Palolem Beach 2016 vs. 2019

Igår kom vi tillbaka hem till Sverige. Resan gick bättre än väntat, vi kom med alla flyg även om det var på håret. Efter att först ha åkt taxi en och en halv timme till flygplatsen, väntat på flyget, åkt strax över fyra timmar till Doha, väntat på flyget och sedan åkt nästan sju timmar hem så var vi ganska trötta när vi väl landade. Vi kom hem till ett stort, tyst och kallt hus. Ungefär allt det som Indien INTE är 🙂

Promenad på stranden sista dagen

När man besöker ett ställen man tidigare varit på så är det väl på sin plats att jämföra lite och fundera över vad som hänt sedan sist?! Vi kunde ganska snabbt konstatera att det mesta var sig likt, men det fanns så klart en del förändringar…

Cash is still King – men kanske inte riktigt lika mycket…

Jag skrev lite kort i ett tidigare inlägg om att staten, helt plötsligt över en natt, gick ut med att alla sedlar på 500 och 1000 rupier (1000 rupier är cirka 120 kronor) var helt förbjudna. Istället skulle man samma dag börja med helt nya 500 och 2000 sedlar. Enda problemet var att det knappt fanns dessa nya sedlar. Så vad hände då? Bankerna fick hålla stängt och folk stod i oändliga köer till bankomater som man trodde kanske, eventuellt skulle fyllas på med sedlar snart. Mitt i allt detta landade vi fyra, som aldrig har med några USD i reserv. Detta gjorde att vi var helt utan pengar när vi landade en kväll på flygplatsen i Mumbai… Typiskt oss, och aldrig lär vi oss heller. Vi har fortfarande aldrig med några pengar när vi åker iväg. Vilket även denna gång gjorde att vi fick sätta oss i en taxi utan en rupier, eftersom bankomaterna på flygplatsen var trasiga 🙂 Men åter till 2016… Som tur är tänka vi alltid att allt går att lösa, så vi ordande boende som vi kunde betala med kort och dagen efter tog vi en taxi in till Colaba och Café Leopold, som är ett riktigt turistställe där vi gissade att man kunde betala med kort (alla som läst Shantaram vet vilket café det är). Där lyckades vi få caféet att betala taxin och lägga det vår nota. Smart va? Vi lyckades sedan få tag i en bankomat som fungerade och fick ut lite kontanter efter att ha köat en bra stund. Det var dock gräns på några tusen rupee per kort per dag, så pengarna vi fick ut räckte inte länge…

Bussen in till Canacona för att ta ut pengar,
det var betydligt enklare att hitta en fungerande ATM 2019!

När vi sedan tagit oss ner till Palolem så fick vi leva på krita på alla ställen och sedan betala när vi fått ut pengar. Jan fick gå upp vid 4 på morgonen och gå upp till Canacona och stå i kö, sedan kom han tillbaka vid lunch UTAN pengar eftersom bankomaten inte fyllts på ännu. Så här höll det på och sedan, en kväll när vi gått in allihopa och köat i några timmar så fylldes bankomaten på och folk började få ut pengar. Skulle pengarna räcka till oss? Som tur var gjorde den det, då hade vi nog med pengar för att klara oss i några dagar och sedan var det samma visa en gång till. Det var fortfarande ont om pengar när vi åkte hem efter en månad. Vi mötte till och med turister som valde att åka hem eftersom dom inte orkade med att aldrig ha pengar och behövde lägga så mycket tid på att köa till bankomater. Inga ställen här tog kort 2016, men idag tar faktiskt flera restauranger kort, så kanske lyckades staten med att öka kortanvändningen och minska kontanthanteringen. Kanske lyckades de till och med få bort en del svarta pengar. Sjukt var det i alla fall och jag tror inte att man någon annanstans skulle komma undan med att förbjuda alla sedlar över en natt, utan någon som helst förvarning.

Barnen

Vilken skillnad det är idag! Nu sitter båda två och leker tillsammans, vilket gör att jag och Jan faktiskt kan sitta på altanen och bara ta det lugnt. Sist gick inte det. Varför? Jo, Edvin var en vild tvååring som inte var stilla en sekund. Han sprang iväg på äventyr hela tiden, så man fick snällt följa efter. Alice å andra sidan var bara några månader gammal och sova eller ammade om vart annat dygnet runt… Vi la oss alla tidigt och Alice hade en egen klocka så hon vaknade tidigt varje morgon och då brukade Jan gå ut med henne på promenad, innan solen ens gått upp. Nu får vi sovmorgon och barnen kan vara uppe senare och sover ensamma i sängen på kvällen så att vi kan hänga på altanen. Det är nästan, men bara nästan, som att livet börjar bli mer som innan vi fick två skruttar som vände upp och ner på världen 🙂

Packningen

Vi skippade faktist sulky denna gången och ångrade oss inte en enda gång. Det blir så mycket smidigare att bara ha en varsin ryggsäck och inte ha en vagn att släpa på när man ska förflytta sig. Barnen är så pass stora nu så båda två orkar gå ganska långt själva, dessutom blir det ändå alltid gnabb om vem som ska sitta i vagnen och inte allt för sällan så vill ingen sitta i den… Eftersom båda barnen är blöjfria har vi varken med blöjor, våtservetter eller annat som behövs i skötväskan. Så denna gången reste vi lätt, med varsin ryggsäck som var långt ifrån fullpackad. Det var dock inte riktigt lika mycket plats kvar på hemvägen 🙂

Maten, boendet & andra turister

Här har alla ställen som vi ätit på fantastisk mat. Jag äter nästan bara indiskt (enbart vegetariskt och gärna veganskt), men Jan äter även annan mat som falafel, pizza, tacos, pasta och hamburgare och allting har varit gott. Så var det även förra gången, och restaurangen bredvid vår bungalow – Siarl Presley Bar & Restaurant har riktigt bra mat. Här åt vi alltid frukost och titt som tätt åt vi här alla dagens måltider, men nån gång emellanåt käkade vi på andra restauranger.

En av mina favoriter, Palak Paneer med Naanbrödl

Vi bor på samma ställe som sist, Leela Guesthouse, och det är sig likt, men nu finns det både WIFI och varmvattensdusch. Priset är ungefär det samma, både på boende och mat. Det är samma personer som arbetar här och vi fick ett varmt välkomnande av personalen på såväl Leela som Siarl Presley. Alla är så gästvänliga och vi känner oss verkligen som hemma!

Trots att vi var här i november 2016, när säsongen knappt hade kommit igång, så har jag för mig att det var fler turister då. Här är det blandat med både indiska och utländska turister, men jag tycker ändå att det är lugnt. På helgerna blir det dock ganska fullt eftersom det kommer gott om helgturister hit från hela Indien. Det är verkligen en kort säsong här, som börjar i november och sträcker sig till slutet februari. Under regnperioden så plockar man ner alla ställen här och så får man bygga på allt igen till nästa säsong. Undrar hur alla ställen går runt?!

Yoga

Sist vi var här var jag nybliven tvåbarnsmamma så då var det inte aktuellt med att gå på några yogapass (Alice ville vara nära mig hela tiden och ammade titt som tätt), men denna gången har jag varje morgon promenerat bort till Earth Yoga Village och varit med på Vinyasayoga. Om ni ska åka hit så kan jag verkligen rekommendera detta! Det är ett yoga retreat som även tar emot drop in, vilket passar perfekt för mig med en liten familj. Drop in är mellan 8.30-10 samt 17-18.30 och kostar 500 rupee. Om du vill veta mer så gå in på deras hemsida, du hittar den här.

På väg mot Earth Yoga Village…

Plast & miljö

Som turist märker man självklart bara av småsaker och kanske inte det som verkligen gör skillnad, men jag blev faktiskt förvånad över ett ökat fokus på miljö. Som exempel var det standard på flera restauranger att inte ha några sugrör, på andra ställen fick du sugrör i papper. Vissa restauranger försökte vara plastfria, så gott det går, och det fanns även många ställen som var helt veganska. Någonting nytt var att det även fanns soptunnor och sopsortering på stranden. Plastpåsar när man handlar var också någonting sällsynt, istället hade folk med sig egna påsar och de som finns i affären var nån typ av tunn tygpåse. Några steg i rätt riktning!

Till och med stranden städades i år, det var några stycken som varje dag gick och
plockade skräp som tidvattnet tagit med sig in

Visum

Idag kostade våra visum 80 USD per person, alltså närmare 3200 kronor för oss fyra. Sist betalde vi ungefär hälften. Visst det är relativt billigt både med mat och boende på plats, men ändå… Du kan läsa lite mer om hur vi ansökte om e-Visa här.

Sammanfattningsvis

…så kan jag säga att vår semester blev som vi förväntade oss och det var sig likt. Vi var lite rädda för att det skulle försämrats, vilket ofta är fallet när man åker tillbaka till samma ställe efter något år, men så var inte fallet med Palolem. Jag kan verkligen rekommendera Leela Guesthouse. Du hittar hit genom att gå till höger (om du kollar mot havet) när du kommit ner till stranden. Sedan går du några hundra meter bort. Restaurangen brevid, Siarl Presley, är vår favoritrestaurang med fantastisk personal och mat. Är du sugen på att åka till Indien? Gör det! Om du inte varit här tidigare så är mitt tips att åka till Goa, det är som ett Indien Light. 

Så här mysigt ser Leela ut!

Kajaktur på floden – en häftig upplevelse för hela familjen

Livet här är på repeat, med yoga, god mat, häng på altanen och lek på stranden. Igår gjorde vi någonting som bröt mönstret lite – vi hyrde en kajak! Jan paddlade längs med stranden bort till floden samtidigt som jag och barnen gick dit. Precis vid flodmynningen hoppade Edvin i kajaken och så paddlade båda två bortåt.

Alice visade direkt sitt missnöje över att hon inte fick följa med…

När Edvin och Jan kom tillbaka så stack jag ut på floden. Vilken mäktig känsla! Det var fullt av mangroveträd, havsörnar, hökar, fiskgjusar, och kungsfiskare. På ett ställe stod det några båtar där föraren slängde ut småfisk till fåglarna, så där var det helt fullt i luften! Jag är verkligen en naturmänniska och fåglar är jag extra förtjust i så jag uppskattade verkligen detta. Vattnet såg ganska stilla ut på ytan, men eftersom tidvattnet var på väg utåt så var det faktiskt ganska strömt och grunt på vissa ställen.

När jag var färdig så tog vi på Alice flytvästen och så åkte hon och Jan ut en sväng. Jag litar alltid mer på jan än på mig själv när vi gör nåt sånt här, så han får alltid ta med barnen. Ni som känner Jan kanske höjer lite på ögonbrynen, men tro mig, barnen är i trygga händer 🙂  Jan berättade att alla rovfåglar seglade runt dom och att en kom ganska nära Alice så att hon blev lite rädd. Efter en liten stund vände dom tillbaka, eftersom vi var lite tveksamma till om Alice skulle sitta still någon längre stund i kajaken. Precis när dom kom tillbaka så satt det en apa på bron till Earth Yoga Village (där jag gör yoga varje morgon, rekommenderas!) och Edvin ville att jag skulle ta ett kort så att han kunde visa på förskolan. Efter att jag lyckats få ett suddigt kort på apan var han nöjd!

Flytvästen sitter helt perfekt…
Apan är på väg över bron, till träden på andra sidan

Edvin ville hoppa i kajaken ännu en gång, så då fick han åka med till flodmynningen och sedan gav vi oss av hemåt igen. Det var ett litet äventyr som hela familjen uppskattade!

Lugna dagar i Palolem med avstickare till Patnem och Canacona

Natten mellan lördag och söndag låg Edvin i feberfrossa och spydde två gånger. Han har alltid varit stark när han är sjuk och klagar aldrig. Han brukar leka och prata precis som vanligt (läs munnen går i ett) och så var det även denna gång… Han väckte oss andra vid 9.30 med att springa fram till fönstret, dra undan gardinen och ropa ”Det är morgon nu!”. Som tur var blev han snabbt bättre och krafterna kom tillbaka och febern försvann redan efter frukosten. Så skönt! Det blev en sen frukost på Siarl Presely, som är vår favoritrestaurang här och ligger precis bredvid. Sedan hängde vi på altanen i nån timme, vid lunch gick vi stranden bort och åt på en restaurang uppe på klipporna mellan Palolem och Patnem. 

Lunchpaus på klipporna

Efter lunchpausen orkade barnen gå en bra bit till, så då gick vi hela vägen bort till Patnem Beach. Där stannade vi och tog en kaffe, innan vi vände och gick hemåt igen. Det märks verkligen att vi har två ”stora” barn nu, som orkar gå och sitter och leker tillsammans så att vi kan äta mat och dricka kaffe i lugn och ro. Så lyxigt! Vi var tillbaka vid vår bungalow på eftermiddagen och hängde på altanen sedan käkade vi kvällsmat på favoritrestaurangen bredvid. Barnen (och Jan) somnade tidigt, men när jag gick ut och satte mig på altanen så vaknade Jan till så då kunde vi sitta på altanen och prata och dricka Kingfisher, som är en indisk öl, ända till halv tolv snåret. 

Hand i hand på väg tillbaka till Palolem från Patnem
Glass utanför affären
Barnen målar på altanen

Måndagen började även den med sovmorgon och sedan frukost, yoga, häng på altanen, lunch, häng på altanen osv osv. Ungefär så som varenda dag säkert kommer se ut här, med lite variation för en och annan långpromenad på stranden och tur in till staden. Det här är verkligen semester! Vi brukar vara ganska rastlösa när vi reser och förflytta oss efter två – tre dagar, men nu hade vi bestämt oss för att ta det lugnt, så vem vet, kanske stannar vi här hela tiden?! På eftermiddagen gick vi och kollade in yogastället Earth Yoga Village, så imorgon blir det yoga där.

Alice plockar snäckor och stenar på stranden

Igår smög jag upp vid 8 och gick bort till Earth Yoga Village och körde ett yogapass fram till strax efter 10. När jag kom tillbaka till vår bungalow så låg fortfarande familjen i sängen 🙂 Så det blev en sen frukost och sedan gick vi bort till floden och badade (eller ja, alla i familjen förutom jag då såklart… Ni som hängt med här ett tag vet att jag är världens badkruka!) För att få lite omväxling så tog vi en rickshaw in till Canacona efter lunch och där blev det lite shopping.

Jan & barnen badar i floden
Canacona
Fixar en rickshaw för att åka tillbaka till stranden

Onsdagen blev ungefär som tisdagen, med yoga på Earth Yoga Village och sedan frukost, häng på altanen, lunch, stranden, häng på altanen, kvällsmat och sedan var ännu en dag över. Dagarna börjar gå fort nu, men vi njuter verkligen! 

Edvin hämtar vatten i solnedgången

Äntligen framme i Indien, och så lite magsjuka på det…

Resan till Indien blev ungefär som man kan förvänta sig när vi ska flyga någonstans, ett oplanerat stopp på vägen och lite för många timmar på flygplatser. Så är det att flyga stand by. I torsdags morse kom vi med från Landvetter till Doha utan problem, men sedan tog det stopp. Vi väntade först flera timmar på flygplatsen och planet som vi trodde skulle ta oss till Goa, men vid gaten fick vi veta att det var helt fullt. Vi satte oss och försökte tänka ut en plan B… Alla flyg till såväl Mumbai, Delhi och Amritsar var fulla, men till Colombo i Sri Lanka fanns det platser kvar. Skulle vi kanske åka dit istället? Vi hade svårt att bestämma oss och alla var trötta och hungriga så det var svårt att tänka rationellt. Tillslut bestämde vi oss för att ta in på ett hotell i Doha och försöka åka till Goa igen imorgon, trots att det såg ganska fullt ut. Ibland måste man chansa! Innan vi kunde lämna flygplatsen var vi tvungna att vänta på väskorna i dryga 45 minuter så klockan hade hunnit bli 23 innan vi satt på en buss på väg till hotellet. Vi lyckades hitta en ”smart deal” på nätet och lyxade till det och tog in på Radisson Blue, där det fanns pooler och bastu! 

Flygplatsen i Doha, Qatar

Vad skönt det var att lägga sig i en hotellsäng med prasslande lakan! Trots att vi låg alla fyra med ett täcke så lyckades vi sova helt okej och vaknade först vid 9 tiden. Fredagen spenderades, förutom en promenad i staden, på rummet och vid poolen. När vi satt i bastun så kom en kvinna in och sa till mig att jag inte fick vara där inne med Alice. Jag struntade i det och satt kvar. Efter en stund kom en annan kvinna in och sa att det kunde vara farligt för så små barn att sitta i bastun. Jag förklarade för henne att Alice bastat nästan varje vecka sedan hon var lite bebis och först då gick hon, något motvilligt, med på att låta oss stanna kvar. Tur det 🙂

Hotel Radisson Blue Doha, Qatar

På eftermiddagen var det dags att testa lyckan ännu en gång och försöka ta oss till Goa. Denna gången gick det bättre och vi kom med! Dock hade alla platser var för sig. Inga konstigheter tänkte jag, det är väl ingen som säger nej till att byta plats med en person som vill sitta bredvid sitt barn. Så fel jag hade… Jag frågade en äldre kvinna om hon ville byta plats – Nej! svarade hon direkt. Jag blev förvånad och tänkte fråga om om hon ville att jag skulle sätta tvåringen eller fyraåringen bredvid henne… men jag bet ihop och gick snopet vidare. Nästa person var trevligare och svarade tvärtom – Sjävklart! Så då hade jag och Alice löst platser. Jan och Edvin fortsatte längre bak och fick också bytt så att dom satt bredvid varandra. Fyra (väldigt snabba) timmars senare landade vi i Indien. Nu var klockan endast 2.30 på morgonen, så vi satte oss på flygplatsen och väntade i några timmar tills vi kunde åka ner till Palolem Beach. Innan vi åkte lyckades Jan nästan bli utslängd från flygplatsen, eftersom han och Edvin gått ut för att leta efter en fungerande bankomat. När han skulle gå tillbaka in fick han barskt veta att man inte fick gå in igen efter att man gått ut. Jag såg att båda två stod och diskuterade så jag och Alice gick fram och då lyckades vi övertala honom att släppa in Jan och Edvin igen… Måste alltid vara lite dramatik!

Vid 5-tiden på lördagen ordnade vi taxi och åkte till Palolem, ungefär en och en halv timme bort. Eftersom att bankomaterna på flygplatsen var sönder så åkte vi utan en rupee på oss. Vi sa till chauffören att stanna på en bankomat längs med vägen. Det gjorde han, fem stycken närmare bestämt. Men det hjälper inte när ingen fungerar… När vi var framme i Palolem så visade vi vart han kunde köra. Sist vi var här hade landet över en natt överraskat alla och precis förbjudit varenda sedel och man hade istället utfärdat nya sedlar som var de enda tillåta. Enda kruxet var att det inte fanns tillräckligt många nya sedlar, så det fanns knappt pengar i världens (tidigare) mest kontantrika land. Detta gjorde att vi visste vart varenda bankomat fanns i närheten eftersom det nästan var omöjligt att få tag i de nytryckta sedlarna. Men det är en historia i sig… Som tur var fungerade den sista (!) bankomaten som fanns i Palolem och vi kunde åka ner till stranden och betala taxiresan. Då hade klockan redan börjat närma sig sju och det var förvånansvärt kyligt ute, men när solen började gå upp blev det varmare. Vi gick bort till Leela Guesthouse och restaurangen bredvid, Siarl Presley Bar & Restaurant. Vi käkade frukost och hängde i restaurangen tills vi fick ett rum vid elva tiden. Sedan kvällen innan hade Edvin känts varm,  så jag tog tempen på honom och han hade så klart feber – 38,9 närmare bestämt. Självklart börjar vi semestern med feber och magsjuka! Hoppas att vi andra klarar oss…

Framme vi Leela Guesthouse, precis när solen gått upp…
Jan har somnat i stolen efter frukosten, innan vi fick vårt rum
Promenad på stranden

Borgholm över en natt – ett mysigt avslut på såväl ledigheten som 2018

Julledigheten har verkligen gått fort, som alltid när man är ledig! Vi har haft en lugn jul, med mycket tid tillsammans utan en massa måsten. När vi inte gått runt hemma (i pyjamas hela dan’) så har vi gjort vad som förväntas vid jul, nämligen spenderat tid med släkten.

Vi avslutade ledigheten (och 2018) med en minisemester till Öland. Målet med resan var att hälsa på min lillebror och det blev en fullspäckad resa som innebar en hel del tid i bilen, men också ett besök på Ölands Folkhögskola, en promenad på Alvaret och några timmar på Borgholms Badhus. Barnen hade hur kul som helst och Edvin pratar redan om hur många gånger han ska åka vattenrutschkanan nästa gång 🙂

Jag brukar inte bestämma några nyårslöften och jag brukar inte heller blicka tillbaka allt för mycket på det som varit… Om du, precis som jag, är lite mätt på alla tillbakablickar, nyårslöften och ”Best of 2018” som svämmar över alla flöden just nu så kanske du också fnissar högt åt hejhejvardags illustration med tips på mål för nya året: ”Dricka mer kaffe, sova mindre, träna sällan och äta mycket halvfabrikat i veckorna”

Det bästa av 2018!

Nu är vi i alla fall redo för 2019! Jag hoppas att året kommer att kunna sammanfattas med: Familjen, Äventyr & Yoga!