Inspiration – Lilla familjen reser

En helg på tu man hand i Warszawa

Förra helgen var jag och Jan iväg ensamma på en weekend i Warszawa. Det var en helg som kan sammanfattas med god mat, bastu i mängder och sömn i sköna hotellsängar! Balsam för själen och en boost för relationen helt enkelt. Vi bodde på Radisson Blu Centrum Hotel, som var en perfekt utgångspunkt för att upptäcka staden. Lägg till att det fanns tre olika bastu, jacuzzi och simbassäng i källaren, så förstår ni att vi (bastuälskare) trivdes 🙂

Vi spenderade dessutom några timmar på ett dagspa –Studio Sante. Helt klart värt ett besök! Här fanns det, förutom simbassänger och några olika jacuzzi och kallbad även en hel bastuavdelning! Favoriten var Japanese Ganbanyoku Sauna som består av ett varmt rum, med speciella svarta kalkstenar att ligga på. Det finns dock ett litet men om du planerar att besöka detta spa – var beredd på att badkläder är förbjudna i bastuavdelningen.

Nu verkar det kanske som att vi bara badade bastu hela helgen, men lite annat hade vi faktiskt för oss 🙂 Vi hann även med att äta en hel del god mat, dricka en och annan öl, shoppa lite och spana in stadens sevärdheter…

Fördelarna med en helg i Warszawa framför andra städer i Europa är flera; det går direktflyg på runt 1,5 timme från Landvetter, maten är fantastisk och du hittar enkelt mat från världens alla hörn. Lägg dessutom till att det fortfarande är billigare än Sverige. Inte mycket att tveka på helt enkelt 🙂

Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags, det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på… Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar! Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.

Bästa ön? En högst personlig jämförelse mellan Sicilien, Sardinen & Korsika

Nu har det börjat bli höst här hemma och det känns som en evighet sedan sommarens husbilssemester… Vad passar då inte bättre än att tänka tillbaka och reflektera lite över resan?! Vad var egentligen bäst? Svår fråga, som kanske behöver delas in i några olika kategorier för att kunna ge ett någorlunda vettigt svar… Så vi börjar med – Vilken ö var bäst?

Själva huvudmålet med resan var från början Sicilien. Innan vi åkte hade vi varken vägen dit eller tillbaka planerad, så vi började köra söderut med målet på Medelhavets största ö… Sicilien gjorde oss inte besvikna och jag kan till och med påstå att det var bättre än vi tänkt oss. Städerna, stränderna och stämningen var precis vad vi gillar. Gammalt blandat med nytt, trånga gränder, trevligt folk, lugna stränder. Mysigaste ställplatsen på resan måste varit Spiaggia Calamosche! Där stod vi i princip helt ensamma i en olivlund med en fin strand en bit bort. När det gäller städer var vår favorit Cefalù, men Palermo överraskade och visade sig vara en storstad som var väl värd ett besök.

När vi någonstans efter Rom bestämde oss för att åka hemåt via Sardinen och Korsika så började jag tro att Sardinen skulle bli höjdpunkten på resan. Alla som besökt ön verkar tycka att det är hel magiskt.. Visst det var vackert, men det är samtidigt fler turister och folktäta stränder. Ön saknar lite av Siciliens råa charm, och enda ”fördelen” med ön var egentligen den lugnare trafiken, både på landsvägarna och i städerna. Det var dessutom renare och det stod inte överfulla soptunnor längs med vägarna… Alltid något.

Vi hade tänkt stanna merparten av tiden efter Sicilien på Sardinen och endast spendera någon natt på Korsika. Så blev det inte. Sardinen var, som jag skrev ovan, inte riktigt för oss… Korsika däremot visade sig bjuda på flera guldkorn och kanske den mysigaste staden på hela resan – Bonifacio. Efter att främst sett torrt landskap, med gult gräs med knappt någonting grönt i sikte sedan norra Italien, så bjöd Korsika på lite efterlängtad grönska. Stränderna var dessutom helt jäkla magiska! Den vackraste stranden på resan, med helt turkost vatten, var helt klart Plage du Petit Spérone.

Enda nackdelen med Korsika var prisläget – det var dyrt! Det fanns inte heller lika gott om bra ställplatser på det sätt som vi blivit bortskämda med i Italien. Istället var det ganska stora campingar, där tält, husvagnar och bilar blandades hej vilt. Priserna var ungefär det dubbla mot Italiens ställplatser och långt ifrån lika charmiga.

Så om ni funderar på vilken ö ni ska till av dessa tre så är mitt givna svar – åk till Sicilien! Om det ruffiga Sicilien inte lockar så tycker jag att ni ska åka till Korsika. Söker ni lite mer fart och fläkt (och turister!) så passar Sardinen alldeles utmärkt! Det är lite som att välja mellan pest eller kolera, fast tvärtom 🙂

Korsika – ett riktigt paradis! Otroliga Plage du Petit Spérone & charmiga Bonifacio

Ojoj, vilket intryck Bonifacio gav från färjan. Vi trodde knappt våra ögon – husen nästan ramlar av klipporna. Staden ligger uppe på en hundra meter hög klippa som följer kusten på Korsikas södra spets. Vi kom lagom till det magiska ljuset precis innan solnedgången och staden visade upp sin bästa sida! Hamnen ligger i en kanal in mitt emellan två höga klippor, så vi fick verkligen en spektakulär båtresa.

Vi stannade till vid en camping precis vid hamnen och fick sista platsen! Ibland ska man ha tur också… Efter en snabb kvällsmat i Pärlan gav vi oss ut på en promenad längs med hamnen. Här var det verkligen jetset, med fina yachter och uppklädda turister… Tur att vi passade in med våra (lite för smutsiga) jeans och (oduschade) rufsiga hår 🙂

Vi trivdes så bra i staden att vi bestämde oss för att stanna ytterligare en natt. Vi passade på och tvättade upp lakan och alla kläder morgonen därpå, vi kan eventuellt ha känt att vi kanske borde fräscha upp både oss och Pärlan ett snäpp 😉 Det tog hela förmiddagen att fixa med tvätten, under tiden lekte barnen på en lekplats vid hamnen = alla nöjda och glada!

På eftermiddagen cyklade vi till en otrolig strand en bit utanför staden; Plage du Petit Spérone. Vägen dit och tillbaka var tuff, med branta bergsvägar och motvind i en härlig kombination. Speciellt med stadscykel (för mig) och cykelvagn (för Jan), men det var helt klart värt det!

Det var dessutom inte färdigkämpat när vi kom fram till slutet av vägen… Då väntades en halvtimmes promenad genom sand och över klippor… Men det var faktist värt det även efter denna promenad (trots ett antal ”Kom igen nu” till drömmaren Edvin som stannar upp vartannat steg och ska fråga om allt mellan himmel och jord…) Vilken strand vi kom kom fram till! Så vackert, med helt klart turkost vatten.

Efter två timmar på stranden var det dags att bege oss hemåt igen. Vi köpte med oss lite småplock från affären och åt tapas á la Italiano. Efter det tog vi en dusch (första med varmt vatten på evigheter!) och gav oss ut på stan. Vi tog oss upp till Bonifacio, som ligger uppe på klippan, hundra meter över havet. Här var det gott om trånga gränder, restauranger, turister och havsutsikt. Vi strosade runt ett tag och hittade till och med en lekplats till barnens stora förtjusning. Perfekt att båda två lekte av sig den sista energin, så att alla trappor ner till hamnen blev extra tunga 😉