Äventyret är över – för Totos del!

Toto, vår hjälte, har tagit oss över 1800 mil genom 16 länder i Europa och Centralasien – och tillbaka! Efter tre dagar hemma sa vi hej då till vår lilla bil och tog vi våra ryggsäckar till flygplatsen. Nu väntar istället ett annat slags äventyr – nu ska vi upptäcka Sydamerika med bussar, tåg och flyg!

En grov bild över vår resa, men från Baku till Turkmenbashi tog vi färjan och inte vägen över Iran. Dessutom såg jag nu att delar av Pamir Highway och Wakhan Valley är borta från rutten… Bild från ibland oerhört dumma Google Maps.

Vi ställde klockan på 5.30 på tisdagen (22/10) och vi lyckades få i barnen lite frukost innan vi lämnade Sankt Petersburg och körde mot Estland. Staden hade precis börjat vakna och det var lite trafik. Vi tog oss snabbt ut från staden, i mörker och regn. När vi hade åkt en bra bit märkte jag att Jan kört utan lysen hela vägen…

Fotat genom bilrutan, på morgonen genom ett mörkt och regnigt Sant Petersburg

Vi var framme vi gränsen till Estland vid 9.30 och en halvtimme senare var vi över på andra sidan. Nu hade Toto äntligen lämnat tullunionen Eurasian Trade Union och vi kunde pusta ut. Vägen till Tallinn gick smidigt och vid ett-tiden var vi nere vid hamnen. Vi gick till kontoret och bokade biljetter, efter en stund visade det sig att det inte fanns plats för fler bilar… Suck. Som tur var gick färjan med Tallink samma kväll, så för tre gånger så mycket fick vi biljetter hem till Sverige.

Efter att vi ordnat biljetter körde vi in till centrum och parkerade Toto utanför en indisk restaurang. Hela familjen längtar efter Indien och vårt lilla paradis Palolem, så då passade det perfekt med mat därifrån. Vi hann med en snabb promenad i Tallin och sedan åkte vi mot färjan. Vi brukar inte boka färjor med hytt, men här gick det endast att boka utan. För oss känns det otroligt lyxigt, trots att vi tog den billigaste hytten utan fönster. Resan över Östersjön gick smidigt! Barnen lekte på lekplatsen hela kvällen och direkt när vi vaknat på morgonen blev det en tur till lekplatsen igen. Alla tyckte att det var skönt att kunna förflytta sig utan att sitta fastspända i en liten bil 🙂

När vi gick i hamn på onsdagens morgon (23/10) så frågade tullen varit vi varit. Jan svarade Kirgizistan och vi märkte direkt att röda lampor började blinka… Kanske skulle vi bara sagt Tallin?! Vi blev ombedda att köra åt sidan och vi hade ganska snabbt tio poliser runt oss som kollade igenom bilen och frågade en massa om resan. De verkade mest intresserade och nyfikna, men jag blev lite nervös när en polis tittade oroväckande länge på däcket som var blankslitet och med väven synlig… Efter en stund sa de ”Kör försiktigt och hoppas ni kommer hela vägen hem!”

Vi körde 50 mil genom Sverige och det kändes som ingenting. Det var en speciell känsla att köra uppför backarna till vår lilla by. Nu var vi verkligen hemma. Toto hade tagit oss på världens äventyr och nu var det över. Känslorna var blandade, det kändes tråkigt med samtidigt som en lättnad. Nu kunde vi pusta ut lite grann och slippa tänka på slitna obalanserade däck, läckande växellåda etc etc . Barnen däremot var överlyckliga när vi svängde ner mot huset. De sprang in och började snabbt plocka fram varenda leksak. Edvin har den sista tiden sagt att ”jag kommer inte sova någonting när vi är hemma, jag ska bara leka”.  På kvällen eldade vi i kaminen och grillade korv över elden. Mysfaktorn var hög och det kändes ganska okej att vara hemma ändå. Trots det började vi snabbt planera nästa äventyr. Om några dagar skulle vi åka till Indien!

Fullpackade bil efter att vi köpte lite mat innan vi fortsatte hemåt…

När vi skulle lägga oss så ville Edvin sova i sin resesäng framför brasan och intill alla leksaker. Han sa att han skulle vara vaken hela natten och leka… På morgonen (torsdag 24/10) hörde vi honom leka nere, så frågan är hur mycket han sov egentligen 🙂 Dagen spenderade vi med att tvätta upp kläder och röja ur Toto. Det låg en jäkla massa nötter, chips, torkade aprikoser och annat smått och gott i bilen! Mums?!

På fredagen (25/10) åkte vi ner till barnens förskola och berättade lite om resan och visade upp bilen. Edvin tyckte att det var så roligt att träffa på sina kompisar och berätta om vårt äventyr. När vi kom tillbaka hem och öppnade dörren insåg vi att det såg ut som att en virvelvind härjat i huset. Leksaker, kläder och packning från bilen låg överallt. Det var bara att börja städa och vi insåg snabbt att det tog lite mer tid att röja i ett hus jämfört med lilla Toto på ett par kvadrat 🙂 

Eh, dags att städa?

Vi började kolla upp lite inför nästa del av ledigheten – med start i Indien och sedan vidare genom Sydamerika till slutet av januari. Vi hade inget bredband hemma, så med ytterst dåligt internet  började vi ordna indiskt visum och kolla upp lite flyg. Jan arbetar för SAS så vi flyger med personalbiljetter och som stand-by. Vi vet vanligtvis först när vi är på flygplatsen eller vid gaten om vi kommer med planet eller inte. Dessa biljetter passar perfekt för oss som inte gillar att planera allt för mycket innan och gärna ändrar destination gång på gång.

Toto nere vid sjön, bild från mars 2019, när vi precis började planera vår resa på allvar.

Vi skickade meddelande till vår vän Prash i Indien och berättade att vi tänkte dyka upp om några dagar. Vi fick veta att det var världens oväder nere i Goa och han avrådde oss att komma. Palolem är stängt under regnperioden och alla bungalows på stranden plockas ner. Vanligtvis byggs allt upp igen i slutet av oktober, men nu förväntades det öppna först 10 november. Då var det bara att tänka om. Vart skulle vi åka nu? Efter att vi kollat runt lite så insåg vi att det alternativ som såg bäst ut var att åka via Istanbul till Buenos Aires redan på lördag eftermiddag.

På lördagen (26/10) vaknade vi återigen av att Edvin var i full gång med alla sina leksaker. Han ville verkligen maxa sitt lekande innan vi drog iväg igen. Hela förmiddagen hade vi lite släkt och vänner över på fika. Som tur var stannade min mamma kvar efter fikat och skjutsade oss till flygplatsen. Vid fyra sa vi alltså hej då till Toto och begav oss med ryggsäckar ut på nya äventyr. Förhoppningsvis kommer vi med de flyg vi planerat och om ett par dagar är vi framme i Sydamerika. För mig är det en helt oupptäckt kontinent. Spännande!

Lika bra framförhållning som vanligt, jag bokar flygbiljetter på väg till flygplatsen 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *