtar jag nästan hem till verandan och plantera blommor och göra fint! Vi hann bara köra några meter innan vi var tvungna att stanna igen och köpa ännu en sak till hemmet, nämligen en snurra att ha på skorstenen hemma. Det blir fantastiskt reflekterande ljus från solen när den snurrar på taket. Kommer bli magiskt!​ Att vi redan har svurit några gånger på våra inköp som än så länge står mitt på golvet är en annan femma…

Från Shkoder var det inte långt till gränsen, men där tog det stopp… Det var en del köer, men en timme senare var vi över i Montenegro. Det som var mest störande var inte tiden det tog utan att bilar bara susade förbi alla på motsatt sida (och var nära att krocka med mötande trafik)… Som svensk finns det nog inget mer frustrerande än personer som inte respekterar köer! 🙂

Här har vi nästan kommit hela vägen fram till gränsstationen

Vi valde att stanna redan i Ulcinj, endast 5 mil från gränsen eftersom Edvin inte är helt 100 idag (håller tummarna att det inte är magsjuka). Vi tog första campingen vi stötte på, Camp Miami Beach. Stranden är full av parasoller och stället har inte lyckats charma oss alls. Det är dessutom mycket fler turister än vi sett på länge, men det är kanske lika bra att vi vänjer oss?! Så att vi är förberedda inför Kroatien…

Här är visst strömmen endast på 110 volt, så AC:n funkar inte, typiskt när lillkillen är dålig. Dessutom gick strömmen helt, men en generator stod redo som tur var (det var nog inte första strömavbrottet…). Vi skulle tvätta en maskin sängkläder men det var redan en maskin i; ”2 timmar” sa kvinnan som jobbar här. När jag kom tillbaka efter 2 timmar sa hon ”1 timme till”… Efter en timme gick jag dit och hon öppnade maskinen och det forsade ut vatten. Behöver jag säga att jag struntade i att tvätta?! Det känns lite som att vi lämnade ordning och reda (och lugna, sköna stränder) på andra sidan gränsen… 🙂

Inte så charmig strand, eller hur?!

Nå ja, vi hoppas på nya friska tag imorgon för då fortsätter vi upp genom Montenegro. Vi var även här på MC-semestern genom Europa 2008, det besöket gav mersmak och det känns kul att äntligen vara tillbaka! Förhoppningsvis får vi idag se lite vacker natur och charmiga städer, för det är så jag minns Montenegro.