Roadtrip – Resa med eget fordon – Sida 15

Mostar – ännu en stad som är värd ett besök

För mig som är född i slutet av 80-talet så var staden Mostar i princip helt okänd för mig, innan vi började den här resan. När vi var i Serbien så frågade en kompis om vi skulle förbi Bosnien och tipsade om just Mostar. När jag nämnde det för Jan så visste han direkt att det var här som den mäktiga bron Stari Most fanns och även att det blev förstörd under kriget 1993.

Vi hade inte alls tänkt åka in i Bosnien på den här resan, men då såddes ett litet frö… I morses kände vi: varför inte?! Så mot Mostar bar det av! Gränskontrollen mellan länderna gick på under en timme och sedan var vi i Bosnien. När vi åkte på MC-resan 2008 så stannade vi en natt i Bosniens enda kuststad Nerum, utan att veta att vi bytt land. Vi trodde att vi fortfarande var i Kroatien och att vi bara kört förbi en vägtull (vi behövde inte stanna eller visa passen), men det är en annan historia ?

Vi var framme på campingen Auto River Camp Buna på eftermiddagen och lagade Kreolsk gryta och ris till lunch. Efter att vi ätit hade klockan redan hunnit bli 17 så då satte vi fast vagnen och började cykla mot Mostar.

Cykelturen in til staden var ungefär en mil och det är i vanliga fall ingenting, inte ens på den skrangliga stadscykeln som jag har med på semestern… När det är fruktansvärd motvind, så att man måste kämpa på ettans växel i nedförsbackarna hela vägen, då är det lite värre!! Det tog 1,5 timmar! När vi kommit ungefär halvvägs stannade vi och köpte en urna i koppar och ett fint fårskinn. Vi fick lite vattenmelon av gubben och gumman som hade ”butiken” och sedan cyklade vi vidare.

Var det värt cykelturen? Jo då, Mostar är en vacker stad och bron är häftig! Marmorgolvet var så blankt att Edvin åkte rutschkana ner ? Det är fullt av restauranger, butiker och gatustånd med alla möjliga prylar i området runt bron. Så om man går runt utan en övertrött 2,5 åring så kan man säkert spendera några timmar med att strosa, äta glass och god mat, för en ganska billig peng.

Edvin är en liten tänkare… Här satte han sig på marken, mitt bland alla turister, och funderar…

En mindre bro bredvid den större och mer kända Stari Most

När vi cyklade milen tillbaka till campingen hade vi istället medvind och vilken skillnad det var! Nu kom vi hem dubbelt så fort, eller hälften så långsamt ?

Här kommer några tips om du ska till Mostar:

Om du kommer med bil, eller cykel, så får du en perfekt vy över Stari Most från den lite större bron Lucki Most, där trafiken korsar floden.
Du kan använda Euro överallt. Vi har faktiskt inte ens tagit ut några pengar här.
Om du åker under juli eller augusti så kan det bli riktigt varmt, idag var det nästan uppe i 40 grader. Försök därför anpassa så att du går runt i staden på eftermiddagen/kvällen. Vi var inne runt 18.30 och då kändes det svalt.
Själva området runt bron är väldigt vackert, men det är inte så stort. För oss räckte det att gå runt i 1-2 timmar.

Vår lilla guide till mäktiga Dubrovnik

På förmiddagen gav sig Jan ut på en cykeltur in till Dubrovnik. Att han är galen som ger sig ut och cyklar i denna värmen är jag säkert inte ensam om att tycka?! Det är dessutom branta backar och väldigt smala vägar! Han berättade att han hade fått cykla utanför räcket flera gånger, med branta stup ner till havet. Vi hade planer på att cykla med vagnen in till staden i eftermiddag, men efter hans tur idag så kan man väl säga att vi ändrade dom planerna 🙂 Han cyklade först upp till högst punkten innan staden och vände sedan hemåt, men då fick ha syn på gamla vägen och följde den hela vägen in till staden. Han tog ett varv innanför murarna (får man ens cykla där?) och sedan vände han hemåt.

Strand som endast nås med båt, fotat på Jans cykeltur

Vid fyra gick hela familjen ner till hamnen i Mlini och tog båten in till Dubrovnik. Ungefär 20 minuter senare var vi framme vid stadsmuren och klev av.

Eftersom vi har varit här tidigare så hade vi ingen direkt plan, utan lät Edvin springa före och bestämma vägen. Här kan man inte se sig mätt på trånga charmiga gränder, vackra byggnader, tjocka murar och blanka marmorgolv.

Det är inte så stort så om du går runt i några timmar så kommer du troligtvis ha gått förbi de flesta större sevärdheter. På kvällen tog vi bussen tillbaka till Mlini och det var allt från Dubrovnik, för denna gången 🙂

Dubrovnik är verkligen en häftig stad, har du planer på att åka hit? Här kommer några, högst personliga, tips:

Mitt bästa tips är att inte bo mitt inne i stan, dels är det fullt med folk och dessutom är det lite krångligt eftersom man måste gå med resväskorna (inga bilar får köra innanför murarna). Sist jag och Jan var här bodde vi på berget ovanför, detta gjorde att vi hade den perfekta vyn över staden från terassen.
Frukost på terassen med Dubrovnik nedanför, fotat 2008
Om du vill ha lite mer lugn och ro så tycker jag absolut att du ska bo lite utanför staden, som i Mlini. Hamnområdet och kustremsan här är riktigt charmig! Tänk dock på att hela området runt Dubrovnik är bergigt, så branta trappor och gränder är det nog svårt att komma undan (likaså stenstränder!). Härifrån når du enkelt Dubrovnik med båt eller buss. Om du åker med barn så tycker jag verkligen att detta är att föredra, åka båt och buss är ju spännande! Om du är på roadtrip är detta också perfekt eftersom du slipper hitta parkering till bilen, det verkar vara kaos och trånga parkeringar nära gamla stan!
Tips nummer tre är att inte åka under högsäsongen, dels för att det är varmt och dels för att det är galet mycket turister! Om du ändå åker hit när det är varmt; åk in till stan på eftermiddagen/kvällen. Eller så tar ni med badkläder, det går faktiskt att bada precis utanför stadsmuren!
Tips nummer fyra är att inte ta med vagn till promenaden innanför murarna. Det blir en hel del trappsteg och smala gränder om du vill kunna utforska staden ordentligt. Edvin, som fyller tre i oktober, sprang runt nästan heja tiden, men det sista blev han trött och då fick han sitta på min rygg i selen. Jan bar runt på Alice, som fyller ett i augusti, utan sele hela tiden. Vi såg dock flera kämpa med vagn uppför trapporna, så visst går det också om man vill 🙂

Det bästa av Montenegro!

Igår fortsatte vi vår resa. Vi hade kunnat stanna i Lepetane längre, men på förmiddagen gjorde vi åt den sista (!!) blöjan och då packade vi ihop allt för att likaväl åka vidare (och handla på vägen). Vi tog ett stopp i Kotor och hade egentligen tänkt stanna över natten, men när vi kom fram så kände vi igen muren som slingrar sig från staden och över berget. Vi var visst här sist!

Stadsmuren som slingrar sig över berget, Kotor

Det var mycket folk och jämfört med ute på halvön var det långt ifrån lika charmigt! Så mitt tips till er som ska åka hit är: stanna i nån av de halvslumrande, söta byarna mellan Lepetane och Prcanj. Åk sedan på dagsutflykt till Kotor och om ni vill ha ännu mer liv och rörelse även till Budva. Det kommer kännas som himmelriket när ni kommer tillbaka till er lilla by igen, jag lovar!

Vi gick runt och strosade i stan och käkade lunch och sedan satte vi oss i Pärlan och åkte vidare mot Kroatien. Nu står vi på Camp Kate i byn Mlini, som ligger något söder om Dubrovnik. På kvällen tog jag och Edvin en promenad ner till vattnet. Det var trappor (160 trappsteg berättade en granne) och branta backar ner men Edvin kämpade på bra, när vi gick nerför i alla fall ?

Han tycker att det är så mysigt när han får lite tid själv och sprang runt och pratade hela tiden. Mitt lilla charmtroll! När vi skulle gå hem sa han i första backen att han var trött, 160 trappsteg senare med en 12 kilos Edvin på höften så var jag också trött…

Charmiga halvön mellan Tivat och Kotor

Vi bestämde oss att åka vidare från Budva nu på morgonen. Visst, vi hade en trevlig kväll igår, men för vår del så räckte det med ett snabbt stopp.

Budva på morgonen, gamla stan är längst till vänster

Nu vill vi till nån mindre stad som är lite charmigare. Sist vi var här körde vi mycket inne i landet och där var det riktigt vackert med mycket berg och sjöar.

Denna gång kommer vi istället att följa kusten och den lilla halvön som ligger vid Tivat och Kotor. Dagens stopp blev i Lepetane och Autocamp Verige, där vi har en gnutta utsikt över havet.

På kvällen gav vi oss ut på en cykeltur längs med vattnet. Det var så vackert, idylliska byar med gamla stenhus vid vattnet och blommande träd som hängde ut över vägen.

Cykeltur på kustvägen mellan Tivat och Kotor

Vi vände hemåt vid en liten butik, men vi var tvungna att gå in först och så klart hittade vi nåt att köpa med hem. Det blev en vattenkanna och en stor tung hink, båda i mässing.

Visst måste man gå in i en sån här butik?!

Det är så kul att cykla bakom Jan när Edvin & Alice sitter i cykelvagnen, folk vänder sig om och ropar och skrattar. En bilist stannade mitt på vägen med bilar bakom och sa: Vad härligt det ser ut! Jag önskar att jag också kunde köra så med mina barn!

Men på vägen hem vet jag inte riktigt om det var min last på cykeln som gav mer uppmärksamhet ändå 😉

Godkänt betyg till turisttäta Budva

När vi traskade in till Budva på kvällen anande vi att det skulle vara mycket turister, krimskrams-butiker och en ganska tråkig stad… Med de låga förväntningarna var det ganska enkelt att inte bli besviken och vi alla hade faktiskt en riktigt trevlig kväll.

Vi har varit på resande fot i fyra veckor och den sista tiden har spenderats på ganska tomma stränder och städer som andats fattigdom och Östeuropa, så en charterort med kvällsöppna butiker och musik från restauranger och barer blev ett trevligt avbrott. Jag är övertygad om att vi inte hade känt likadant om vi kommit från Kroatien, eftersom det finns gott om liknande strandorter längs kusten norrut.

Vi gick först strandpromenaden längs med staden och kom fram till muren runt gamla staden. Innanför stadsmurarna gick vi runt i smala gränder och spanade in husen och lite butiker. Den gamla stadskärnan var ganska liten så efter en stund gick vi ut och spanade på lite stora lyxbåtar i hamnen istället sedan vände vi hemåt.

Smala gränder, tur att vagnen inte är bredare!

På väg ut genom stadsmuren i skymningsljuset…

Budva by night! Fotat på promenaden hem till husbilen

Jaz – Europas bästa strand enlig Lonely Planet! Kanske den sämsta enligt lilla familjen…

Idag packade vi, återigen, ihop allt och drog vidare. Edvin är bra nu som tur är, annars hade vi självklart stannat kvar tills han var bättre. Vi började köra norrut längs med kusten och kom fram till dagens stopp: Jaz Beach. Jan hade läst på nätet igår att stranden var på första plats över Europas vackraste stränder 2015 (enligt Lonely Planet). Egentligen har vi lärt oss att det inte går att lita på liknande listor för länge sedan, men vi tänkte ändå ge Jaz en chans. På väg mot Budva körde vi förbi ett av Montenegros mest (?) fotade vyer: Sveti Stefan. Om du sett bilder från landet så är sannolikheten stor att du sett en bild som denna nedan (självklart är alla bilder i bloggen fotade av mig):

När vi närmade oss Jaz Beach, strax efter Budva, såg det ganska lovande ut.

Tyvärr var slogs våra förväntningar ner redan på parkeringen som var full med bilar. När vi fick veta att ”campingen” var bland alla bilar på parkeringen sjönk förväntningarna ytterligare… När strömmen inte fungerade (”just det, jag kom på det nu efter att ni parkerat att strömmen tyvärr är avstängd i några dagar”) och stranden dessutom var helt full av folk, solstolar och parasoller så kände vi att här vill vi verkligen inte bo! Så istället lagade vi lunch drog sedan vidare!

Vacker strand sa du? Skulle inte tro det morsan!

Vi körde tillbaka mot Budva och hittade en camping i Becici söder om stan, Auto Kamp Avala. Ikväll tänkte vi gå ner och kolla in Budvas gamla stadsdel, hoppas det överträffar våra redan rätt låga förväntningar ?

Tre inköp till hemmet & en första dag i Montenegro

Innan vi körde ut ur Albanien på förmiddagen såg vi en vattenkanna och hink i galvaniserad plåt och var tvungna att stanna och köpa med båda hem. Nu längtar jag nästan hem till verandan och plantera blommor och göra fint! Vi hann bara köra några meter innan vi var tvungna att stanna igen och köpa ännu en sak till hemmet, nämligen en snurra att ha på skorstenen hemma. Det blir fantastiskt reflekterande ljus från solen när den snurrar på taket. Kommer bli magiskt! Att vi redan har svurit några gånger på våra inköp som än så länge står mitt på golvet är en annan femma…

Från Shkoder var det inte långt till gränsen, men där tog det stopp… Det var en del köer, men en timme senare var vi över i Montenegro. Det som var mest störande var inte tiden det tog utan att bilar bara susade förbi alla på motsatt sida (och var nära att krocka med mötande trafik)… Som svensk finns det nog inget mer frustrerande än personer som inte respekterar köer! ?

Här har vi nästan kommit hela vägen fram till gränsstationen

Vi valde att stanna redan i Ulcinj, endast 5 mil från gränsen eftersom Edvin inte är helt 100 idag (håller tummarna att det inte är magsjuka). Vi tog första campingen vi stötte på, Camp Miami Beach. Stranden är full av parasoller och stället har inte lyckats charma oss alls. Det är dessutom mycket fler turister än vi sett på länge, men det är kanske lika bra att vi vänjer oss?! Så att vi är förberedda inför Kroatien…

Här är visst strömmen endast på 110 volt, så AC:n funkar inte, typiskt när lillkillen är dålig. Dessutom gick strömmen helt, men en generator stod redo som tur var (det var nog inte första strömavbrottet…). Vi skulle tvätta en maskin sängkläder men det var redan en maskin i; ”2 timmar” sa kvinnan som jobbar här. När jag kom tillbaka efter 2 timmar sa hon ”1 timme till”… Efter en timme gick jag dit och hon öppnade maskinen och det forsade ut vatten. Behöver jag säga att jag struntade i att tvätta?! Det känns lite som att vi lämnade ordning och reda (och lugna, sköna stränder) på andra sidan gränsen… ?

Nå ja, vi hoppas på nya friska tag imorgon för då fortsätter vi upp genom Montenegro. Vi var även här på MC-semestern genom Europa 2008, det besöket gav mersmak och det känns kul att äntligen vara tillbaka! Förhoppningsvis får vi idag se lite vacker natur och charmiga städer, för det är så jag minns Montenegro.