Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Genom ”Ingenmansland” vid gränsen mellan Moçambique och Malawi – sommaren 2013

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Bussen går nu… eller om 30 min eller 1 h… Någonstans i Moçambique – sommaren 2013

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Familjen väntar på tåget – Sri Lanka 2017

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Alice första resa – Indien 2016

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags,  det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på…  Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar!  Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.

Antibes, Nice & Monte Carlo i en salig blandning

Avstånden mellan städerna längs med Côte d’Azur är inte långa, så vi lyckades beta av tre stycken på en gång. Vi valde att bo strax utanför Antibes och sedan utgick vi därifrån. Första dagen cyklade vi några kilometer in till Antibes, efter bergen i Korsika kändes den plana vägen hur enkel som helst! Antibes visade sig vara en härlig liten stad, med gågator och de obligatoriska stengränderna… Om ni kommer från Borås med omnejd så känner ni kanske igen skulpturen på bild, lite längre ner. Snacka om att jag blev förvånad när jag såg en likadan skulptur i Antibes som i min hemstad! Fast här hette den Le Nomade och inte House of Knowledge..

.

Andra dagen tog vi tåget till Monaco och Monte Carlo. Vi hade ingen egentlig plan med dagen, men barnen ville gärna se Casino de Montecarlo. Ni som har sett Madagaskar 3 förstår nog varför! Vem vill inte se en flodhäst, zebra, giraff och ett lejon storma ett kasino sedan dra därifrån i en pansarbil?! Barnen blev lite besvikna när det bara var andra turister som trängdes vid casinot, men tyckte att det var lite coolt att ha varit där ändå 😉 Vi strosade runt i staden i någon timme och sedan gick vi tillbaka till tågstationen. Staden ligger verkligen inklämd i berget och det är stora höjdskillnader, så Jan fick släpa vagnen uppför otaliga trappor.

På vägen tillbaka hoppade vi av tåget i Nice. Nu var alla ganska trötta och hungriga så vi stannade för en sen lunch och sedan var vi någorlunda pigga igen. Vi gick runt i Nice, från tågstationen och ner till vattnet. Som tur var hittade vi en lekplats på vägen så att barnen kunde springa av sig. Sedan gick vi flera kilometer på Promenade d’Anglas. Under vägen somnade äntligen båda barnen, så jag och Jan fick lite lugn och ro… Två städer i ett svep kanske var att ta i med två små barn?!

När barnen vaknat till gick vi till en mataffär och handlade. Nu hade det hunnit kväll och alla var hungriga igen. Vi lyckades äta upp sex nektariner och sedan var blodsockret (och humöret) stabiliserat. Efter en missad buss (missförstånd med busschauffören om att det inte gick att köpa biljetter ombord, varför kan inga engelska här!!!) så slutade det att vi tog en annan buss två stationer bort och sedan tog tåget hem… Jobbigt och härligt i en mix, ungefär som det brukar vara på resande fot 🙂

Strandhäng i Punta Grande & Scala dei Turchi

I lördags kom vi fram till Punta Grande och en ganska full ställplats precis vid vattnet. Det verkar som att många italienare är ute med sina husbilar på helgerna, och då fylls ställplatserna snabbt på, men vi hade tur och fick en plats mot havet. Efter en sen lunch så gick vi ner på stranden. Det kändes lyxigt att bo precis vid strandkanten, efter Spiaggia Calamosche där vi var tvungna att gå några kilometer för att komma till havet. Vattnet var dessutom varmt och lugnt, perfekt för Edvin & Alice! Det blev en riktigt härlig kväll, som spenderades på stranden till klockan åtta.

När vi gick upp igår så bestämde vi oss för att gå till Scala dei Turchi (eller turkiska trappan) direkt efter frukost. Det är en klippformation som består av kalk och vit marmor, som låg strax över 2 km bort. Självklart somnade Alice i min famn på vägen dit, tur att man fått lite armmuskler på köpet när man blev mamma 😉 Vi var framme runt 11 och hade inga större förväntningar, men alla blev positivt överraskade (förutom Alice som sov då förstås 🙂 ). Det var faktiskt ganska mäktigt att se den klarvita trappan som gick rätt ut i havet. Vi hade tänkt gå upp till toppen hela familjen, men det var ganska halt, så Jan fick gå ensam upp.

Resten av dagen spenderades mestadels vid husbilen. Det var ganska blåsigt, så att ligga på stranden var inget alternativ. Det var ganska skönt att bara hänga vid husbilen och ta det lugnt. Eller lugnt och lugnt, vi hann faktiskt med en strandpromenad även på eftermiddagen. På kvällen grillade vi och efter det kollade barnen på Minons. Vardag i husbilen 🙂

Just nu Sicilien, nästa Sardinien & Korsika

Det känns som att vi kommit till en brytpunkt på nåt sätt, Sicilien har varit huvudmålet på resan hela tiden och nu är vi här! Vägen hit och tillbaka har varit oplanerad och vi har bestämt resrutt några dagar i taget under resans gång. Det är även en vändpunkt eftersom vi har varit i väg halva resan, bara 3,5 veckor kvar…. Så vad passar då inte bättre än att bestämma vart vi åker efter denna ö?!

Första planen var att åka italienska östkusten upp, nästa var att åka färjan från Bari till Albanien. Nu har vi bestämt oss för nåt helt annat! Vi åker från Sicilien till Sardienen, sedan vidare till Korsika och till sist färjar vi över till Nice. Hur vi kör hemåt därifrån håller vi öppet tills vi närmar oss franska fastlandet. Visst låter det som en bra plan?!

Men innan dess är det dags för att utforska mer av Sicilien 🙂