Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Genom ”Ingenmansland” vid gränsen mellan Moçambique och Malawi – sommaren 2013

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Bussen går nu… eller om 30 min eller 1 h… Någonstans i Moçambique – sommaren 2013

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Familjen väntar på tåget – Sri Lanka 2017

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Alice första resa – Indien 2016

En vända i Sverige och sedan på’t igen med Pompeji

Jag kan knappt tro att det bara är en vecka sedan jag skrev här sist. Mycket har hänt sedan dess! Jag och Alice har varit hemma i Sverige och vänt (söndag-söndag). Under den veckan har jag jobbat, jobbat & jobbat! När jag hade fullt upp med halvårsbokslut så var Alice hos mormor och grabbarna levde livet ensamma i husbilen i Italien.

Så vad har hänt sedan förra inlägget? Lördagen innan vi åkte hem spenderades vid Albanosjön, bara några mil öster om Rom. Sjön ligger i kratern på en vulkan, med ett fort högst upp på toppen. Dagen tillbringades på stranden och barnen tyckte det var häftigt att bada i en vulkan. Det kändes som den perfekta ”sista” dagen (trots att den slutade det men en p-bot och övernattning på en långtidsparkering. Så kan det gå 🙂 )

I alla fall, veckan hemma i Sverige gick fort! Det kändes som att vi precis kommit hem när det var dags att åka tillbaka till resten av familjen. Under veckan som jag och Alice var hemma så stod grabbarna på en ställplats 1,5 timme söder om Rom i byn San Felice Circeo. Det visade sig vara ett bra val! Deras dagar har fyllts av cykelturer, strandhäng och promenader. Visst låter det som värsta romantiska filmen?! När Jan frågade Edvin om det skulle bli kul att jag och Alice kommer tillbaka så hade han bara skakat på huvudet 🙂

Trots det svala intresset om vår återkomst så flög jag och lillan ner på söndagen. Direkt när vi landat i Rom så började vi köra söderut och hamnade i Pompeji. Det visade sig vara en fullträff! Så mysig liten stad! Idag gick vi till ruinerna av gamla Pompeji, som begravdes under ett vulkanutbrott för nästan 2000 år sedan. Jag blev överraskad över hur stor staden varit och alla detaljer på husen. Det var mosaikgolv, utförliga målningar och nåt slags vattensystem inne i husen. Det var dessutom stora gatusystem och amfiteatrar. Det var verkligen imponerande! Efter att vi sett en bråkdel av ruinerna (det skulle ta runt 7 timmar och se det mesta av staden) så packade vi in oss i husbilen och fortsatte söderut. Planen är att åka över till Sicilien imorgon.

Just det, för er som funderar över om det var några större olyckor eller missar som hände när grabbarna var själva så kan ni slappna av nu. Det enda som hände (som jag vet om) är att dom ”krockade med ett träd”, som Edvin gärna påpekar gång på gång 🙂 Riktigt så illa var det inte, men en påbackning när dom skulle parkera på ställplatsen resulterade i en trasig del på markisen. Tur att jag kunde köpa med mig reservdelar 🙂

När allt vänder – nu är vi på väg söderut!

När vi på tisdags morgon fick veta att hela bakaxeln behövde bytas, insåg vi att Pärlan kanske inte skulle vara färdig innan midsommar. Eftersom vi båda stundtals är hopplösa optimister och finner oss i det mesta så vi valde att fortsätta campa utanför verkstaden… Det skulle visa sig bli tre dygn på ett industriområde i Ekeby. Dagarna fylldes med promenader in till byn; gå förbi vårdcentralen (och ev låna deras toalett, förlåt för det), byns två pizzerior, möbelaffär och mataffär och sen vända hemåt igen 🙂

På onsdagen fick vi veta att en skrot i Sjöbo hade en bakaxel som troligtvis skulle passa på vår Pärla. Den skulle vara färdig att hämtas på torsdagen kl 12. Nu började hoppet komma att det skulle bära av söderut trots allt. På kvällen lekte barnen utanför husbilen och Jan skulle passa på att pumpa ena framdäcket… Då small såklart ventilen och däcket tömdes på 2 sekunder. Båda två bara suckade och Jan satte på reservdäcket, sen var det inte mer med det. Båda två konstaterade tyst att ”det löser vi imorgon”. När vi gick upp och åt frukost dagen efter så var däcket lagat! Killen på verkstaden hade åkt och lagat det 🙂

Torsdagen gick i ett! Jan åkte till skroten i Sjöbo och hämtade bakaxeln, när han kom tillbaka några timmar senare så gick vi ut och åt pizza. Under tiden skulle Pärlan få en ny bakaxel, bromstrumma och däck. Vi höll tummarna för att allt skulle passa! När vi kom tillbaka så fick vi veta att allt passade och kunde pusta ut. Nu började vi fundera på om vi skulle hinna med 18-färjan till Sassnitz…

Vi räknade ut att om vi kunde åka innan 16 så borde vi hinna. Klockan 16.20 sladdade vi ut från verkstaden och körde mot Trelleborg. GPSen visande att vi skulle vara framme 17.25 och incheckningen stängde 17.30. Vi hade dessutom lite diesel, men insåg att vi inte skulle ha tid att tanka. Skulle vi hinna? Jodå, med några minuter tillgodo körde vi in på färjeterminalen. Det kändes SÅ.JÄKLA.HÄRLIGT!

Till och med Alice var otålig att komma ombord, hon försökte tuta sig fram i kön… Färjan tog drygt 4 timmar och sedan var vi i Tyskland. Vi stannade på en gratis ställplats/parkering utanför Ralswiek. Det var en härlig känsla att vakna upp nu på morgonen och faktiskt vara på väg! Vi åt frukost och sedan började vi köra söderut. Det blir några mil idag…

*Vi vill gärna tacka Ekeby Bil & Husbilsservice för all hjälp! Utan er hade det inte blivit någon semester än på ett tag*

Oväntat besök i Ekeby – inget Sassnitz än på ett tag…

Ungefär precis när jag tryckt på ”Publicera” på gårdagens inlägg började hela husbilen gunga och skaka på motorvägen. Sekunderna efter flög bakdäcket av och vi körde 100 km/h på bakaxeln utan bromsar med eldgnistor sprutande bakom bilen! Jan lyckades få stopp på bilen i kanten utan några mer missöden. Han gick ut och hämtade bakdäcket, under tiden kollade jag till barnen (som fortfarande sov!) och ringde försäkringsbolaget. Det gick fort att fixa assistans och när jag ringt klart alla samtal väckte jag upp barnen och fixade fika. Båda barnen var riktigt nöjda med att bärgningsbilen skulle komma 🙂

Så istället för en båtfärja till Sassnitz på kvällen blev det bärgningsbil till Ekeby… Edvin & Alice var minst lika glada för det, åka bärgningsbil var ju riktigt kul! Vi var framme i Ekeby strax före 17 och då hade verkstaden redan stängt. Så vi blev uppställda framför verkstaden och fick vänta tills dom öppnade nästa dag. Vi tog en promenad till byn och när vi var tillbaka vid husbilen fixade vi kvällsmat och kollade på Monkey. Kanske inte bästa filmvalet i en liten husbil, med två små barn som skulle leka apor… Kvällen blev minst sagt livad och både Edvin och Alice hoppade runt i husbilen 🙂

Promenad från verkstaden in till Ekeby på kvällen

Imorse vid 7 fick verkstadskillarna här en glad överraskning, det är inte varje dag som någon campar utanför porten 🙂 Nu verkar det som att vi blir stående här i någon dag, men försäkringsbolaget har gått med på verkstaden fixar bilen körklar så att vi kan fortsätta semestern! Körklar innebär byte av däck, fälgar, bakaxel, stötdämpare, bromstrumma och bromsar… Så får vi fixa resten när vi kommit tillbaka i augusti…

Äntligen är vi på väg – Sassnitz nästa!

När jag kom hem från jobbet i fredagskväll bokade vi färjan och därmed var startskottet för årets semester bestämt… Tre dagar senare, på måndagen, skulle vi åka Trelleborg-Sassnitz. Men innan vi kunde åka hade vi en hel del saker att fixa. Inte minst eftersom Jan varit iväg på tre veckors semester och bara hunnit vara hemma i några dagar… Så på lördagen åkte vi in till Alingsås och handlade en jäkla massa mat. Sedan var det dags att städa ur husbilen och börja packa lite smått. Under tiden bytte Jan också olja och filter på husbilen och servade cyklarna. Sedan hade lördagen gått och vi avslutade dagen med att ligga i husbilen hela familjen och kolla på film.

På söndag eftermiddag väntade släktkalas hos barnens kusin och när vi året frukost kände vi – äh, vi sticker direkt efter kalaset! Då fick vi lite bråttom och började packa husbilen och städa iordning hemma. Vi hade bestämt att vi skulle åka vid 15 och vid 15.07 sladdade vi ut från uppfarten hemma. Nu var vi äntligen på väg!!

Efter kalaset åkte vi till några vänner i Göteborg. Efter en fika där körde vi några mil söderut och stannade i Lerviks Gästhamn. Barnen sov när vi var framme på kvällen och det första Edvin frågade när han vaknat var ”Är vid stranden nu?” Han blev mäkta imponerad när jag drog upp gardinen och havet var precis utanför fönstret!

Efter frukosten började vi köra mot Falkenberg och ett fikastopp hos min mormor. Vi brukar stanna till där när vi kör söderut… Nu har vi precis ätit lunch och är på väg mot Trelleborg. Imorgon vaknar vi upp i Tyskland och då har semestern börjat på riktigt 🙂