Tiden flyger iväg – 10 år sedan vi körde ner till Ouagadougou

Jag insåg häromdagen att det faktiskt är 10 år sedan vi slängde in lite packning i vår Landrover och styrde ner mot östra Afrika. Snart ska vi ju ge oss ut på ett liknande äventyr hela familjen, så därför passar det väl utmärkt att tänka tillbaka på resan som vi gjorde för ett decennium sedan?!

Tio år yngre… (men visst är båda två snyggare och hmm.. mer välfriserade… idag)

Det hela börja med att Jan året innan körde sin Africa Twin ner till Ghana, skeppade hem mc:n och sedan flög hem. I Ghana träffade han fantastiska Micke & Julia, som sedan dess är våra bästa vänner… Han fick mersmak av äventyret och ville gärna visa mig Micke & Julias ställe på stranden i Ghana. Det dröjde inte länge innan vi hade bestämt oss – vi skulle göra en liknande resa året efter. Vi valde att köra bil ner för att kunna sälja den när vi nått antingen Mali och Bamako eller Burkina Faso och Ouagadougou (eller Ouaga som staden för enkelhetens skull också kallas). Eftersom dessa båda länderna saknar hamn så kan man nämligen få ganska bra betalt för en bra bil och kanske till och med tjäna en hacka…

Jan och hans Africa Twin i Senegal, vintern 2007/2008
På väg med mc:n genom Mali.

Hösten 2008 köpte vi en Landrover Discovery och några månader efter var vi på väg. Ni som känner oss blir kanske inte förvånade över att vi knappt kört med bilen innan vi gav oss av. Vi försökte lägga så lite pengar som möjligt på både bil och utrustning, eftersom vi skulle ge bort allt som inte fick plats i våra ryggsäckar när vi sålt bilen. Det hela slutade med att Jan svetsade ihop ett takräcke, där vi satte på en gammal takbox och surrade fast några diesel- och vattendunkar. Istället för sandstegar, som behövs om man kör fast i öknen, så köpte vi två ramper och det visade sig (som tur var!) fungera utmärkt. I bilen skruvade vi fast en skiva som vi lade varsitt liggunderlag på och sedan styrde vi söderut med slitna däck och äventyret hade börjat 🙂

Kingsize!
Gräva, gräva… Här behövdes inte sandstegarna, men några gånger behövde vi dem för att komma loss.

Vi körde ner genom ett snöigt och kallt Europa, genom bland annat bergspassen i Andorra (inte att rekommendera med slitna däck nerför isiga backar). Efter Gibraltar började resan på riktigt… Snart skulle vi lämna Europa och komma till Afrika. Men, när vi skulle köpa färjebiljetter och tog fram vårt registreringsbevis (som man skulle visa för att få köpa biljetter och ta med sitt fordon på färjan från Europa) så insåg vi att vi inte hade med den förra ägarens registreringsbevis. Vi låtsades som ingenting och kom faktiskt över gränsen med Ernst Hupkes papper på bilen…

Vår Landrover på väg genom Marocko
Det var bäst att hålla sig på vägen i Västsahara, bilar som kört på minor såg vi titt som tätt…

Marocko bjöd på berg, stenöken och mäktiga städer med pampiga byggnader. I Västsahara däremot var det mest öken och minerade områden. I Mauretanien körde vi rätt i Saharaöknen och körde på sanddynerna och sov mitt ute i ingenstans. I Mali tog vi oss bland annat till staden Djenné där världens största lerbyggnad finns, och genom häftiga Dogon Country. Det är ett område längs med Bandiagaraklippan där dogonfolket fortfarande bor i hus i klippskrevorna. Sedan var vi inne i Burkina Faso och började köra mot huvudstaden där vi skulle sälja bilen…

Sandmoskén i Djenné
Bandiagaraklippan, med hus i skrevorna!

När vi körde in i Ouaga så var det enda vi såg en jäkla massa cyklar. Skulle det verkligen gå att sälja bilen här? Det visade sig gå relativt enkelt, men att gå igenom pappersproceduren för att byta ägaren var något krångligare. Vi fick skriva på x antal papper och ordna lika många stämplar på olika kontor runtom i staden. Eftersom tutan gick varm på bilarna så skämtade jag och Jan om att tutan säkert är det första en eventuell köpare testar… Vi fick oss ett gott skratt när det visade sig vara sant 🙂

Så här såg det ut när vi kom till Ouaga, knappt en bil i sikte…

Efter att vi sålt bilen lämnade vi Ouaga med en bunt euros och begav oss söderut mot Ghana. Vi åkte lokalbussar och till slut hade vi hamnat Kumasi och skulle ta oss ner till huvudstaden Accra. Någon nämnde att det kanske skulle gå att ta tåget mellan städerna så vi började fråga runt efter tågstationen. Någon sa att tåget nog skulle gå imorgon, en annan nästa vecka… Vi letade vidare och tillslut hade vi hamnat vid stationen och rälsen. Tåget kanske skulle gå nästa vecka, om det inte varit för den lilla detaljen att det växte träd på rälsen och folk hade byggt hus över tågbanan… Det visade sig att det inte gått något tåg från staden på många år… Vi fick helt enkelt ta bussen.

(Bensin)station på vägen…eller snarare diesel. Bensin är ovanligt och inte så lätt att få tag på.

Efter Accra tog vi oss vidare västerut till Takoradi och Micke och Julias Desert Rose Lodge. Jan hade längtat efter all god mat och deras schyssta strand, men det visade sig att Micke och Julia fått flytta två gånger under det året. Nu hade båda precis köpt en annan bit mark och hade bara börjat bygga en grund till deras hus. Trots detta fick vi några sköna sista dagar på resan, innan det var dags för oss att flyga tillbaka till Sverige igen. Micke och Julia bodde kvar i Afrika i tre år till och under dessa år var vi och hälsade på ytterligare fyra gånger.

I vårt lilla tält på Micke och Julias mark i Ghana
Micke, Julia, jag och deras ”lilla” hundvalp Svea

Idag startade Jan faktiskt upp vår Opel Combo och den startade utan bekymmer trots att den stått stilla alldeles för länge… Nu är det dags att besiktiga den och börja fixa ett litet kök och sovplatser. Denna gången får det nog bli madrasser på en skiva. Man blir ju lätt lite bekväm med åren…

(Ännu) en lista om resande!

Trots att det finns oändligt många listor om resor, så kände jag för att haka på Resfredags uppmaning att göra ännu en 🙂 Listor är det bästa jag vet och (till makens stora irritation) görs det listor om allt hemma… Den han har svårast för är nog ”Jans-att-göra-lista”, men en lista om resor tycker han säkert är lite roligare!

#1. Bästa reseprylen jag vet?

Husbil 🙂 Räknas det som en resepryl?! Om inte så säger jag resesängen från Phil & Theds. Den är så liten och lätt (väger endast 2,5 kilo) att den får plats i ryggsäcken!

Båda barnen i Edvins resesäng – Sri Lanka, februari 2017.

#2. Dit vill jag resa med mina föräldrar!

Min pappa finns inte längre bland oss, men mamma vill jag ta med till Island. Det har alltid varit hennes drömresmål. När jag var 18 år skickade hon iväg mig och min 20 åriga syster dit… Fina, godhjärtade mamma! En dag ska du också få se Island!

#3. Bästa reseplagget?

T-shirt, ett par shorts och Birkenstocks! Eller allra helst barfota på en strand…

#4. En film som får dig att längta bort till ett specifik destination?

Oj, vad svårt! Det finns ju så många filmer och destinationer att välja på…(Se här för en lista på inspirerande resefilmer). Vi såg ”Späckhuggarnas fyrtorn” för ett tag sedan och då kände jag att jag måste åka till Patagonien i Argentina. Vilken kust!

#5. Berätta om en semesterromans!

Jag kommer inte på någon typisk semesterromans… Jag och Jan träffades i Thailand, men nu sitter vi här med villa och två barn lite mer än 10 år senare. Det var ju en semesterromans från början, som sedan blev på riktigt när jag kom hem till Sverige någon månad senare…

#6. Coolaste roadtripen du har gjort?

Här finns det många att välja bland, men jag väljer nog min och Jans roadtrip till Afrika. Vintern 2008/2009 köpte vi en Landrover Discovery och körde genom Europa och en del av västra Afrika. Vi korsade Marocko, Västshahara, Mauretanien, Mali och sist Burkina Faso. I huvudstaden Ouagadougou sålde vi bilen och fortsatte med ryggsäckar ner till Ghana. Det var ett häftigt äventyr!

Saharaöknen, vår Discovery och jag – Mauretanien, vintern 2008/2009.

Här har vi fastnat i sanden…  – Mauretanien, vintern 2008/2009.

#7. Den konstigaste saken du har packat med dig i resväskan?

När vi åkte hem från Sri Lanka 2014 så lyckades vi få med en skinnfåtölj (tänk fladdermusen) i ryggsäcken… Vi fick plocka isär delarna och sedan pussla ihop allt när vi kom hem… Tre år senare var vi ännu en gång på Sri Lanka och då lyckades vi få hem en stor träskulptur föreställande ett kohuvud. Vi löste det genom att såga av hornen och sedan limma på dom hemma. Allt går bara man vill 🙂

#8. Det vimlar av klyschiga resecitat på Instagram, vilket är din favorit?

Jag är ganska ny på Instagram så jag har faktiskt inte sett ett enda resecitat där… Eller så beror det på att jag följer fel (eller rätt?!) personer. Jag var tvungen att googla lite ”klyschiga resecitat” och då kom jag över: Forever abroad, Always at home! Typiskt klyschigt, men så sant. Speciellt när man reser med sina barn inser man att det inte spelar någon roll vart man befinner sig. Bara alla är tillsammans så är man på nåt vis ändå hemma.

#9. Bästa minnet sommaren 2017?

Kanske inte helt otippat, men husbilssemestern genom Östeuropa och Balkan har gett otroligt många härliga minnen denna sommaren. Pa Emer i Albanien, med sitt blå/gröna varma vatten är svårslaget. Känslan när vi vaknade upp i husbilen på denna vackra plats, bara några meter från havet var ljuvlig!

Magiska Pa Emer – Albanien, juli 2017

#10. Var befinner du dig just nu och vart går nästa resa?

Just nu sitter jag i soffan hemma i vårt älskade hus, men i nästa vecka ska vi packa in oss i husbilen och åka på en sista sväng denna sommaren. Vart det bär av vet jag inte än… Yr.no får vägleda oss mot solen 🙂