Ryssland – (näst) sista landet är korsat

Toto har tagit oss genom hela Ryssland, med läckande växellåda, motorolja som borde bytts för flera hundra mil sedan, ett tätt dieselfilter, tre däck som behöver pumpas varje morgon och fyra däck som är i total obalans som gör att bilen skakar och är allmänt otrevlig i hastigheter runt 100 km/h… Tur att Ryssland ändå har bjudit på hyfsade vägar så att Toto har klarat sig utan ytterligare skador, men samtidigt inte alltför bra som hade lockat till högre hastigheter 🙂 För nästan en månad sedan, när bilen kändes skrotfärdig i Osh hade vi inte kunnat drömma om att vi skulle ta oss så här långt! Vi hade i och för sig börjat tvivla på Totos förmåga att ta oss hem till Sverige igen redan i Georgien, men nu är vi ruskigt nära.

Vi är inte så bra på att planera resor och kolla upp saker innan. Om vi hade gjort det, så hade vi  kollat upp att färjorna från Sankt Petersburg till Stockholm går en gång per vecka. Vårt transitvisum i Ryssland gäller till 25 oktober, men färjorna går den 21:a och 27:e… Vi hade därmed två alternativ, skynda på och hinna med färjan den 21:a eller köra till något av grannländerna och färja därifrån. Vi insåg ganska snart att det skulle bli alldeles för stressigt att hinna med färjan den 21:a, så istället skulle det få bli en sväng till Estland eller Finland innan Sverige.

Nästan som i Sverige, löv- och barrträd längs med vägen!
Husen och allt annat längs med vägen är inte riktigt lika likt Sverige…

På onsdagen (16/10) korsade vi gränsen i Mashtakov på eftermiddagen och övergången gick förvånansvärt smidigt. På en timme hade vi lämnat Kazakstan och var inne i Ryssland. Vi tog oss hela vägen till Samara och hittade till Hotel 19 i mörkret. Receptionisten var rent ohövlig så snart hon förstod att vi inte kunde ett ord ryska, men vi lyckades ändå fixa ett rum. Precis som väntat i Ryssland, eller?! Vi ser det som ett måste att vara extra trevliga när vi blir bemötta av någon barsk, bitter person… Det är alltid kul att se minspelet när en verkar oberörd av det otrevliga bemötandet. 

I torsdags (17/10) gick vi upp tidigt, precis som de senaste fem dagarna när vi korsat Kazakstan. Nu börjar det kännas att vi har spenderat många, långa dagar i bilen, med tidiga morgnar och sena kvällar. Dagen gick ändå fort, trots att vi blev stoppade av polisen tre gånger. Det enda poliserna ville se var körkort och sedan fick vi köra vidare. Vi har varit väldigt noggranna med att köra enligt hastighetsgränserna, trots att det ibland är näst intill omöjligt att veta vad det är för hastighet. Ofta är den en skylt med ett sträck över ex 70. Det enda vi vet är att det INTE är 70 och vi kan ana att det är fortare…

Helt plötsligt var det i alla fall kväll igen och dags att leta boende. Vi har varit vana vid att det mörknar mellan sju och åtta på kvällen, men här mörknade det betydligt tidigare tidigare. Redan innan klockan sex börjar det skymma, så återigen fick vi leta motell i mörkret. Vi hittade mysiga Berloga utanför Zubova Plyana cirka 60 mil efter Samara. 

Vi startade fredagen (18/10) med att köra mot Moskva. Vi hade lite mer än fyrtio mil och sedan var vi framme i mångmiljonstaden. Vi stannade till vid ett köpcentrum och köpte ett par jeans var till mig och Jan. Vi har bara haft med oss ett par byxor var och vi har legat på backen och bytt däck, burit barn som ALLTID sätter skorna på låren etc etc utan att ha tvättat byxorna på två veckor. Nu var de rejält smutsiga…

Vi blev snabbt trötta på köpcentret, så vi hittade ett hotell en bit ifrån och körde dit. Nu hade det hunnit bli mörkt och det var mycket trafik. När vi kom fram till adressen så var det inte en enda skylt om något hotell. Jag gick ut och snackade med ett par killar som gjorde allt för att hjälpa oss. De kunde lite engelska så vi gick runt i området tillsammans och letade. Tillslut gav vi upp och de tipsade om ett hotell lite längre ner på gatan, Alva Donna Hotel. Vi körde dit och när vi kom fram så hade den ena killen sprungit hela vägen för att hjälpa till att översätta när jag skulle ordna rum. Så hjälpsamma!

Rummet på Alva Donna Hotel

På lördagen (19/10) vaknade vi till hotellfrukost och efter att vi käkat pannkakor, gröt och mackor gick vi mot tunnelbanan som skulle ta oss in till Moskva. Det var runt 15 grader och mulet, men åtminstone uppehåll. Vi tog tunnelbanan in till Röda Torget och sedan strosade vi runt. Efter någon timme var vi alla trötta, så då tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet.

Vi fick gå 1,5 kilometer och på vägen käkade vi lunch och barnen lekte på två olika lekplatser. När vi kommit fram till rummet funderade vi på om vi skulle stanna en till natt i Moskva, eller om vi skulle fortsätta norrut dagen efter. Tillslut bestämde vi oss för att fortsätta. Det som avgjorde var en kombination av kylan och att nästa resa lockar. När vi kommit hem så tar vi ju ryggsäckarna och reser runt i världen till slutet på januari. 

I söndags (20/10) åt vi frukost på hotellet och sedan körde vi mot Sankt Petersburg. Ryssland är stort och det är mycket tung trafik. Vi har valt att inte köra på stora betalvägar och då tar det lite längre tid, men vi ser mer av landet. Samtidigt kan vi inte köra fort med bilen, eftersom alla däck har skeva fälgar och är ruggit obalanserade. Vi hade inte tjänat så mycket tid på att ta motorvägar helt enkelt.

Vid lunchtid körde vi förbi ett lekland som hade (halvtaskig) matservering. Vi stannade till så att barnen kunde leka av sig. Under tiden skiftade Jan däck på bilen och fyllde på olja i växellådan. När klockan började närma sig 17.30 letade vi efter motell längs med vägen. Hittills har det varit gott om motell, men nu tog det två timmar att hitta rum för natten!

På måndagen (21/10) vaknade vi för en gångs skull INTE av en klocka. Eller, egentligen är det bara sedan vi lämnade Almaty som vi ställt klockan och börjat köra tidigt på morgonen, men det blir snabbt en vana. Vi åt frukost på motellets restaurang innan vi körde mot Sankt Petersburg. Vi hade inte ens 20 mil in till staden så vid lunch hade vi hittat hotellet Silver Shere Inn. Hotellet var fantastiskt, med otroligt hjälpsam personal (som kunde engelska!!)! Efter att vi checkat in och parkerat bilen gick vi ut och åt lunch på en koreansk restaurang. Eftermiddagen spenderade vi i ett mulet och kallt Sankt Petersburg.

Uppståndelsekyrkan i Sankt Petersburg

Efter några timmars sightseeing gick vi tillbaka till hotellrummet och försökte boka färjebiljetter. Det verkade vara något fel på hemsidan, det kom upp Error när vi försökte boka. Jag ringde kundtjänsten, men självklart var det stängt. Efter x antal försök gav jag upp. Vi fick helt enkelt åka till Tallinn och köpa biljetter i hamnen. Tänk, nu har vi bara två dagar kvar i Toto och sedan är vi hemma. Skönt, tråkigt, konstigt, allt på en och samma gång….

Det här kommer jag inte sakna! Inte en enda som kan engelska och menyer på enbart ryska…

4 svar på ”Ryssland – (näst) sista landet är korsat”

  1. Helt underbart att Toto har klarat sig hela vägen, måste vara något av ett superexemplar av Opel?…eller har jag missat nåt väsentligt?
    Ja förstås, en fixare av rang som Jan verkar vara, men ändå?
    Ni är bara att gratulera och så önskar jag er en häftig fortsättning med ryggsäckar i Sydamerika…go for it som ni alltid verkar göra!

    1. Ja, det känns fantastiskt att Toto tog oss hela vägen hem! Jag tror att mycket är tack vare Jans fixande och att vi kört på trots alla skavanker 😂

    1. Vägen hem gick fort! Tack! Vi flög över er igår, Edvin och Alice vinkade ner mot öknen i Tunisien 😊

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *