Längs med Sidenvägen – Khiva, Bukhara & Samarkand

Uzbekistan har verkligen överraskat mig. Vilket land! Den mest mytomspunna handelsvägen Sidenvägen går tvärs genom landet. Om du letar efter sagostäder, gamla fort och spännande historia om mäktiga kungadömen så kan Uzbekistan vara resmålet du letat efter. Arkitekturen i tre av städerna, Khiva, Bukhara och Samarkand, som alla ligger längs med Sidenvägen, är helt fantastisk! Det är gyllene moskéer, minaret och madrasas med mosaik i alla nyanser av blått! Allt känns som hämtat från Tusen och en natt!

Bukhara, en av städerna längs med Sidenvägen

I måndags vaknade vi upp rena och nybastade i ett förvisso ganska sunkigt hotell. Vi fixade frukost och sedan körde vi till ett försäkringskontor och fixade bilförsäkring. Det kostade under 20 kronor för en månad… Jag hoppas att vi aldrig behöver få reda på om den ens är värd pappret den är skriven på! Efter det började vi köra söderut, mot Khiva. När jag satt och kollade kartan såg jag att det fanns ett helt område med fort i närheten, Elliq-Qala. Namnet översätt till Femtio fort, men området kallas även ”Golden Ring of Ancient Khorzem” och vissa av forten är en bra bit över 2000 år gamla. Det kunde vi självklart inte bara köra förbi!

Dags för frukost!
I 9 fall av 10 är jag glad att vi har egen diskborste med oss… Snuskiga kök är vardag…
Barnen äter frukost

Vi stannade först vid Kyzyl Qala som till viss del har blivit restaurerat. Barnen sprang omkring och hoppade ner i alla hål och klättrade upp igen. Efter en stund började vi köra mot Toprak Qala som bara låg några kilometer bort. När vi närmade oss fortet såg det först ut som en stor sandhög. Kunde detta verkligen vara värt att se?! Vi stannade till på parkeringen och åt honungsmelon som vi köpt av en gubbe vid vägen. Edvin vägrar äta vattenmelon, men jag hoppades att honungsmelon skulle gå ner. Icke. Förstår inte hur en kan tycka att melon INTE är gott! Som tur var hade vi lite annan frukt som han kunde äta… Nu har jag två uppdrag i livet – få Edvin att äta melon och choklad… 

När vi väl började gå upp för sandberget så uppenbarade sig en labyrint av gångar och väggar. Så häftigt! Här tyckte barnen att det var ännu roligare att springa runt. En enda stor lekplats 🙂 Jag läste i en guide över Centralasien att Uzbekistan inte är det bästa alternativet med barn, eftersom barn verkar immuna mot charmen av tidig islamsk arkitektur och kultur. Tydligen har den personen som skrev guiden inte sett en tre- och en femåring springa runt på forten i Elliq-Qala!

Klockan tickade på och vi behövde alla äta, så vi styrde mot en sjö närheten och parkerade Toto. Till lunch blev det nudelwok med grönsaker, men barnen ville mest leka i sanden… Edvin utbrast ”kan vi inte sova här?!”. Det hade vi gärna, om vi inte var helt utan vatten… Vi fick hoppa in i bilen igen och köra en stund till. 

Trots att vi tänkt att vi skulle ha en kort dag i bilen, så körde vi in i Khiva precis innan det började skymma. Vi hade hittat ett riktigt mysigt gästhus, Nazir Guesthouse, med rena och fräscha rum. Stället drevs av en familj som fick oss att känna oss som hemma. Vi bestämde oss direkt för att stanna två nätter. Efter att vi tagit ur pengar så satte vi oss på en restaurang med terass ut över staden. Nu börjar det bli kyligt på kvällarna här, det räcker inte längre med t-shirt. Kallare lär det bli på nätterna när vi kör upp i bergen i Tadzjikistan och susar fram längs Pamir Highway… Tänk, snart är vi där 🙂

En första skymt av Khiva

När vi vaknade upp i tisdags och satte oss för frukost så var bordet fullt med godsaker – nötter, torkad frukt, melon, vindruvor, kakor, bröd, pannkakor, små knyten och te. Vilken frukost! Vi satt länge och åt och pratade med det andra paret som bodde på samma ställe, Nina och Darjo. De åker runt med en Landrover Defender och ska köra genom Tajikistan och Kirgizistan precis som vi ska. Alltid trevligt att kunna snacka med andra overlanders, även om de flesta andra har lite grymmare bil än en Opel Combo! Efter frukosten hängde vi en stund på rummet och bara vilade. 

På eftermiddagen gjorde vi staden. Gästhuset låg innanför de gamla stadsmurarna i Ichon-Qala, så det var bara att kliva genom dörren för att vara mitt bland gamla moskéer, minaret och andra historiska byggnader. Den gamla delen av staden tar en tillbaka till århundraden före vår tideräkning och det var nästan som att gå runt i ett stort utomhusmuseum. Det var fullt av vackra byggnader och museum överallt. Det häftigaste var utsikten från stadsmuren, vid Khuna Ark.

Vi klättrade också upp för branta spiraltrappor till toppen av Islom Hoja Minaret och visst utsikten var slående även härifrån, men staden var vackrare från stadsmuren. Det häftigaste med att gå till toppen av minaretet var vägen upp, en slingrande trappa med höga steg och lågt i tak. Vi gick runt i flera timmar längs med gränderna i Khiva. Innan solnedgången gick vi tillbaka till stadsmuren för att kolla ut över staden i det gyllene ljuset.

Utsikten över Khiva uppifrån Islom Hoja Minaret

I onsdags var det dags att förflytta sig till ännu en stad längs med Sidenvägen – Bukhara. Vi tog det lugnt på morgonen, njöt av frukosten och sedan hängde vi en stund på rummet. Först vid 11 tiden körde vi genom gamla stadsmuren och fortsatte mot Bukhara.

Vägen bjöd på hyfsad asfalt varvat med betongblock,
varvat med potthål och riktigt dålig asfalt..
…och en och annan överlastad bil…

Här tankar de flesta bilar, bussar och lastbilar med propan- eller metangas. Det finns många tankstationer gas, långt färre för bensin och ännu färre med diesel. När vi började köra tänkte vi inte på att tanka innan vi lämnade staden. Det var över 45 mil till Bukhara och när vi väl lämnat Khiva så var det öde och inga ställen att tanka på… När vi kört några mil på reserven och hade drygt 10 mil kvar till Bukhara började båda två fundera på om vi skulle hälla i de sju liter vi hade i reservdunken (med Diesel från Turkmenistan). Just då såg vi faktiskt en bensinstation, men frågan var om den var öppen…  och om den hade diesel. Den såg gammal och öde ut, men det fanns faktiskt diesel! Tur för oss 🙂

Ja, det fanns diesel! (Att Jan lyckades spruta ner hela stationen,
sig själv och Toto med diesel kan vi väl hålla tyst om?!)

Vi kom även denna gång fram precis när det började skymma. Denna gången fick vi dessutom försöka leta oss fram bland trånga gränder, som var som labyrinter. Tillslut stannade vi bilen och frågade efter någonstans att bo. Då fick vi tag på ett gästhus som var under uppbyggnad och inte hade öppnat än. Ett rum var färdigt och där fick vi bo. Vi gick ut och åt kvällsmat och gjorde lite sightseeing i Bukhara innan vi la oss. 

På torsdagen spenderade vi förmiddagen med att strosa runt på gatorna i staden. Vi gick bland annat förbi basarerna vid Trading Domes, den mäktiga stadsmuren vid The Ark, den vackra Kalon Mosque och Kalon Minaret.

Innan lunch hoppade vi in i Toto och började köra mot Samarkand, med ett stopp vid en stor mataffär för att fylla matförråden och ett stopp för lunch. Resan tog några timmar, så i vanlig ordning var vi framme precis innan det sista dagsljuset försvann. Det var inte helt lätt att hitta i alla enkelriktade trånga gränder. Tillslut körde vi mot enkelriktat några hundra meter, så fort vi fick möte fick vi köra upp på kanten av vägen så att bilarna PRECIS fick plats att mötas. Svettigt värre!

Toto utanför vårt boende i Bukhara
Här har varje sorts lösgodis (alla har papper) ett pris,
så man får lägga varje sort i en egen påse… Onödigt krångligt!
I brist på hästkärror får ett lastbilsflak duga!
Framme i Samarkand, nu skulle vi bara leta oss fram till hotellet

Stället vi letade efter hade visst bytt namn, från Abdu Bahodir 2 Hotel till Hotel Rahmon, så det var extra svårt att hitta 😉 Jag gick ur bilen och letade till fots och hittade till slut efter att ha frågat mig fram. Då var det bara att försöka leda dit Toto och jag kan bara konstatera att det är tur att vi har en liten bil! Annars hade vi aldrig kommit in på gatan… Men vilket ställe vi kom till! Här fanns det en takterass med många sittytor och gungstolar. Vi blev bjudna på te med vindruvor, melon och torkade frukter. Vid 20-tiden gick vi ner en sväng på staden, mot området Registan. När vi väl kom fram så lyste hela Tilla-Kari Medressa och byggnaden var som en stor utomhusbio med Uzbekistans historia. Häftigt!

Del av filmvisningen på väggen av Tilla-Kari Medressa

Fredagen började med en god frukost på stället, med melon, risgrynsgröt, bröd, yoghurt och te. Vi satt kvar på trerasen i flera timmar, barnen pusslade, läste böcker och spelade lite iPad. En lugn och skön förmiddag var precis vad vi alla behövde… Vi tog oss ut i Samarkand runt lunchtid och hittade ett ställe som hade pannkakor. Bästa lunchen enligt barnen! Vi fortsatte sedan mot Bibi-Khanym Mosque och Siob Bazaar som låg precis intill. Efter att vi kollat på moskén gick vi in i basaren och köpte ett kilo torkade aprikoser och lite andra sötsaker. Näst på listan stod en stor gravplats med mosuleumet Shah-i-Zinda, som också går under namnet ” Thomb of the Living Kings”.

Samarkands största gravplats, på kullen vid Shah-i-Zinda

Nu var vi alla lite trötta så vi tog en buss tillbaka till Registan för att se dess tre berömda madrasas, Ulugbek Medressa, Sher Dor Medressa och Tilla-Kari Medressa i dagsljus. Så vad är en madrasa och vad är Registan? En madrasa är en institution för att studera islamska studier och de tre madrasas i Registan är bland de äldsta som finns bevarade idag. Alla äldre som fanns i området förstördes tydligen av beryktade Djingis Khan (1162-1227). 

Sher Dor Medressa, som har två stycken lejon i mosaik över valvet.
Tilla-Kari Medressa
Ulugbek Medressa
Edvin & Alice framför Ulugbek Medressa

Vi käkade kvällsmat på en takterass i Registan och sedan väntade vi på att det skulle bli filmvisning även denna kvällen. Det blev det inte. I efterhand fick vi veta att showen spelas när en stor grupp har betalat för det och då får alla andra kolla gratis. Vi hade med andra ord tur igår! Klockan hade hunnit närma sig nio så vi gick tillbaka till hotellet för att kolla lite film innan det var dags att sova. Tänk, imorgon väntar nästa land på resan – Tajikistan!

Barnen väntade förväntansfulla framför Tilla-Kari Medressa,
men det blev ingen filmvisning
Barnen fick köra bil på vägen till hotellet

2 svar på ”Längs med Sidenvägen – Khiva, Bukhara & Samarkand”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *