Äntligen framme i Indien, och så lite magsjuka på det…

Resan till Indien blev ungefär som man kan förvänta sig när vi ska flyga någonstans, ett oplanerat stopp på vägen och lite för många timmar på flygplatser. Så är det att flyga stand by. I torsdags morse kom vi med från Landvetter till Doha utan problem, men sedan tog det stopp. Vi väntade först flera timmar på flygplatsen och planet som vi trodde skulle ta oss till Goa, men vid gaten fick vi veta att det var helt fullt. Vi satte oss och försökte tänka ut en plan B… Alla flyg till såväl Mumbai, Delhi och Amritsar var fulla, men till Colombo i Sri Lanka fanns det platser kvar. Skulle vi kanske åka dit istället? Vi hade svårt att bestämma oss och alla var trötta och hungriga så det var svårt att tänka rationellt. Tillslut bestämde vi oss för att ta in på ett hotell i Doha och försöka åka till Goa igen imorgon, trots att det såg ganska fullt ut. Ibland måste man chansa! Innan vi kunde lämna flygplatsen var vi tvungna att vänta på väskorna i dryga 45 minuter så klockan hade hunnit bli 23 innan vi satt på en buss på väg till hotellet. Vi lyckades hitta en ”smart deal” på nätet och lyxade till det och tog in på Radisson Blue, där det fanns pooler och bastu! 

Flygplatsen i Doha, Qatar

Vad skönt det var att lägga sig i en hotellsäng med prasslande lakan! Trots att vi låg alla fyra med ett täcke så lyckades vi sova helt okej och vaknade först vid 9 tiden. Fredagen spenderades, förutom en promenad i staden, på rummet och vid poolen. När vi satt i bastun så kom en kvinna in och sa till mig att jag inte fick vara där inne med Alice. Jag struntade i det och satt kvar. Efter en stund kom en annan kvinna in och sa att det kunde vara farligt för så små barn att sitta i bastun. Jag förklarade för henne att Alice bastat nästan varje vecka sedan hon var lite bebis och först då gick hon, något motvilligt, med på att låta oss stanna kvar. Tur det 🙂

Hotel Radisson Blue Doha, Qatar

På eftermiddagen var det dags att testa lyckan ännu en gång och försöka ta oss till Goa. Denna gången gick det bättre och vi kom med! Dock hade alla platser var för sig. Inga konstigheter tänkte jag, det är väl ingen som säger nej till att byta plats med en person som vill sitta bredvid sitt barn. Så fel jag hade… Jag frågade en äldre kvinna om hon ville byta plats – Nej! svarade hon direkt. Jag blev förvånad och tänkte fråga om om hon ville att jag skulle sätta tvåringen eller fyraåringen bredvid henne… men jag bet ihop och gick snopet vidare. Nästa person var trevligare och svarade tvärtom – Sjävklart! Så då hade jag och Alice löst platser. Jan och Edvin fortsatte längre bak och fick också bytt så att dom satt bredvid varandra. Fyra (väldigt snabba) timmars senare landade vi i Indien. Nu var klockan endast 2.30 på morgonen, så vi satte oss på flygplatsen och väntade i några timmar tills vi kunde åka ner till Palolem Beach. Innan vi åkte lyckades Jan nästan bli utslängd från flygplatsen, eftersom han och Edvin gått ut för att leta efter en fungerande bankomat. När han skulle gå tillbaka in fick han barskt veta att man inte fick gå in igen efter att man gått ut. Jag såg att båda två stod och diskuterade så jag och Alice gick fram och då lyckades vi övertala honom att släppa in Jan och Edvin igen… Måste alltid vara lite dramatik!

Vid 5-tiden på lördagen ordnade vi taxi och åkte till Palolem, ungefär en och en halv timme bort. Eftersom att bankomaterna på flygplatsen var sönder så åkte vi utan en rupee på oss. Vi sa till chauffören att stanna på en bankomat längs med vägen. Det gjorde han, fem stycken närmare bestämt. Men det hjälper inte när ingen fungerar… När vi var framme i Palolem så visade vi vart han kunde köra. Sist vi var här hade landet över en natt överraskat alla och precis förbjudit varenda sedel och man hade istället utfärdat nya sedlar som var de enda tillåta. Enda kruxet var att det inte fanns tillräckligt många nya sedlar, så det fanns knappt pengar i världens (tidigare) mest kontantrika land. Detta gjorde att vi visste vart varenda bankomat fanns i närheten eftersom det nästan var omöjligt att få tag i de nytryckta sedlarna. Men det är en historia i sig… Som tur var fungerade den sista (!) bankomaten som fanns i Palolem och vi kunde åka ner till stranden och betala taxiresan. Då hade klockan redan börjat närma sig sju och det var förvånansvärt kyligt ute, men när solen började gå upp blev det varmare. Vi gick bort till Leela Guesthouse och restaurangen bredvid, Siarl Presley Bar & Restaurant. Vi käkade frukost och hängde i restaurangen tills vi fick ett rum vid elva tiden. Sedan kvällen innan hade Edvin känts varm,  så jag tog tempen på honom och han hade så klart feber – 38,9 närmare bestämt. Självklart börjar vi semestern med feber och magsjuka! Hoppas att vi andra klarar oss…

Framme vi Leela Guesthouse, precis när solen gått upp…
Jan har somnat i stolen efter frukosten, innan vi fick vårt rum
Promenad på stranden

Borgholm över en natt – ett mysigt avslut på såväl ledigheten som 2018

Julledigheten har verkligen gått fort, som alltid när man är ledig! Vi har haft en lugn jul, med mycket tid tillsammans utan en massa måsten. När vi inte gått runt hemma (i pyjamas hela dan’) så har vi gjort vad som förväntas vid jul, nämligen spenderat tid med släkten.

Vi avslutade ledigheten (och 2018) med en minisemester till Öland. Målet med resan var att hälsa på min lillebror och det blev en fullspäckad resa som innebar en hel del tid i bilen, men också ett besök på Ölands Folkhögskola, en promenad på Alvaret och några timmar på Borgholms Badhus. Barnen hade hur kul som helst och Edvin pratar redan om hur många gånger han ska åka vattenrutschkanan nästa gång 🙂

Jag brukar inte bestämma några nyårslöften och jag brukar inte heller blicka tillbaka allt för mycket på det som varit… Om du, precis som jag, är lite mätt på alla tillbakablickar, nyårslöften och ”Best of 2018” som svämmar över alla flöden just nu så kanske du också fnissar högt åt hejhejvardags illustration med tips på mål för nya året: ”Dricka mer kaffe, sova mindre, träna sällan och äta mycket halvfabrikat i veckorna”

Det bästa av 2018!

Nu är vi i alla fall redo för 2019! Jag hoppas att året kommer att kunna sammanfattas med: Familjen, Äventyr & Yoga!

Road trip utomlands? Detta behöver du tänka på!

Funderar ni på att dra iväg på en road trip med eget fordon? Är ni osäkra på vad ni behöver förbereda innan? Egentligen vill jag bara skriva ”de ä bar å åk”, för i det stora hela är det sant! Man behöver inte förbereda en massa, det mesta går att lösa längs med vägen. Men visst, det finns en del saker som underlättar om man tänkt på innan man stuckit iväg!

Landrover ner till Burkina Faso, vintern 2008/2009 (Översta bilen är från Jans MC-resa ner till Ghana vintern 2007/2008)

Registreringsbevis

Det enda man egentligen måste tänka på att ha med sig, förutom giltiga pass till hela familjen, bankkort och allt annat självklart är det Blå registreringsbeviset.  När vi åkte över från Gibraltar till Tanger och sedan vidare in i Marocko så insåg vi att vi hade med oss FÖRRA ägarens registreringsbevis. Inte att rekommendera, men vi låtsades som ingenting och kom faktiskt hela vägen från Sverige till Marocko utan giltigt registreringsbevis. Vi fick det riktiga skickat till ett hotell i Marocko och sedan fortsatte vi söderut i Afrika.

Nyservat fordon

Se till att bilen är genomgången innan ni åker. Men det finns verkstäder i resten av världen också, så det mesta går självklar att lösa under resans gång. Sommarens husbilssemester började med tre dagar på verkstad för vår del, så allt kan hända trots att man gjort en full service och besiktigat bilen innan.

Förvaring av värdesaker

Fundera på något smart ställe att förvara värdesaker. Ett kassaskåp är alltid bra, men oftast är det för litet för en dator. Ett lönnfack för att förvara dator och andra värdesaker är att rekommendera. Tänk också (som alltid!) på att inte ha alla nycklar, kontokort och värdesaker på ett ställe. Vi har alltid nåt kort undanstoppat för nödfall.

Packa smart

Kika över förvaringen och packa smart. Detta brukar inte vara något större problem för oss, inte ens när vi åkt två stycken på en MC. Mitt bästa tips är att packa det man behöver i en hög och sedan lägga det i väskan/bilen. Om det finns ledig plats, fyllt inte upp det! Annars är det lätt att packa med för mycket.

MC-semester i Östeuropa – Vitryssland, sommaren 2008

MC-resa i Östeuropa, sommaren 2009

Roadtrip med min bror i Mammas lilla Citroen, Estland sommaren 2010

UTANFÖR EU ELLER LÄNGRE UTLANDSVISTELSE

Om ni ska ge er av utanför EU eller planerar att vara utomlands en längre period så tillkommer en del grejer som man behöver tänka på, förutom allt i listan ovan såklart 🙂

Försäkringar, till dig och ditt fordon

Det är viktigt att fundera över familjens försäkringar. Upp till 45 dagars vistelse utomlands ingår i din hemförsäkring, men om ni ska vara borta längre behöver ni en tilläggsförsäkring. Du behöver dessutom ett Grönt Kort som intygar att ditt fordon är försäkrat. För de flesta länderna inom Europa gäller automatiskt din svenska försäkring, men självklart finns det vissa undantag. Kolla upp vad som gäller för de länder ni ska besöka genom att kontakta ert försäkringsbolag.

Pass, visum, körkort och tullpapper

En hel del länder kräver att passet är giltigt 6 månader efter HEMRESAN. Kolla även upp visum och andra regler för de länder ni ska besöka. Vissa länder, utanför Europa, kräver att du har ett Internationellt körkort. Kolla upp vad som krävs och ordna med detta i god tid innan, det tar nämligen upp till tre veckor att få hem ditt körkort. Carnet de Passage en Douane (CPD) är ett internationellt tulldokument för ditt fordon. Det krävs inte inom Europa, men är ett måste i vissa länder i ex Asien och Afrika. Det är en ganska tidsödande och kostsam process att ansöka om CPD och du måste lägga ut en deposition motsvarande fordonets värde (eller ännu mer beroende på land!).

GPS

Vi har använt GPS för första gången och det funkar ju super. Varför har vi inte gjort det tidigare?! Innan har vi kört med kartor kopierade från en Atlas. Det blir inte alltid så lätt att hitta då! Speciellt inte när man sitter bakom Jan på MC:n och är förste kartläsare. För att se kartan på tankväskan var jag tvungen att kika över Jans axel. Detta innebar ibland en del svårigheter, bara ni som åkt med bak på en MC på slingriga vägar kan föreställa er 🙂 Så mitt tips är: köp en GPS med kartor i de områden ni ska till och se till att den är uppdaterad. Vi har använt oss av en Garmin Nüvi som vi köpte på Blocket för 500 kronor och den dög utmärkt! Om ni åker inom EU, med fri surf, så räcker det såklart att använda sig av telefonen.

Husbilssemester i Europa, här utanför Bled, Slovenien 2017

Husbilssemester i Europa, sommaren 2018. Här vid Spiaggia Calamosche, Sicilien.

Så där, det var nog allt! Sugna på att ge er iväg? Bara gör det!

Läs även detta om ni  inte ska ge er iväg med eget fordon utan planerar att hyra bil utomlands.

Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Genom ”Ingenmansland” vid gränsen mellan Moçambique och Malawi – sommaren 2013

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Bussen går nu… eller om 30 min eller 1 h… Någonstans i Moçambique – sommaren 2013

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Familjen väntar på tåget – Sri Lanka 2017

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Alice första resa – Indien 2016

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags,  det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på…  Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar!  Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.