Tiden flyger iväg – 10 år sedan vi körde ner till Ouagadougou

Jag insåg häromdagen att det faktiskt är 10 år sedan vi slängde in lite packning i vår Landrover och styrde ner mot östra Afrika. Snart ska vi ju ge oss ut på ett liknande äventyr hela familjen, så därför passar det väl utmärkt att tänka tillbaka på resan som vi gjorde för ett decennium sedan?!

Tio år yngre… (men visst är båda två snyggare och hmm.. mer välfriserade… idag)

Det hela börja med att Jan året innan körde sin Africa Twin ner till Ghana, skeppade hem mc:n och sedan flög hem. I Ghana träffade han fantastiska Micke & Julia, som sedan dess är våra bästa vänner… Han fick mersmak av äventyret och ville gärna visa mig Micke & Julias ställe på stranden i Ghana. Det dröjde inte länge innan vi hade bestämt oss – vi skulle göra en liknande resa året efter. Vi valde att köra bil ner för att kunna sälja den när vi nått antingen Mali och Bamako eller Burkina Faso och Ouagadougou (eller Ouaga som staden för enkelhetens skull också kallas). Eftersom dessa båda länderna saknar hamn så kan man nämligen få ganska bra betalt för en bra bil och kanske till och med tjäna en hacka…

Jan och hans Africa Twin i Senegal, vintern 2007/2008
På väg med mc:n genom Mali.

Hösten 2008 köpte vi en Landrover Discovery och några månader efter var vi på väg. Ni som känner oss blir kanske inte förvånade över att vi knappt kört med bilen innan vi gav oss av. Vi försökte lägga så lite pengar som möjligt på både bil och utrustning, eftersom vi skulle ge bort allt som inte fick plats i våra ryggsäckar när vi sålt bilen. Det hela slutade med att Jan svetsade ihop ett takräcke, där vi satte på en gammal takbox och surrade fast några diesel- och vattendunkar. Istället för sandstegar, som behövs om man kör fast i öknen, så köpte vi två ramper och det visade sig (som tur var!) fungera utmärkt. I bilen skruvade vi fast en skiva som vi lade varsitt liggunderlag på och sedan styrde vi söderut med slitna däck och äventyret hade börjat 🙂

Kingsize!
Gräva, gräva… Här behövdes inte sandstegarna, men några gånger behövde vi dem för att komma loss.

Vi körde ner genom ett snöigt och kallt Europa, genom bland annat bergspassen i Andorra (inte att rekommendera med slitna däck nerför isiga backar). Efter Gibraltar började resan på riktigt… Snart skulle vi lämna Europa och komma till Afrika. Men, när vi skulle köpa färjebiljetter och tog fram vårt registreringsbevis (som man skulle visa för att få köpa biljetter och ta med sitt fordon på färjan från Europa) så insåg vi att vi inte hade med den förra ägarens registreringsbevis. Vi låtsades som ingenting och kom faktiskt över gränsen med Ernst Hupkes papper på bilen…

Vår Landrover på väg genom Marocko
Det var bäst att hålla sig på vägen i Västsahara, bilar som kört på minor såg vi titt som tätt…

Marocko bjöd på berg, stenöken och mäktiga städer med pampiga byggnader. I Västsahara däremot var det mest öken och minerade områden. I Mauretanien körde vi rätt i Saharaöknen och körde på sanddynerna och sov mitt ute i ingenstans. I Mali tog vi oss bland annat till staden Djenné där världens största lerbyggnad finns, och genom häftiga Dogon Country. Det är ett område längs med Bandiagaraklippan där dogonfolket fortfarande bor i hus i klippskrevorna. Sedan var vi inne i Burkina Faso och började köra mot huvudstaden där vi skulle sälja bilen…

Sandmoskén i Djenné
Bandiagaraklippan, med hus i skrevorna!

När vi körde in i Ouaga så var det enda vi såg en jäkla massa cyklar. Skulle det verkligen gå att sälja bilen här? Det visade sig gå relativt enkelt, men att gå igenom pappersproceduren för att byta ägaren var något krångligare. Vi fick skriva på x antal papper och ordna lika många stämplar på olika kontor runtom i staden. Eftersom tutan gick varm på bilarna så skämtade jag och Jan om att tutan säkert är det första en eventuell köpare testar… Vi fick oss ett gott skratt när det visade sig vara sant 🙂

Så här såg det ut när vi kom till Ouaga, knappt en bil i sikte…

Efter att vi sålt bilen lämnade vi Ouaga med en bunt euros och begav oss söderut mot Ghana. Vi åkte lokalbussar och till slut hade vi hamnat Kumasi och skulle ta oss ner till huvudstaden Accra. Någon nämnde att det kanske skulle gå att ta tåget mellan städerna så vi började fråga runt efter tågstationen. Någon sa att tåget nog skulle gå imorgon, en annan nästa vecka… Vi letade vidare och tillslut hade vi hamnat vid stationen och rälsen. Tåget kanske skulle gå nästa vecka, om det inte varit för den lilla detaljen att det växte träd på rälsen och folk hade byggt hus över tågbanan… Det visade sig att det inte gått något tåg från staden på många år… Vi fick helt enkelt ta bussen.

(Bensin)station på vägen…eller snarare diesel. Bensin är ovanligt och inte så lätt att få tag på.

Efter Accra tog vi oss vidare västerut till Takoradi och Micke och Julias Desert Rose Lodge. Jan hade längtat efter all god mat och deras schyssta strand, men det visade sig att Micke och Julia fått flytta två gånger under det året. Nu hade båda precis köpt en annan bit mark och hade bara börjat bygga en grund till deras hus. Trots detta fick vi några sköna sista dagar på resan, innan det var dags för oss att flyga tillbaka till Sverige igen. Micke och Julia bodde kvar i Afrika i tre år till och under dessa år var vi och hälsade på ytterligare fyra gånger.

I vårt lilla tält på Micke och Julias mark i Ghana
Micke, Julia, jag och deras ”lilla” hundvalp Svea

Idag startade Jan faktiskt upp vår Opel Combo och den startade utan bekymmer trots att den stått stilla alldeles för länge… Nu är det dags att besiktiga den och börja fixa ett litet kök och sovplatser. Denna gången får det nog bli madrasser på en skiva. Man blir ju lätt lite bekväm med åren…

Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Genom ”Ingenmansland” vid gränsen mellan Moçambique och Malawi – sommaren 2013

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Bussen går nu… eller om 30 min eller 1 h… Någonstans i Moçambique – sommaren 2013

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Familjen väntar på tåget – Sri Lanka 2017

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Alice första resa – Indien 2016

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags,  det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på…  Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar!  Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.

Så här får du råd att åka på semester oftare!

Jag gjorde i förra veckan en liten sammanfattning av vår semester i januari och räknade ut vad allt kostat. Samtidigt kunde jag konstatera att en semester inte måste vara så dyr! Inte ens om man åker till Zanzibar… Jag får ofta frågan hur vi har råd att vara ute och resa så mycket. Det korta svaret är att det inte måste kosta skjortan att vara på semester. Nedan kommer mina tips på hur du får ner priset på din semester. När ni ser listan så kanske ni tänker Gud vad jobbigt det låter, det skulle jag aldrig orka! Så tänker inte vi. Istället tycker vi att det är roligt och en del av resandet, men om du inte känner likadant så kan du alltid börja med några av punkterna på listan…

Barnen njöt av all sand och turkost vatten på Zanzibar, januari 2018

Leta boende på plats eller använd bokningssidor för att få bra deals

Vi bokar i princip aldrig boende i förväg, utan går runt och letar när vi kommit fram. Tänk på att endast en bråkdel av alla hotell och Guest House finns på nätet. Är du orolig för att inte få tag i boende? Var inte det, det löser sig alltid 🙂 Om vi bokar boende innan (händer främst om åker till en storstad) så bokar vi alltid bara en natt eller två. Då är det fritt fram att byta om vi hittar ett bättre alternativ på plats! Om vi bokar innan använder vi oss alltid av bokningsappar, där kan man få riktigt bra deals!

Jag och barnen (passar väskorna och) hänger i en restaurang när Jan letar boende – Zanzibar, januari 2018

Bo enklare och få mer för pengarna

Detta tipset behövs väl knappt förklaras närmare, men självklart skiljer det avsevärt i pris beroende på standard. Vi vill allra helst bo så enkelt som möjligt, men på det bästa läget. En enkel bungalow på stranden går före alla resorts och andra dyra alternativ alla gånger! Tänk på att de enklaste ställen, precis som jag skrev i tipset ovan, sällan finns på nätet… Vi har alltid med oss en resesäng till Edvin (den endast väger 2,5 kilo, läs mer om den här). Då begränsas vi inte till att endast bo på ställen med familjerum.

Man måste inte bo i tält för att komma undan billigt, men bättre läge får man leta efter… Precis på stranden – Kambodja, Ko Ta Kiev, januari 2015.

Även i små rum får resesängen plats! Tur det, för då räcker det med en liten säng – Jakarta, januari 2018

Våga pruta

Ja, vi prutar alltid på priset! Oavsett om det gäller hotellnatten, taxiresan, klädinköp eller frukt. Tycker du att det känns jobbigt? Lugn, du kommer snart in i det!

Jan köper vatten och frukt i affären, självklart betalar han inte mer än nödvändigt 🙂 – Zanzibar, januari 2018

Leta efter billigare alternativ

Utöver prutandet så frågar vi alltid folk om billigare alternativ… Finns det en buss dit du ska, så att du slipper ta taxi? Finns det en färja som går lite långsammare, men har ett bättre pris? Listan kan göras lång, men ni förstår nog tankesättet…

Istället för Speedboat till ön tog vi den betydligt långsammare färjan – Maldiverna, februari 2017

Eller så tränger man in all packning (en sulky och två ryggsäckar) plus en familj på fyra i en lite Rickshaw – Sri Lanka, februari 2017

Välj resmål efter plånboken

Om du har begränsad budget så är det viktigt att tänka på detta när du väljer resmål. Det finns ju inget tråkigare än att vara på semester och känna att man inte har råd att göra någonting. Tänk på att du lever som en kung i Indien för samma peng som knappt räcker till en middag i USA.

Om man inte väljer resmål efter plånboken så går det att leva relativt billigt även på ”dyra” resmål. I denna säng sov både jag och Jan på Barbados – Karibien, vintern 2011/2012

Var sparsam hemma!

Detta är nog det viktigaste tipset av alla! Det gäller förstås att vara sparsam när man är hemma så att det finns pengar att resa för. När jag började på min civilekonomutbildning så var det första en av våra lärare sa ”en ekonom köper aldrig på avbetalning”. Tro det eller ej, men det har jag faktiskt hållit. Jag tänker alltid att det jag inte har råd att spara till har jag inte heller råd att låna till! Har du svårt att hålla i pengarna? Jag brukar omvandla det mest till resor… Då tycker i alla fall jag att valet är givet!

Just nu längtar jag efter, och sparar till, sommarens resa med husbilen med dessa tre – Piran, Slovenien sommaren 2017

Översta bilden är från Mana Island – Fiji, ett av stoppen på vår första ”Jorden runt resa” vintern 2009/2010.

 

Vinterns resa till Zanzibar (via Asien) – dag för dag

Här kommer en kort sammanfattning av vinterns resa, som till största delen tillbringades på helt galet vackra stränder på Zanzibar. Vi spenderade de första fyra dagarna i Indonesien, med ett första stopp i Jakarta och sedan Padang på Sumatra. Vi hade egentligen tänkt fortsätta ut på några öar utanför Sumatras västkust, men en kombination av dålig förbindelse med färjor, dyra boenden och kanske värst av allt – väderleksrapport med regn, gjorde att vi istället bestämde oss för att dra någon annanstans. Vi visste inte riktigt vart, men som ett första steg åkte vi till Malaysia och Kuala Lumpur.

Edvin spanar in allt spännande på första stoppet – Jakarta, januari 2018

Andra stoppet – Padang på Sumatra, januari 2018

Edvin och Alice framför in KL Tower på hotellets terass, januari 2018

Efter två hektiska dagar i staden så kände vi att det var dags att dra vidare, men vart? Resmål efter resmål valdes bort, främst på grund av värdet. Hela Asien verkade vara täckt av ett regnmoln kommande veckor… Till slut kom Jan på den briljanta idéen – Zanzibar. Det kändes helt rätt så vi bokade biljetter och åkte mot ön utanför Tanzanias kust. Vi mellanlandade i Qatar och på flygplatsen blev vi nekade att gå ombord planet till Tanzania eftersom vi inte uppfyllde klädkoden (1). Inte oss emot, vi gillar verkligen mellanöstern och det gav ett mycket uppskattat dygn i Doha.

Vid en av alla pampiga byggnader i Doha, januari 2018

Edvin framför ett av alla gatustånd i Soul Waqif, Doha, januari 2018

Efter en vecka på resande fot så landade vi på Zanzibar. Vi stannade två nätter i Stown Town som vi verkligen gillade.  Framförallt för att vi bodde på ett mysigt ställe med egen terass mot havet, men även på grund av alla mysiga gränder i den gamla delen av staden. Nästa stopp blev fyra nätter på Kendwa Beach, som hade magiska stränder och knallblått vatten. Sedan valde vi att dra vidare mot Nungwi Beach, som vi gillade ännu mer. Det var betydligt lugnare och mysigare stränder. Här bodde vi, precis som vi gillar allra mest, i en bungalow precis på stranden. Det blev fyra nätter här, men vi hade gärna stannat lite längre! Resan avslutades med ännu en natt i Stown Town och sedan var det dags att återvända till vardagen hemma i Sverige.

Barnen leker på stranden framför hotellet, Stone Town, Zanzibar, januari 2018

Kendwa Beach, Zanzibar, januari 2018

Mellanmål, Kendwa Beach, januari 2018

Promenad på Kendwa Beach, januari 2018

Alice sitter nöjd med en blomma som hon precis fått, Kendwa Beach, januari 2018

I skuggan under en lavaklippa, Kendwa Beach, januari 2018

Alice sitter nöjd i min famn, hon var huvudattraktionen för barnen runt om. Kendwa Beach, januari 2018

Jan badar med barnen, Nungwi Beach, januari 2018

Trots omvägen via Asien till Zanzibar så blev det en väldigt lyckad semester. Ni som känner oss vet att de flesta resor brukar se ut på liknande sätt – oplanerade och med en vetskap om att vad som helst kan hända. Varje resa ska vara ett äventyr!

  • Besökta länder: 4 stycken – Indonesien, Malaysia, Qatar & Tanzania
  • Antal flyg: 8 st
  • Antal timmar spenderade på flygplan: cirka 47 (alltså två dygn!)
  • Antalet hotell vi bott på: 8 stycken vilket ger ett snitt på under 3 nätter per hotell.
  • Pengar spenderade, utan flygbiljetter (2): cirka 17 000 kronor – ger ett snitt på 850 kronor per dygn. Inte så illa för en familj på fyra!
  • Pengar spenderade på hotell: ca 6000 kronor, ger ett snitt på 300 kr/natt
  • Pengar spenderade på taxi & buss: Strax över 1000 kronor.

    Jag badar med barnen i solnedgången över Nungwi Beach, januari 2018

(1) Jan jobbar på SAS så vi reser med personalbiljetter, som stand by. Eftersom vi representerar flygbolagen så ska vi klä oss Business Casual, men en del bolag är mer noggranna än andra.

(2) Eftersom vi flyger med personalbiljetter har jag valt att inte gå ut med vad flygbiljetterna kostar. För er som är nyfikna, ja biljetterna är lite billigare, men tänk på att de flesta inte åker via Asien för att komma till Zanzibar. Så vissa gånger kan säkert totalpriset hamnar runt priset för vanliga biljetter. Stand by är också verkligen stand by, det har hänt flera gånger att vi har fått sova över på flygplatsen eller helt fått byta resmål. Det har också hänt att vi fått köpa biljetter till fullpris på flygplatsen eftersom vår resrutt är mycket överbokad i flera dygn framåt. Då drar priset lätt iväg.