Tiden flyger iväg – 10 år sedan vi körde ner till Ouagadougou

Jag insåg häromdagen att det faktiskt är 10 år sedan vi slängde in lite packning i vår Landrover och styrde ner mot östra Afrika. Snart ska vi ju ge oss ut på ett liknande äventyr hela familjen, så därför passar det väl utmärkt att tänka tillbaka på resan som vi gjorde för ett decennium sedan?!

Tio år yngre… (men visst är båda två snyggare och hmm.. mer välfriserade… idag)

Det hela börja med att Jan året innan körde sin Africa Twin ner till Ghana, skeppade hem mc:n och sedan flög hem. I Ghana träffade han fantastiska Micke & Julia, som sedan dess är våra bästa vänner… Han fick mersmak av äventyret och ville gärna visa mig Micke & Julias ställe på stranden i Ghana. Det dröjde inte länge innan vi hade bestämt oss – vi skulle göra en liknande resa året efter. Vi valde att köra bil ner för att kunna sälja den när vi nått antingen Mali och Bamako eller Burkina Faso och Ouagadougou (eller Ouaga som staden för enkelhetens skull också kallas). Eftersom dessa båda länderna saknar hamn så kan man nämligen få ganska bra betalt för en bra bil och kanske till och med tjäna en hacka…

Jan och hans Africa Twin i Senegal, vintern 2007/2008
På väg med mc:n genom Mali.

Hösten 2008 köpte vi en Landrover Discovery och några månader efter var vi på väg. Ni som känner oss blir kanske inte förvånade över att vi knappt kört med bilen innan vi gav oss av. Vi försökte lägga så lite pengar som möjligt på både bil och utrustning, eftersom vi skulle ge bort allt som inte fick plats i våra ryggsäckar när vi sålt bilen. Det hela slutade med att Jan svetsade ihop ett takräcke, där vi satte på en gammal takbox och surrade fast några diesel- och vattendunkar. Istället för sandstegar, som behövs om man kör fast i öknen, så köpte vi två ramper och det visade sig (som tur var!) fungera utmärkt. I bilen skruvade vi fast en skiva som vi lade varsitt liggunderlag på och sedan styrde vi söderut med slitna däck och äventyret hade börjat 🙂

Kingsize!
Gräva, gräva… Här behövdes inte sandstegarna, men några gånger behövde vi dem för att komma loss.

Vi körde ner genom ett snöigt och kallt Europa, genom bland annat bergspassen i Andorra (inte att rekommendera med slitna däck nerför isiga backar). Efter Gibraltar började resan på riktigt… Snart skulle vi lämna Europa och komma till Afrika. Men, när vi skulle köpa färjebiljetter och tog fram vårt registreringsbevis (som man skulle visa för att få köpa biljetter och ta med sitt fordon på färjan från Europa) så insåg vi att vi inte hade med den förra ägarens registreringsbevis. Vi låtsades som ingenting och kom faktiskt över gränsen med Ernst Hupkes papper på bilen…

Vår Landrover på väg genom Marocko
Det var bäst att hålla sig på vägen i Västsahara, bilar som kört på minor såg vi titt som tätt…

Marocko bjöd på berg, stenöken och mäktiga städer med pampiga byggnader. I Västsahara däremot var det mest öken och minerade områden. I Mauretanien körde vi rätt i Saharaöknen och körde på sanddynerna och sov mitt ute i ingenstans. I Mali tog vi oss bland annat till staden Djenné där världens största lerbyggnad finns, och genom häftiga Dogon Country. Det är ett område längs med Bandiagaraklippan där dogonfolket fortfarande bor i hus i klippskrevorna. Sedan var vi inne i Burkina Faso och började köra mot huvudstaden där vi skulle sälja bilen…

Sandmoskén i Djenné
Bandiagaraklippan, med hus i skrevorna!

När vi körde in i Ouaga så var det enda vi såg en jäkla massa cyklar. Skulle det verkligen gå att sälja bilen här? Det visade sig gå relativt enkelt, men att gå igenom pappersproceduren för att byta ägaren var något krångligare. Vi fick skriva på x antal papper och ordna lika många stämplar på olika kontor runtom i staden. Eftersom tutan gick varm på bilarna så skämtade jag och Jan om att tutan säkert är det första en eventuell köpare testar… Vi fick oss ett gott skratt när det visade sig vara sant 🙂

Så här såg det ut när vi kom till Ouaga, knappt en bil i sikte…

Efter att vi sålt bilen lämnade vi Ouaga med en bunt euros och begav oss söderut mot Ghana. Vi åkte lokalbussar och till slut hade vi hamnat Kumasi och skulle ta oss ner till huvudstaden Accra. Någon nämnde att det kanske skulle gå att ta tåget mellan städerna så vi började fråga runt efter tågstationen. Någon sa att tåget nog skulle gå imorgon, en annan nästa vecka… Vi letade vidare och tillslut hade vi hamnat vid stationen och rälsen. Tåget kanske skulle gå nästa vecka, om det inte varit för den lilla detaljen att det växte träd på rälsen och folk hade byggt hus över tågbanan… Det visade sig att det inte gått något tåg från staden på många år… Vi fick helt enkelt ta bussen.

(Bensin)station på vägen…eller snarare diesel. Bensin är ovanligt och inte så lätt att få tag på.

Efter Accra tog vi oss vidare västerut till Takoradi och Micke och Julias Desert Rose Lodge. Jan hade längtat efter all god mat och deras schyssta strand, men det visade sig att Micke och Julia fått flytta två gånger under det året. Nu hade båda precis köpt en annan bit mark och hade bara börjat bygga en grund till deras hus. Trots detta fick vi några sköna sista dagar på resan, innan det var dags för oss att flyga tillbaka till Sverige igen. Micke och Julia bodde kvar i Afrika i tre år till och under dessa år var vi och hälsade på ytterligare fyra gånger.

I vårt lilla tält på Micke och Julias mark i Ghana
Micke, Julia, jag och deras ”lilla” hundvalp Svea

Idag startade Jan faktiskt upp vår Opel Combo och den startade utan bekymmer trots att den stått stilla alldeles för länge… Nu är det dags att besiktiga den och börja fixa ett litet kök och sovplatser. Denna gången får det nog bli madrasser på en skiva. Man blir ju lätt lite bekväm med åren…

Palolem Beach 2016 vs. 2019

Igår kom vi tillbaka hem till Sverige. Resan gick bättre än väntat, vi kom med alla flyg även om det var på håret. Efter att först ha åkt taxi en och en halv timme till flygplatsen, väntat på flyget, åkt strax över fyra timmar till Doha, väntat på flyget och sedan åkt nästan sju timmar hem så var vi ganska trötta när vi väl landade. Vi kom hem till ett stort, tyst och kallt hus. Ungefär allt det som Indien INTE är 🙂

Promenad på stranden sista dagen

När man besöker ett ställen man tidigare varit på så är det väl på sin plats att jämföra lite och fundera över vad som hänt sedan sist?! Vi kunde ganska snabbt konstatera att det mesta var sig likt, men det fanns så klart en del förändringar…

Cash is still King – men kanske inte riktigt lika mycket…

Jag skrev lite kort i ett tidigare inlägg om att staten, helt plötsligt över en natt, gick ut med att alla sedlar på 500 och 1000 rupier (1000 rupier är cirka 120 kronor) var helt förbjudna. Istället skulle man samma dag börja med helt nya 500 och 2000 sedlar. Enda problemet var att det knappt fanns dessa nya sedlar. Så vad hände då? Bankerna fick hålla stängt och folk stod i oändliga köer till bankomater som man trodde kanske, eventuellt skulle fyllas på med sedlar snart. Mitt i allt detta landade vi fyra, som aldrig har med några USD i reserv. Detta gjorde att vi var helt utan pengar när vi landade en kväll på flygplatsen i Mumbai… Typiskt oss, och aldrig lär vi oss heller. Vi har fortfarande aldrig med några pengar när vi åker iväg. Vilket även denna gång gjorde att vi fick sätta oss i en taxi utan en rupier, eftersom bankomaterna på flygplatsen var trasiga 🙂 Men åter till 2016… Som tur är tänka vi alltid att allt går att lösa, så vi ordande boende som vi kunde betala med kort och dagen efter tog vi en taxi in till Colaba och Café Leopold, som är ett riktigt turistställe där vi gissade att man kunde betala med kort (alla som läst Shantaram vet vilket café det är). Där lyckades vi få caféet att betala taxin och lägga det vår nota. Smart va? Vi lyckades sedan få tag i en bankomat som fungerade och fick ut lite kontanter efter att ha köat en bra stund. Det var dock gräns på några tusen rupee per kort per dag, så pengarna vi fick ut räckte inte länge…

Bussen in till Canacona för att ta ut pengar,
det var betydligt enklare att hitta en fungerande ATM 2019!

När vi sedan tagit oss ner till Palolem så fick vi leva på krita på alla ställen och sedan betala när vi fått ut pengar. Jan fick gå upp vid 4 på morgonen och gå upp till Canacona och stå i kö, sedan kom han tillbaka vid lunch UTAN pengar eftersom bankomaten inte fyllts på ännu. Så här höll det på och sedan, en kväll när vi gått in allihopa och köat i några timmar så fylldes bankomaten på och folk började få ut pengar. Skulle pengarna räcka till oss? Som tur var gjorde den det, då hade vi nog med pengar för att klara oss i några dagar och sedan var det samma visa en gång till. Det var fortfarande ont om pengar när vi åkte hem efter en månad. Vi mötte till och med turister som valde att åka hem eftersom dom inte orkade med att aldrig ha pengar och behövde lägga så mycket tid på att köa till bankomater. Inga ställen här tog kort 2016, men idag tar faktiskt flera restauranger kort, så kanske lyckades staten med att öka kortanvändningen och minska kontanthanteringen. Kanske lyckades de till och med få bort en del svarta pengar. Sjukt var det i alla fall och jag tror inte att man någon annanstans skulle komma undan med att förbjuda alla sedlar över en natt, utan någon som helst förvarning.

Barnen

Vilken skillnad det är idag! Nu sitter båda två och leker tillsammans, vilket gör att jag och Jan faktiskt kan sitta på altanen och bara ta det lugnt. Sist gick inte det. Varför? Jo, Edvin var en vild tvååring som inte var stilla en sekund. Han sprang iväg på äventyr hela tiden, så man fick snällt följa efter. Alice å andra sidan var bara några månader gammal och sova eller ammade om vart annat dygnet runt… Vi la oss alla tidigt och Alice hade en egen klocka så hon vaknade tidigt varje morgon och då brukade Jan gå ut med henne på promenad, innan solen ens gått upp. Nu får vi sovmorgon och barnen kan vara uppe senare och sover ensamma i sängen på kvällen så att vi kan hänga på altanen. Det är nästan, men bara nästan, som att livet börjar bli mer som innan vi fick två skruttar som vände upp och ner på världen 🙂

Packningen

Vi skippade faktist sulky denna gången och ångrade oss inte en enda gång. Det blir så mycket smidigare att bara ha en varsin ryggsäck och inte ha en vagn att släpa på när man ska förflytta sig. Barnen är så pass stora nu så båda två orkar gå ganska långt själva, dessutom blir det ändå alltid gnabb om vem som ska sitta i vagnen och inte allt för sällan så vill ingen sitta i den… Eftersom båda barnen är blöjfria har vi varken med blöjor, våtservetter eller annat som behövs i skötväskan. Så denna gången reste vi lätt, med varsin ryggsäck som var långt ifrån fullpackad. Det var dock inte riktigt lika mycket plats kvar på hemvägen 🙂

Maten, boendet & andra turister

Här har alla ställen som vi ätit på fantastisk mat. Jag äter nästan bara indiskt (enbart vegetariskt och gärna veganskt), men Jan äter även annan mat som falafel, pizza, tacos, pasta och hamburgare och allting har varit gott. Så var det även förra gången, och restaurangen bredvid vår bungalow – Siarl Presley Bar & Restaurant har riktigt bra mat. Här åt vi alltid frukost och titt som tätt åt vi här alla dagens måltider, men nån gång emellanåt käkade vi på andra restauranger.

En av mina favoriter, Palak Paneer med Naanbrödl

Vi bor på samma ställe som sist, Leela Guesthouse, och det är sig likt, men nu finns det både WIFI och varmvattensdusch. Priset är ungefär det samma, både på boende och mat. Det är samma personer som arbetar här och vi fick ett varmt välkomnande av personalen på såväl Leela som Siarl Presley. Alla är så gästvänliga och vi känner oss verkligen som hemma!

Trots att vi var här i november 2016, när säsongen knappt hade kommit igång, så har jag för mig att det var fler turister då. Här är det blandat med både indiska och utländska turister, men jag tycker ändå att det är lugnt. På helgerna blir det dock ganska fullt eftersom det kommer gott om helgturister hit från hela Indien. Det är verkligen en kort säsong här, som börjar i november och sträcker sig till slutet februari. Under regnperioden så plockar man ner alla ställen här och så får man bygga på allt igen till nästa säsong. Undrar hur alla ställen går runt?!

Yoga

Sist vi var här var jag nybliven tvåbarnsmamma så då var det inte aktuellt med att gå på några yogapass (Alice ville vara nära mig hela tiden och ammade titt som tätt), men denna gången har jag varje morgon promenerat bort till Earth Yoga Village och varit med på Vinyasayoga. Om ni ska åka hit så kan jag verkligen rekommendera detta! Det är ett yoga retreat som även tar emot drop in, vilket passar perfekt för mig med en liten familj. Drop in är mellan 8.30-10 samt 17-18.30 och kostar 500 rupee. Om du vill veta mer så gå in på deras hemsida, du hittar den här.

På väg mot Earth Yoga Village…

Plast & miljö

Som turist märker man självklart bara av småsaker och kanske inte det som verkligen gör skillnad, men jag blev faktiskt förvånad över ett ökat fokus på miljö. Som exempel var det standard på flera restauranger att inte ha några sugrör, på andra ställen fick du sugrör i papper. Vissa restauranger försökte vara plastfria, så gott det går, och det fanns även många ställen som var helt veganska. Någonting nytt var att det även fanns soptunnor och sopsortering på stranden. Plastpåsar när man handlar var också någonting sällsynt, istället hade folk med sig egna påsar och de som finns i affären var nån typ av tunn tygpåse. Några steg i rätt riktning!

Till och med stranden städades i år, det var några stycken som varje dag gick och
plockade skräp som tidvattnet tagit med sig in

Visum

Idag kostade våra visum 80 USD per person, alltså närmare 3200 kronor för oss fyra. Sist betalde vi ungefär hälften. Visst det är relativt billigt både med mat och boende på plats, men ändå… Du kan läsa lite mer om hur vi ansökte om e-Visa här.

Sammanfattningsvis

…så kan jag säga att vår semester blev som vi förväntade oss och det var sig likt. Vi var lite rädda för att det skulle försämrats, vilket ofta är fallet när man åker tillbaka till samma ställe efter något år, men så var inte fallet med Palolem. Jag kan verkligen rekommendera Leela Guesthouse. Du hittar hit genom att gå till höger (om du kollar mot havet) när du kommit ner till stranden. Sedan går du några hundra meter bort. Restaurangen brevid, Siarl Presley, är vår favoritrestaurang med fantastisk personal och mat. Är du sugen på att åka till Indien? Gör det! Om du inte varit här tidigare så är mitt tips att åka till Goa, det är som ett Indien Light. 

Så här mysigt ser Leela ut!

Bästa ön? En högst personlig jämförelse mellan Sicilien, Sardinen & Korsika

Nu har det börjat bli höst här hemma och det känns som en evighet sedan sommarens husbilssemester… Vad passar då inte bättre än att tänka tillbaka och reflektera lite över resan?! Vad var egentligen bäst? Svår fråga, som kanske behöver delas in i några olika kategorier för att kunna ge ett någorlunda vettigt svar… Så vi börjar med – Vilken ö var bäst?

Själva huvudmålet med resan var från början Sicilien. Innan vi åkte hade vi varken vägen dit eller tillbaka planerad, så vi började köra söderut med målet på Medelhavets största ö… Sicilien gjorde oss inte besvikna och jag kan till och med påstå att det var bättre än vi tänkt oss. Städerna, stränderna och stämningen var precis vad vi gillar. Gammalt blandat med nytt, trånga gränder, trevligt folk, lugna stränder. Mysigaste ställplatsen på resan måste varit Spiaggia Calamosche! Där stod vi i princip helt ensamma i en olivlund med en fin strand en bit bort. När det gäller städer var vår favorit Cefalù, men Palermo överraskade och visade sig vara en storstad som var väl värd ett besök.

Perfekt ställplats i en olivlund – Spiaggia Calamosche

Efter en promenad i naturreservatet kom man fram till denna stranden – Spiaggia Calamosche

På väg hem från stranden – Spiaggia Calamosche

Husen låg precis intill vattenkanten i Cefalù

Sightseeing i Palermo

När vi någonstans efter Rom bestämde oss för att åka hemåt via Sardinen och Korsika så började jag tro att Sardinen skulle bli höjdpunkten på resan.  Alla som besökt ön verkar tycka att det är hel magiskt.. Visst det var vackert, men det är samtidigt fler turister och folktäta stränder. Ön saknar lite av Siciliens råa charm, och enda ”fördelen” med ön var egentligen den lugnare trafiken, både på landsvägarna och i städerna. Det var dessutom renare och det stod inte överfulla soptunnor längs med vägarna… Alltid något.

Spiaggia di Chia, Sardinien

Sopor längs med vägen – Palermo, Sicilien

Vi hade tänkt stanna merparten av tiden efter Sicilien på Sardinen och endast spendera någon natt på Korsika. Så blev det inte. Sardinen var, som jag skrev ovan, inte riktigt för oss… Korsika däremot visade sig bjuda på flera guldkorn och kanske den mysigaste staden på hela resan – Bonifacio. Efter att främst sett torrt landskap, med gult gräs med knappt någonting grönt i sikte sedan norra Italien, så bjöd Korsika på lite efterlängtad grönska. Stränderna var dessutom helt jäkla magiska! Den vackraste stranden på resan, med helt turkost vatten, var helt klart Plage du Petit Spérone.

Plage du Petit Spérone

På väg mot stranden… Plage du Petit Spérone

Enda nackdelen med Korsika var prisläget – det var dyrt! Det fanns inte heller lika gott om bra ställplatser på det sätt som vi blivit bortskämda med i Italien. Istället var det ganska stora campingar, där tält, husvagnar och bilar blandades hej vilt. Priserna var ungefär det dubbla mot Italiens ställplatser och långt ifrån lika charmiga.

Bonifacio, uppe på klippan, fotat på färjan från Sardinien

Kusten på Koriska…

Så om ni funderar på vilken ö ni ska till av dessa tre så är mitt givna svar – åk till Sicilien! Om det ruffiga Sicilien inte lockar så tycker jag att ni ska åka till Korsika. Söker ni lite mer fart och fläkt (och turister!) så passar Sardinen alldeles utmärkt! Det är lite som att välja mellan pest eller kolera, fast tvärtom 🙂

Ställplatser på Sicilien

Vi spenderade lite mer än en vecka på Sicilien. Ön var helt i vår smak, med pittoreska Cefalù, ruffiga Palermo blandat med vackra stränder och häftig natur. När det gäller både ställplats och strand så var Spiaggia Calamosche vår absoluta favorit.

Här är ställplatserna listade från öst och Taormina, sedan längs med södra kusten. Efter det Cefalù på norra kusten och till slut Palermo.

GIARDINI NAXOS – AREA ATTREZZATA CAMPER PARKING LAGANI

I Taormina finns det inte någon ställplats vid vattnet, eftersom det är branta klippor mot havet. Strax utanför staden ligger Giardini Naxos och här finns det några ställplatser nära vattnet. Om du ändå vill utforska Taormina och stranden Isola Bella så kan du ta bussen, som går precis utanför ställplatsen.

Kostade 19 euro plus el, här betalade man för faktisk förbrukning. Vi fick betala runt 2 euro extra per natt och då körde vi AC på husbilen utöver kylskåp etc. Här fanns det fräscha toaletter och gratis kallvattendusch, för varmt vatten kostar det 0,5 euro. Inget dricksvatten.

Adress: Viale Stracina 20, 98305 Giardini Naxos.

SPIAGGIA CALAMOSCHE – AREA PARCHEGGIO CALAMOSCHE

I naturreservatet Torre Vendicari ligger vackra Spiaggia Calamosche. Från ställplatsen/parkeringen får du gå ca 1,5 km till stranden. Platsen för husbilar låg i en änden av olivlunden som agerade både parkering för dagsgäster (kostade 3 euro för en dag) och ställplats. Trots att det var mycket bilar på dagen så var det tomt på området med husbilar. Första natten var det bara vår husbil där… Mysigaste ställplatsen hittills!

kostade 15 euro med el, dock något svajig ström så vi fick köra kylskåpet på gas. Det fanns utedusch med solvarmt vatten. Dricksvatten (som smakade blä, som Edvin så fint utryckte det).

Adress: I naturreservatet Torre Vendicari, följ skyltar mot Spiaggia Calamosche.

PUNTA GRANDE – AREA PUNTA PICCOLA PARK

Punta Grande ligger 2 kilometer innan Scala dei Turchi, så härifrån är det gång/cykelavstånd för att kolla på turkiska trappan. Stranden utanför ställplatsen var barnvänlig med sand och lugnt vatten. Kostade 28 euro per natt, med el. Kallvattendusch var gratis, dusch med varmvatten kostade 1 euro. Det fanns inget dricksvatten.

Adress: Viale Mediterraneo 20 (SP68), 92014 Porto Empedocle.

LASCARI/CEFALÙ – BAJA DEL SOLE 55

Vi valde att stanna i Lascari och sedan cykla in till charmiga Cefalù. Cefalù är betydligt mer turisttätt och trångt på stränderna. Här finns det dessutom en tågstation, så du kan ta tåget både till Cefalù och Palermo. Här kostade det 18 euro, med 500 watt el. För 1500 watt kostade det 3 euro extra. Inget dricksvatten, men det fanns toalett och gratis kallvattendusch. Om du vill duscha varmt får du betala 0,5 euro.

Adress: Via San Giovanni di Roccella, 90010 Piana Calzata, Lascari

PALERMO – AREA FREESBEE PARKING

Nära metrostationen, Imperatore Federico, med tåg varje halvtimme in till Palermo Centrale. Metron kostade 1,5 euro enkelväg och tog 20 minuter. För parkering/ställplats betalade vi 1 euro i timmen, plus 3 för el. Allt som allt gick det på 13 euro för en hel dag inne i staden. För det slapp leta parkeringsplats inne i staden och fick vi en sval husbil på kvällen där vi kunde käka kvällsmat och nära till färjan. Helt klart värt det, om du frågar oss. Det går även att stå för natten, då kostar det 18 euro, plus 3 för el. Det fanns dusch och toalett.

Adress: Via Imperatore Federico 116, 90100 Palermo

För ställplatser på fastlandet i Italien, läs här. Det kommer även ett inlägg med ställplatser på Sardinien längre fram.

Ställplatser i Italien

Nu har vi åkt igenom Italien, från Vipiteno i norr och ända ner till tåspetsen. Ställplatser, eller Sosta som det kallas på italienska, finns det gott om och priset ligger på runt 15-20 euro per natt. Utöver priset så tillkommer det mellan 0,5-1 euro för dusch (mellan 3-5 minuter) och ibland även någon euro för el. Tvättmaskin finns på vissa platser och kostar mellan 4-5 euro per maskin.

Här kommer en kort genomgång av de ställplatser vi stått på Italien, de är listade från norr till söder och samtliga ligger längs med västkusten. Här är det endast med platser på italienska fastlandet, det kommer inlägg längre fram med Sicilien och Sardinien.

VIPITENO – AUTOCAMP SADOBRE

Denna ligger precis efter den österrikiska gränsen och ligger granne med ett lastbilsstopp. Toalett och dusch delas med lastbilschaufförerna, men allt låg i nybyggda baracker så det var rent och fräscht. Trots att det var en del rörelse runt om så stördes vi inte på natten. Det kanske inte är ett stopp man stannar på i flera nätter, men det duger gott för en natt. Kostade 15 euro, med el & dusch.

Adress: Nås via SS508, Zona Artigianale Reifenstein 10, 39040 Vipiteno

FLORENS – AREA SOSTA CAMPER ANTICA ETRURIA

Här hamnade vi på en ställplats i området Sesto Florentino, strax utanför Florens, som låg precis vid en lastbilscentral. Det var ganska mycket ljud från tidig morgon, men eftersom vi alla sover djupt så störde det inte oss så mycket. Det var ganska nedgånget, men toalett och dusch var rent och fräscht. 20 euro med ström, 0,5 för dusch. Inget dricksvatten. Bussen till Florens gick precis utanför.

Adress: Via Ferrucio Parri 10, 50019 Sesto Florentino

MARINA DI PISA – PARCHEGGIO CAMPER PISAMO

Vi hade varit inne i Pisa på dagen (fanns en billig parkering, 0,75/h mitt inne i Pisa, med gott om plats för husbilen) och letade därför efter en ställplats lite utanför staden. Denna låg precis vid marinan som hade en nybyggd pir, perfekt för kvällspromenaden. Här fanns det dricksvatten, dusch, men ingen toalett. Kostade 12 euro, plus 2 för el, men strömmen var endast på 500 watt.

Adress: Viale Gabriela d’Annunzio 252-264, 56100 Marina di Pisa

MARINA DI BIBBONA – AREA DI CAMPING ARCOBALENO

Här stod alla husbilar på rad, med toalett och dusch längst ut mot vägen. Välskött och välstädat! Det var en bit att gå till stranden, men helt klart gångavstånd… Ställplatsen låg mittemot en camping, så om man vill ha lite mer bekvämligheter så kan man ta in där istället (då får du nog gångra priset med tre). Kostade 10 euro plus 2 för el.

Adress: Via dei Cipressi, 57020 Marina di Bibbona

ROM – AREO SOSTA CAMPER ROMAE

Vi ville ha en ställplats som låg relativt centralt, men som ändå hade el, dusch och toalett. Personalen var hjälpsam och kunde (kors i taket) engelska! Här var det ganska tight mellan platserna, men eftersom det knappt var några husbilar så hade vi tomt runtom oss. Jag kan tänka mig att det är skillnad på riktig högsäsong. Vi tog metron (röda linjen, hållplats Arco di Travertino) in till Rom, bara några hundra meter bort. Kostade 20 euro med el (700 watt) och 1 euro för dusch. Dricksvatten.

Adress: Via Arco di Travertino 5, 00178 Roma

ROM – PARKING LE TERAZZE

Dagen hade spenderats vid Albanosjön strax utanför Rom. Eftersom jag och Alice skulle flyga hem redan sju nästa morgon ville vi bo nära Ciampino flygplats. Så vi styrde mot, vad vi trodde var, en ställplats bara 15 min från flygplatsen. Det visade sig att vi hittat en långtidsparkering för husbilar… Det fanns varken toalett eller dusch, men det fanns ström. Vi fick bo över natten för 20 euro. Kanske inte trevligaste stället, men säkrare har vi nog aldrig bott. Bakom låsta grindar och med vakter!

Adress: Via di Fioranello 170, 00100 Roma, exit 24 of A90.

SAN FELICE CIRCEO – AREA ROSA DEI VENTI

Här spenderade grabbarna en hel vecka när jag & Alice var hemma i Sverige. Det var lummigt och gott om skugga. Stället låg endast ett stenkast från havet och nära en lagun. Grabbarna var väl omhändertagna här, Jan fick både frukt och hemmagjord marmelad av ägaren. Det fanns ingen toa, men solvarm dusch. Kostade 24 euro (Jan betalde 18 euro/natt eftersom han stannade en vecka). Priset var ink el, men det var låga watt. Det fanns dricksvatten.

(Även första bilden är från denna ställplats)

Adress: Viale Europa 9A, 04017 San Felice Circeo. Var dock svårt att hitta då skylt saknades, fråga er fram 🙂

POMPEJI – SOSTA CAMPER

Jag har inget namn på ställplatsen, eftersom det bara stod ”Sosta” på gatan och vi hittade den av en slump. Låg på en bakgård på Via Antonio Segni. Det var gångavstånd in till katedralen och torget med gågata samt till ruinerna av gamla Pompeji. Infarten till ställplatsen var tight! Kostade 18 euro plus 2 för el. Här fanns det varken toa eller dusch, men det var dricksvatten i kranen.

Adress: Via Antonio Segni, Pompeji

FALERNA MARINA – LIDO SOSTA CAMPER

Denna ställplats låg precis vid havet strax efter Falerna Marina. Perfekt stopp på vägen söderut eftersom barnen fick en chans att leka av sig i sanden, trots att vi stannat efter kl 18. Kostade 16 euro med ström.

Adress: Längs med SS18, mellan Falerna Marina och Lenzi.