Just nu Sicilien, nästa Sardinien & Korsika

Det känns som att vi kommit till en brytpunkt på nåt sätt, Sicilien har varit huvudmålet på resan hela tiden och nu är vi här! Vägen hit och tillbaka har varit oplanerad och vi har bestämt resrutt några dagar i taget under resans gång. Det är även en vändpunkt eftersom vi har varit i väg halva resan, bara 3,5 veckor kvar…. Så vad passar då inte bättre än att bestämma vart vi åker efter denna ö?!

Första planen var att åka italienska östkusten upp, nästa var att åka färjan från Bari till Albanien. Nu har vi bestämt oss för nåt helt annat! Vi åker från Sicilien till Sardienen, sedan vidare till Korsika och till sist färjar vi över till Nice. Hur vi kör hemåt därifrån håller vi öppet tills vi närmar oss franska fastlandet. Visst låter det som en bra plan?!

Men innan dess är det dags för att utforska mer av Sicilien 🙂

Ett första intryck av Sicilien, med ett stopp i Taormina & Giardini Naxos

I måndags körde vi söderut mot tåspetsen av Italien. Vi kom en bra bit på vägen från Pompeji, men inte hela vägen ner. Vid 18-tiden kände vi att det var dags att stanna. Dagens stopp blev på en ställplats utanför Falerna Marina, precis vid vattnet. Helt perfekt!

På tisdagen åkte vi mot Sicilien och trots lite felkörningar i staden vid färjeläget så kom vi med en färja vid lunch. Vi hade målet inställt på Taormina och körningen genom kuststäderna på väg dit fick oss verkligen att sitta på helspänn. Trånga gator, bilar som parkerar hejvilt och mycket trafik… Lägg till fyra hungriga Axelsson’s i husbilen på det 🙂 Trots dåliga odds så gick det faktiskt helt okej och vi kom fram helskinnade till en ställplats i Giardini Naxos, strax söder om Taormina.

För en gångs skull var vi framme ganska tidigt och kunde äta lunch på ställplatsen. Barnen var nöjda och lekte utanför husbilen och gav oss föräldrar en stund lugn och ro. På eftermiddagen gick vi ner till stranden och hängde där till kvällen. Om ni inte visste det sedan tidigare så anser vi att eftermiddagarna är den perfekta tiden på dagen att vara på stranden. Solen är inte lika stark, det är inte riktigt lika mycket folk och det är inte lika varmt. Bara fördelar för en småbarnsfamilj 🙂

Så vad hade vi för första intryck av Sicilien när vi la oss efter första dagen? Det kändes lite som att köra in i ett nytt land när vi kört av färjan, positivt på många sätt, men samtidigt känns det fattigare här. Det beror nog dels på att husen och vägarna är mer slitna och att det är mer skräpigt. Det vi uppskattar med ön är de charmiga och livliga städerna med små och trånga gator (dock lite negativt när man kommer med en stor husbil). Landskapet är är bergig, med vulkanen Etna som gör ett mäktigt intryck. Det ryker från toppen och det är faktiskt Italiens största, aktiva vulkan och en av de mesta aktiva vulkanerna i Europa!

Igår (onsdag) tog vi 9-bussen in till Taormina och gick 273 (ge & ta några stycken…) trappsteg ner till stranden… Efter att ha ätit glass och spanat in utsikten över Isola Bella så tog vi bussen tillbaka till husbilen.

Även denna eftermiddagen spenderades på stranden. Vi var tillbaka vid husbilen först vid 19-tiden på kvällen och fixade lite småplock till kvällsmat. Edvin & Alice sparkade boll och lekte med några andra barn till sena kvällen.

PS. Jag låter sista bilden illustrera ungefär hur mycket privatliv man har på husbilssemester med två barn… Så här kan det nämligen se ut när Jan går på toa 🙂

En vända i Sverige och sedan på’t igen med Pompeji

Jag kan knappt tro att det bara är en vecka sedan jag skrev här sist. Mycket har hänt sedan dess! Jag och Alice har varit hemma i Sverige och vänt (söndag-söndag). Under den veckan har jag jobbat, jobbat & jobbat! När jag hade fullt upp med halvårsbokslut så var Alice hos mormor och grabbarna levde livet ensamma i husbilen i Italien.

Så vad har hänt sedan förra inlägget? Lördagen innan vi åkte hem spenderades vid Albanosjön, bara några mil öster om Rom. Sjön ligger i kratern på en vulkan, med ett fort högst upp på toppen. Dagen tillbringades på stranden och barnen tyckte det var häftigt att bada i en vulkan. Det kändes som den perfekta ”sista” dagen (trots att den slutade det men en p-bot och övernattning på en långtidsparkering. Så kan det gå 🙂 )

I alla fall, veckan hemma i Sverige gick fort! Det kändes som att vi precis kommit hem när det var dags att åka tillbaka till resten av familjen. Under veckan som jag och Alice var hemma så stod grabbarna på en ställplats 1,5 timme söder om Rom i byn San Felice Circeo. Det visade sig vara ett bra val! Deras dagar har fyllts av cykelturer, strandhäng och promenader. Visst låter det som värsta romantiska filmen?! När Jan frågade Edvin om det skulle bli kul att jag och Alice kommer tillbaka så hade han bara skakat på huvudet 🙂

Trots det svala intresset om vår återkomst så flög jag och lillan ner på söndagen. Direkt när vi landat i Rom så började vi köra söderut och hamnade i Pompeji. Det visade sig vara en fullträff! Så mysig liten stad! Idag gick vi till ruinerna av gamla Pompeji, som begravdes under ett vulkanutbrott för nästan 2000 år sedan. Jag blev överraskad över hur stor staden varit och alla detaljer på husen. Det var mosaikgolv, utförliga målningar och nåt slags vattensystem inne i husen. Det var dessutom stora gatusystem och amfiteatrar. Det var verkligen imponerande! Efter att vi sett en bråkdel av ruinerna (det skulle ta runt 7 timmar och se det mesta av staden) så packade vi in oss i husbilen och fortsatte söderut. Planen är att åka över till Sicilien imorgon.

Just det, för er som funderar över om det var några större olyckor eller missar som hände när grabbarna var själva så kan ni slappna av nu. Det enda som hände (som jag vet om) är att dom ”krockade med ett träd”, som Edvin gärna påpekar gång på gång 🙂 Riktigt så illa var det inte, men en påbackning när dom skulle parkera på ställplatsen resulterade i en trasig del på markisen. Tur att jag kunde köpa med mig reservdelar 🙂

Tre toscanska städer: Florens, San Miniato & Pisa

Nu har vi besökt tre toscanska städer: Måndagen spenderades i mäktiga Florens och på tisdagen hann vi med ett snabbt stopp i pittoreska San Miniato på vägen mot Pisa.

Florens var ungefär som jag föreställt mig och kom faktiskt inte med några större överraskningar. Men visst, det är en mäktig stad och överallt syns det spår av stadens kulturella och historiska arv. Det sitter i väggarna passar bra in här, det finns gott om byggnader som bevarats från renässansen. Vi strosade runt helt på måfå och det är så jag gillar att upptäcka en storstad!

Till lilla San Miniato hittar inte lika många turister och det är därför betydligt lugnare än både Florens och Pisa. Staden kännetecknas främst av att det är beläget högt på en kulle med torn som ger häftig utsikt över det toscanska landskapet. Vägarna består av smala och branta kullerstensgator med husen tätt intill. För oss blev det ett perfekt fikastopp under vägen från Florens till Pisa.

Pisa var faktiskt staden som överraskade oss mest. Allt jag visste om staden var Det lutande tornet, men vad jag inte visste var att detta torn låg innanför en gammal ringmur bredvid pampiga marmorbyggnader. Det var stora öppna ytor, helt utan trafik, så barnen kunde springa runt överallt och hade riktigt skoj. Mest underhållande var nog att spana in alla som ska fotas när de puttar på tornet… Efter en stund inne i Pisa åkte vi ut till Marina di Pisa och ställde upp oss för natten.

Idag, onsdag, fortsatte vi söderut och hamnade i Marina di Bibbona. Det är en badort som har sitt ursprung från sent 1700-tal, när det byggdes ett fort för att skydda närliggande Bibbona mot pirater! Vi var framme redan innan lunch, så idag har vi spenderat eftermiddagen på stranden. Till vår stora förtjusning upptäckte jag och Jan att vi faktiskt kan sitta på stranden och koppla av, barnen lekte i sanden och var hur nöjda som helst! Win win!

Autobahn, alpvägar, sagoslott & till slut Florence

Dagarna går så fort när man sitter i husbilen och kör mil efter mil. Nu har vi redan lyckats köra igenom hela Tyskland, sett ett sagoslott, kört genom Fernpasset och Brennerpasset i Österrike, korstat gränsen till Italien och tagit oss hela vägen till Florence!

Fredagen var första dagen i Tyskland och den spenderades på autobahn. Vi körde runt 90 mil från Sassnitz till en ställplats mellan Nürnberg och Augsburg. Vi var framme efter 20 på kvällen och då var receptionen redan stängd. Jan gick ut och snackade ned en gubbe som bodde på ställplatsen och fick honom att låsa upp grinden och låna ut sin nyckel till toaletten och duschen. Kanske var han rent av bara en vänlig själ, eller så kände han hur mycket vi luktade och insåg hur väl vi behövde en dusch 🙂 Vi hade inte duschat sedan vi lämnat hemmet fem dagar tidigare…

Efter en god natts sömn hade det redan hunnit bli lördag och vi började köra mot Neuschwanstein. Det är ett sagoslott som säga ha inspirerat till Disney-loggan. Det är också ett slott som vi har planerat att besöka sedan vår första mc-semester i Europa tillsammans för 11 år sedan. Av någon anledning har det aldrig blivit av, men nu hade vi bestämt oss – nu ska vi se det där slottet! Innan lunch var vi framme och kunde redan på avstånd skymta slottet uppe på klippan. Väl inne i byn nedanför slottet märkte vi vilken turistattraktion det är. Fulla parkeringsplatser, folk överallt, souvenirbutiker och restauranger trängdes på gatorna. Det var dessutom över fem timmars väntetid för en tur inne slottet… Efter att vi gått runt en stund så bestämde vi oss för att köra vidare, nu hade vi ju ändå sett slottet… Visserligen bara på avstånd, men det räknas väl ändå?! 🙂

Resen av lördagen spenderades på slingriga vägar på alperna. Gränsen till Österrike låg bara några mil från slottet och sedan väntade både Fernpasset och Brennerpasset innan vi passerat gränsen till Italien. Vi hade bestämt att vi skulle stanna innan kl 18 och sagt och gjort, vid 17.45 svängde vi in på en ställplats precis efter gränsen i staden Vipiteno. Nu var det äntligen lite varmare och barnen sprang ute och lekte hela kvällen.

Under söndagen körde vi från den italienska gränsen till Florence. Vi körde på stora motorvägar som hela tiden varvades mellan bro och tunnel. Den längsta tunneln var på över 8,7 km… Det blev inte lika många timmar i husbilen som dagarna innan och redan kl. 16 hade vi kommit fram till en ställplats strax utanför Florence. Nu kunde vi, för första gången på resan, äntligen plocka fram utemöblerna och äta kvällsmat ute!

Idag står en tur in till Florens på schemat!