juli 2017 – Sida 5 – Lilla familjen reser

Andra halvlek!

Det kändes redan som en brytpunkt när vi åkte från Grekland, plötsligt var vi på väg norrut och på nåt sätt även hemåt (trots av vi hade 4 veckor kvar av resan). Men nu har faktiskt halva tiden gått, 3 veckor av 6!

Idag blev en ganska lugnt dag, vi slängde in allt i Pärlan och körde upp till Vlore. Där körde vi förbi ett hotell som bodde på sist vi var här. Vi stannade och funderade på att ta ett rum över natten, men tyvärr var det svårt att parkera husbilen över natten där så vi fick åka vidare.

Efter ett stopp i stan för att handla mat och ta ut pengar drog vi vidare till en annan camping. Nu blev det Camper Stop Cekodhima, där vi fick plats längst ner vid vattnet. På kvällen knäckte det till i Jans rygg när han skulle stuva om i husbilen!! Han fick sitta med en öl när jag tog hand om barnen och fixade tacos till kvällsmat (bästa hustrun?!) Hoppas ryggen är bättre imorgon!!

Pannkakor, strandpromenad och sopor

På kvällen lekte jag med barnen på stranden och under tiden stekte Jan pannkakor. Det blev såklart en succé och nu är det fyra som slåss om pannkakorna ?

Efter maten tog vi en promenad. Här är det lugnt och inte mycket folk, men det byggs en del hotell… Det känns som att turismen är på gång i landet. Kul att fler vill upptäcka Albanien!

Det är så häftigt när man reser med barn, de har helt andra perspektiv och tankar om vad som är intressant. Edvin älskar sopbilen och han påpekar alltid glatt när man går förbi soptunnor eller skräp som ligger kastat nånstans ”sopor” och ”sopbilen kommer hämta det”. Han kan i samma andetag säga ”titta stranden… och sopor” och vara lika glad över att se båda ? Edvin var dessutom överlycklig över en stor grävmaskin som stod vid vägen igår. ”En stor grävmaskin” var det första han sa när han vaknade nu på morgonen ?

Hisnande bilfärd över Llogara-passet!

När jag körde ut från campingen imorse ropade personalen ”and they say ladies can’t drive” och gav tummen upp 🙂 Oftast när man ser andra husbilar så är det nämligen gubben (ja, de flesta är nog faktiskt pensionärer!) som kör.

I alla fall, idag har vi kört över Llogara-passet som passerar högsta punkten på vägen mellan Sarande och Vlore. Vägen slingrar sig från havsnivå upp till 1027 meter och bjuder på vacker utsikt över kusten.

Första vägen över passet byggdes på 1920-talet, innan dess var området nästan helt isolerat från resten av landet. Vägen är smal och går genom bergsbyar där vägen sniker husväggarna och där bilar dessutom står parkerade lite hur som helst. I vanliga fall utomlands brukar vi alltid säga att ”störst går först”, men detta verkar inte riktigt gälla här! Det går inte många lastbilar eller bussar på vägarna så vår husbil brukar vara större än övriga bilar, men ingen stannar för det… Är förhindret på motsatt sida så är det inte säkert att bilen du möter stannar! Är du mitt på en smal bro? Lita inte på att bilen du möter väntar tills du kört av! Det blir många tighta möten, men som tur är kommer man snabbt in i trafiken och kör likadant…

Vi stannade och åt lunch uppe på höjden av passet och sedan fortsatte vi mot Orikum där vi nu hittat en ställplats, Camping Dion, och parkerat för dagen. Den ligger precis på stranden så idag blir det nog ett dopp i havet 🙂