Bästa ön? En högst personlig jämförelse mellan Sicilien, Sardinen & Korsika

Nu har det börjat bli höst här hemma och det känns som en evighet sedan sommarens husbilssemester… Vad passar då inte bättre än att tänka tillbaka och reflektera lite över resan?! Vad var egentligen bäst? Svår fråga, som kanske behöver delas in i några olika kategorier för att kunna ge ett någorlunda vettigt svar… Så vi börjar med – Vilken ö var bäst?

Själva huvudmålet med resan var från början Sicilien. Innan vi åkte hade vi varken vägen dit eller tillbaka planerad, så vi började köra söderut med målet på Medelhavets största ö… Sicilien gjorde oss inte besvikna och jag kan till och med påstå att det var bättre än vi tänkt oss. Städerna, stränderna och stämningen var precis vad vi gillar. Gammalt blandat med nytt, trånga gränder, trevligt folk, lugna stränder. Mysigaste ställplatsen på resan måste varit Spiaggia Calamosche! Där stod vi i princip helt ensamma i en olivlund med en fin strand en bit bort. När det gäller städer var vår favorit Cefalù, men Palermo överraskade och visade sig vara en storstad som var väl värd ett besök.

Perfekt ställplats i en olivlund – Spiaggia Calamosche
Efter en promenad i naturreservatet kom man fram till denna stranden – Spiaggia Calamosche
På väg hem från stranden – Spiaggia Calamosche
Husen låg precis intill vattenkanten i Cefalù
Sightseeing i Palermo

När vi någonstans efter Rom bestämde oss för att åka hemåt via Sardinen och Korsika så började jag tro att Sardinen skulle bli höjdpunkten på resan.  Alla som besökt ön verkar tycka att det är hel magiskt.. Visst det var vackert, men det är samtidigt fler turister och folktäta stränder. Ön saknar lite av Siciliens råa charm, och enda ”fördelen” med ön var egentligen den lugnare trafiken, både på landsvägarna och i städerna. Det var dessutom renare och det stod inte överfulla soptunnor längs med vägarna… Alltid något.

Spiaggia di Chia, Sardinien
Sopor längs med vägen – Palermo, Sicilien

Vi hade tänkt stanna merparten av tiden efter Sicilien på Sardinen och endast spendera någon natt på Korsika. Så blev det inte. Sardinen var, som jag skrev ovan, inte riktigt för oss… Korsika däremot visade sig bjuda på flera guldkorn och kanske den mysigaste staden på hela resan – Bonifacio. Efter att främst sett torrt landskap, med gult gräs med knappt någonting grönt i sikte sedan norra Italien, så bjöd Korsika på lite efterlängtad grönska. Stränderna var dessutom helt jäkla magiska! Den vackraste stranden på resan, med helt turkost vatten, var helt klart Plage du Petit Spérone.

Plage du Petit Spérone
På väg mot stranden… Plage du Petit Spérone

Enda nackdelen med Korsika var prisläget – det var dyrt! Det fanns inte heller lika gott om bra ställplatser på det sätt som vi blivit bortskämda med i Italien. Istället var det ganska stora campingar, där tält, husvagnar och bilar blandades hej vilt. Priserna var ungefär det dubbla mot Italiens ställplatser och långt ifrån lika charmiga.

Bonifacio, uppe på klippan, fotat på färjan från Sardinien
Kusten på Koriska…

Så om ni funderar på vilken ö ni ska till av dessa tre så är mitt givna svar – åk till Sicilien! Om det ruffiga Sicilien inte lockar så tycker jag att ni ska åka till Korsika. Söker ni lite mer fart och fläkt (och turister!) så passar Sardinen alldeles utmärkt! Det är lite som att välja mellan pest eller kolera, fast tvärtom 🙂

Vackra Breil – När en liten fransk bergsby blir helt rätt

När vi var på Côte d’Azur så hade vi tänkt stanna till i Cannes, men efter att ha betat av Antibes, Nice och Monte Carlo så var båda två lite trötta på trånga kuststäder. Istället började vi köra norrut. Kruxet var att Jan såklart hittat en MC-firma utanför Cuneo i Italien som bygger motorcyklar till Dakar-rallyt. Dit ville han självklart kika in och köpa lite delar! Eftersom vi lämnade kusten på en söndag så behövde vi fördriva en dag innan vi kom dit. Tur det, för det gjorde att vi stannade till i den vackra bergsbyn Breil. Vi hittade en camping som låg intill en alldeles grön flod, med isande kallt vatten. Här låg husen tätt emot berget och floden, med små trånga gränder emellan. Så mysigt!

På måndagen började vi köra norrut mot Buano Race Parts. Vägen dit var otroligt vacker, med serpentinvägar och grönskande berg och dalar. Vi hade hoppats på lite svallade temperaturer uppe i bergen, men termometern visade ändå uppemot 35 grader… På vägen stannade vi till på en gårdsförsäljning med massa gamla grejer och allt mellan himmel och jord. Kul att gå runt och titta, men det blev inga fynd till huset, tyvärr.

När vi väl kom fram till MC-butiken så var den stängd! Jag ringde upp och lyckades med hjälp av Google Translate förstå att det var lunchstängt fram till kl 14. Det var bara en halvtimme kvar, så under tiden åt vi lunch i husbilen. Vid två hängde vi på låset, men ingen dörr öppnades… Då gick vi till baksidan och hittade ett gäng killar på verkstaden/kontoret. Det visade sig att butiken var stängd på måndagar och att de grejer som Jan ville ha var beställningsvara och inte fanns på lager. Så surt!

Något besvikna började vi köra norrut och tog oss hela vägen till Aosta. Här handlade vi upp förråden och sedan tog vi in på en liten camping vid floden. Efter det började vi köra mot Schweiz…

Antibes, Nice & Monte Carlo i en salig blandning

Avstånden mellan städerna längs med Côte d’Azur är inte långa, så vi lyckades beta av tre stycken på en gång. Vi valde att bo strax utanför Antibes och sedan utgick vi därifrån. Första dagen cyklade vi några kilometer in till Antibes, efter bergen i Korsika kändes den plana vägen hur enkel som helst! Antibes visade sig vara en härlig liten stad, med gågator och de obligatoriska stengränderna… Om ni kommer från Borås med omnejd så känner ni kanske igen skulpturen på bild, lite längre ner. Snacka om att jag blev förvånad när jag såg en likadan skulptur i Antibes som i min hemstad! Fast här hette den Le Nomade och inte House of Knowledge..

.

Andra dagen tog vi tåget till Monaco och Monte Carlo. Vi hade ingen egentlig plan med dagen, men barnen ville gärna se Casino de Montecarlo. Ni som har sett Madagaskar 3 förstår nog varför! Vem vill inte se en flodhäst, zebra, giraff och ett lejon storma ett kasino sedan dra därifrån i en pansarbil?! Barnen blev lite besvikna när det bara var andra turister som trängdes vid casinot, men tyckte att det var lite coolt att ha varit där ändå 😉 Vi strosade runt i staden i någon timme och sedan gick vi tillbaka till tågstationen. Staden ligger verkligen inklämd i berget och det är stora höjdskillnader, så Jan fick släpa vagnen uppför otaliga trappor.

På vägen tillbaka hoppade vi av tåget i Nice. Nu var alla ganska trötta och hungriga så vi stannade för en sen lunch och sedan var vi någorlunda pigga igen. Vi gick runt i Nice, från tågstationen och ner till vattnet. Som tur var hittade vi en lekplats på vägen så att barnen kunde springa av sig. Sedan gick vi flera kilometer på Promenade d’Anglas. Under vägen somnade äntligen båda barnen, så jag och Jan fick lite lugn och ro… Två städer i ett svep kanske var att ta i med två små barn?!

När barnen vaknat till gick vi till en mataffär och handlade. Nu hade det hunnit kväll och alla var hungriga igen. Vi lyckades äta upp sex nektariner och sedan var blodsockret (och humöret) stabiliserat. Efter en missad buss (missförstånd med busschauffören om att det inte gick att köpa biljetter ombord, varför kan inga engelska här!!!) så slutade det att vi tog en annan buss två stationer bort och sedan tog tåget hem… Jobbigt och härligt i en mix, ungefär som det brukar vara på resande fot 🙂

Sista dagarna på Korsika med lite poolhäng och ännu en strand – Plage du Cupabia

Efter Bonifacio körde vi norrut på Korsika, längst med slingriga bergsvägar. Vi hade inget direkt mål för dagen, men vi såg några campingar längs med vägen och stannade till en på. Den var helt perfekt, en liten camping precis vid vattnet. Självklart var det helt fullt. Vi pratade med en gubbe som berättade att han kommit dit varje sommar i 37 år! Tillslut stannade vi på en stor camping som till och med hade pool. Inte likt oss kanske, men det kändes faktiskt riktigt härligt att spendera eftermiddagen vid en pool. Trots att Jan var tvungen att bada i kalsonger (och Edvin åkte så mycket rutschkana så att det gick hål på hans badbyxor 🙂

Om ni funderar över varför Jan badade i kalsonger, så berodde det inte på nån modeidé från hans sida utan man var tvungen att ha tighta badbyxor, typ Speedos, i poolen… Det kom en vakt och sa till Jan att han var tvungen att byta från sina badshorts. När Jan sa att han inte hade några andra fick han till svar att kalsonger var ett utmärkt alternativ… Man lär sig nåt nytt varje dag, osv…

Dagen efter åkte vi vidare längs med kusten norrut och stannade till på Plage du Cupabia. Här låg de en camping precis vid vattnet och vi hade tur att hitta en plats i skuggan. Här var det rena rama vilda västern och man fick parkera vart man ville… Det gick strömsladdar kors och tvärs över området, men vi lyckades faktiskt hitta ett ledigt uttag. Vi var framme på campingen redan vi innan 11, så vi fick hela dagen till att hänga vid husbilen och på stranden. På kvällen sprang det runt ett gäng med barn utanför husbilen, och Edvin & Alice vill självklart också vara med. Det slutade med att alla satt på en filt ute och målade. Jag fick hämta in båda två vid 22-tiden 🙂

Vi hade tänkt stanna två nätter här och åka tidigt upp till färjan på fredagen. Eftersom grindarna öppnades först kl 06 så fick vi åka kvällen innan istället. Ägaren var schysst och lät oss stå kvar till kl 19 utan att vi behövde betala extra. Det passade oss perfekt, då kunde vi hänga på stranden ända till kl 17.30. Efter det fixade vi kvällsmat, duschade och gjorde i ordning husbilen. Sedan bar det av mot Ajaccio, där färjan skulle gå mot Nice på fredag morgon.

På väg in till staden körde vi förbi en stor åker med en massa husvagnar och husbilar på. Men det var ingen skylt om om nån camping så vi körde in mot färjeläget och tänkte ställa oss på en parkeringsplats över natten. Det visade sig vara lättare sagt än gjort… Fullt med folk och bilar i staden, en halv milimter från att köra i en backspegel och parkeringsplatser med max takhöjd under två meter… Jag behöver väl knappt berätta att Pärlan är högre?!

Så det slutade med att vi åkte tillbaka till åkern utanför staden och lyckades hitta infarten. När vi väl parkerat så var det ingen som kunde engelska (surprise!), men tänkte att vi står kvar tills någon säger till oss. Det verkade vara någon typ av (religiöst?)möte. Det fanns till och med ström, men det vågade vi inte koppla in oss på… Vi sov i alla fall gott och vid 06 åkte vi mot färjan som skulle ta oss till Nice.

Korsika – ett riktigt paradis! Otroliga Plage du Petit Spérone & charmiga Bonifacio

Ojoj, vilket intryck Bonifacio gav från färjan. Vi trodde knappt våra ögon – husen nästan ramlar av klipporna. Staden ligger uppe på en hundra meter hög klippa som följer kusten på Korsikas södra spets. Vi kom lagom till det magiska ljuset precis innan solnedgången och staden visade upp sin bästa sida! Hamnen ligger i en kanal in mitt emellan två höga klippor, så vi fick verkligen en spektakulär båtresa.

Vi stannade till vid en camping precis vid hamnen och fick sista platsen! Ibland ska man ha tur också… Efter en snabb kvällsmat i Pärlan gav vi oss ut på en promenad längs med hamnen. Här var det verkligen jetset, med fina yachter och uppklädda turister… Tur att vi passade in med våra (lite för smutsiga) jeans och (oduschade) rufsiga hår 🙂

Vi trivdes så bra i staden att vi bestämde oss för att stanna ytterligare en natt. Vi passade på och tvättade upp lakan och alla kläder morgonen därpå, vi kan eventuellt ha känt att vi kanske borde fräscha upp både oss och Pärlan ett snäpp 😉 Det tog hela förmiddagen att fixa med tvätten, under tiden lekte barnen på en lekplats vid hamnen = alla nöjda och glada!

På eftermiddagen cyklade vi till en otrolig strand en bit utanför staden; Plage du Petit Spérone. Vägen dit och tillbaka var tuff, med branta bergsvägar och motvind i en härlig kombination. Speciellt med stadscykel (för mig) och cykelvagn (för Jan), men det var helt klart värt det!

Det var dessutom inte färdigkämpat när vi kom fram till slutet av vägen… Då väntades en halvtimmes promenad genom sand och över klippor… Men det var faktist värt det även efter denna promenad (trots ett antal ”Kom igen nu” till drömmaren Edvin som stannar upp vartannat steg och ska fråga om allt mellan himmel och jord…) Vilken strand vi kom kom fram till! Så vackert, med helt klart turkost vatten.

Efter två timmar på stranden var det dags att bege oss hemåt igen. Vi köpte med oss lite småplock från affären och åt tapas á la Italiano. Efter det tog vi en dusch (första med varmt vatten på evigheter!) och gav oss ut på stan. Vi tog oss upp till Bonifacio, som ligger uppe på klippan, hundra meter över havet. Här var det gott om trånga gränder, restauranger, turister och havsutsikt. Vi strosade runt ett tag och hittade till och med en lekplats till barnens stora förtjusning. Perfekt att båda två lekte av sig den sista energin, så att alla trappor ner till hamnen blev extra tunga 😉