Sista dagarna på vårt sex månaders äventyr spenderades i Playa del Carmen i Mexico. Kanske inte det mysigaste eller mest genuina stället, men där det finns sol, bad och god mat är det svårt att vantrivas. Speciellt när dom du älskar allra mest finns vid din sida. 🙂
När vi skulle åka från Tulum (måndagen 27/1) bestämde vi oss för ta en colectivo stället för en stor turistbuss. Det var på grund av tre anledningar… Ett: det var närmare, vi behövde bara gå ut från Mundo Maya Hotel, korsa vägen och hoppa på en colectivo till Playa Carmen. Två: det var betydligt billigare. Vi fick betala 100 pesos (ungefär hälften i SEK) för oss fyra, och en stor buss skulle kosta tre gånger så mycket. Tre: det händer mer på de mindre bussarna så barnen tröttnar inte alls lika fort!
På colectivon mot Playa Carmen
Barnen fick en kompis…
Det tog ungefär en timme från Tulum till Playa del Carmen. Vi bodde på samma hotell (Hacienda Del Caribe) som jag och Jan gjorde 2009 och det såg precis likadant ut. Denna gången fick vi sviten, trots att vi bara betalat för ett dubbelrum. Inte första gången på den här resan, men det känns lika lyxigt varje gång. Vi hade två stora sängar, bord & stolar, plus kylskåp och kaffemaskin.
Barnen var nöjda med rummet!
Något udda placering.. Jag är ändå 170 cm!
Gott om plats att leka…
…och stöka ner 🙂
Vi stannade i Playa Del Carmen tre nätter, från måndagen 27/1 till torsdagen 30/1. De sista dagarna gick fort, men vi hann ändå äta lite mer tacos, spendera lite mer tid på stranden och njuta av varje sekund utomhus i värmen.
Inte så mysig strand, men vi njöt av bad i havet…
Det var gott om måsar på stranden
Edvin gömde några leksaker under hinken, eftersom en mås försökte ta en av hajarna!
Jan gick ut med några kollegor en kväll, så då fick jag och barnen lite tid för oss själva. Jag var beredd på att Jan skulle krypa till rummet framåt morgontimmarna, men han kom hem förvånansvärt tidigt (runt midnatt) och kunde både stå och prata tydligt. Det ni! Kanske har Jan blivit vuxen på resan?! 😉
Promenadstråket
I väntan på maten…
Sista kvällen avslutades med ett åskväder och regn. På något sätt var det skönt. Vi han spendera en sista dag på stranden och när vi gick hemåt började det regna. Vi spenderade kvällen med att packa iordning våra väskor och köpa bussbiljetter till flygplatsen.
Ananas- och vattenmelonjsuice
Sista nachotallriken för den här gången
På torsdagen (30/1) ringde klockan tidigt eftersom vi skulle hinna med att äta frukost och gå till busstationen innan bussen gick klockan 06. På flygplatsen insåg jag att jag hade feber och Edvin var också brännhet! Det var bara att bita ihop och plågas på ett 12 timmars flyg till Istanbul, sedan några timmar på flygplatsen och ytterligare strax över fyra timmar hem till Landvetter. Vi hade i alla fall tur och kom med alla plan (alltid lika skönt som stand-by resenär!).
05.45 och väntar på att vakten ska släppa ut oss
Barnen roar sig när vi väntar på att få checka in
Barnen kollar när flygplanet görs i ordning
Mot Istanbul!
Vi hade ett extra säte, så Edvin kunde breda ut sig
Istanbuls flygplats
Mot Landvetter
Snart framme!
Väl hemma i Sverige började vi vabruari som sig bör – med sjukstuga hemma. Vardagen med jobb och förskola fick vänta i ytterligare en vecka tills vi alla var på fötter igen. Efter ett halvår tätt, tätt tillsammans var det sedan dags att dela upp oss på jobb och förskola. Det kändes helt främmande, men vi har överlevt 🙂
Edvin var så nöjd att komma hem till sina leksaker!
Jan var i Tulum första gången för 20 år sedan och för 10 år sedan var vi där tillsammans. Vi anade att platsen skulle ha ändrats en hel del sedan sist. Mycket riktigt var det ett annat Tulum vi kom till… Lite mindre paradis och betydligt fler turister, men samtidigt strålande sol och fantastiskt vatten. Och vad mer kan en begära, egentligen?!
Härliga dagar på stranden!
Det blev faktiskt över en vecka i Tulum, från söndagen 19/1 till måndagen 27/1. Hade vi besökt Tulum mitt i resan tror jag inte att vi stannat så länge. Nu blev det så eftersom vi tänkt flyga hem från Cancun och vi inte vill spendera för många dagar i Playa Del Carmen. Vi hade först en plan på att åka till Isla de Holbox, men efter att vi mött flera som avrått oss att ens åka dit så valde vi att skippa ön helt och hållet.
Men vi tar det från början… På söndagen 19/1 tog vi oss från Bacalar till Tulum med en stor buss med AC! Tror att det var första lyxiga bussen på hela resan, och det kostade därefter! Vi fick betala runt 350 kronor för alla fyra från Bacalar. Resan tog lite över tre timmar och för första gången var Edvin lite uttråkad och frågade ”Är vi framme snart?”. Det hände inte lika mycket spännande på den stora turistbussen, han är van vid stopp titt som tätt och annat än motorväg att kolla på… 🙂
Väntar på ADO-terminalen i Bacalar
Vårt hotel, Mundo Maya, låg bara några hundra meter från bussterminalen så vi hade faktiskt checkat in redan vid lunchtid! Hotellet låg precis på stora vägen, där de flesta restauranger och affärer låg. Vi hade även en park med lekplats intill. Helt perfekt, men framförallt var personalen på hotellet fantastisk! Vi fick lyxfrukost med färskpressad apelsinjuice, finkaffe och våfflor på Babel Café i botten av hotellet varje morgon. Bästa frukosten på länge!
Yoga på rummet
Mundo Maya
Yoga & poolbad!
Vi tog en Colectivo för 20 pesos (ca 10 kronor) till stranden varje dag. Eller vi fick hoppa av vid vägen och gå nästan två kilometer för att hamna på stranden… Vi har inget emot att gå, så för oss var det perfekt! Annars går det att ta taxi eller hyra cykel. Sist vi var i Tulum bodde vi i en liten strandcabana, men nu var alla boenden på stranden dyra. Eller vi hittade faktiskt boende för mellan 400-500 kronor, men i vårt mått mätt är det dyrt. Speciellt när vi bodde för nästan halva priset i staden, med frukost som ingick. Med barnen kändes det också som en fördel att bo i Tulum City med lekplats intill och betydligt fler restauranger att välja på.
La hoja Verde – en av alla vegorestauranger i Tulum
Umi Sushi – favoriten!
La Nave – perfekta stenungsbakade pizzor
Lekplats…
…och glass!
Solnedgång i Tulum City
Colectivo till stranden
Vårt första intryck när vi kom till vägen mot stranden var – Nej! Charmen med Tulum är helt borta! Sist var det gott om ödlor och blommor längs med promenaden mot stranden, nu var det istället fullt av turister och souvenirbutiker. Trots det lyckades vi faktiskt se en och annan ödla, näsbjörn och fjäril på vägen. Barnen är väldigt intresserade av natur och vildliv, så därför är alla djur vi får se ”i det vilda” alltid spännande.
En av dagarna tog vi en avstickare och gick upp till höjden…
…då fick vi denna utsikten över stranden
Det fanns också denna fräscha toalett…
…och badkar!
På stranden var det fullt med folk och försäljare av snorkel- och båtturer. Inte alls den folktomma paradisstrand vi besökte sist. Dessutom var vattnet grumligt och inte alls så blått som vi mindes det. Vi blev lite besvikna, men samtidigt var vi beredda på förändringen… Tänk att Jan bodde i en hängmatta på stranden när han var i Tulum första gången! Då fanns det knappt några hotell, cabanas eller restauranger på stranden. Tiden har sin gång helt enkelt.
Här bodde jag & Jan sist vi var i Tulum, fotat nu i januari 2020
Vi funderade på om vi bara hade blivit bortskämda med otroligt blåa vatten under de sista åren (etc Andamanerna, Fiji, Seychellerna, Maldiverna och Zanzibar plus Bacalar vi precis lämnat)… men vattnet blev faktiskt blåare och klarare under de andra dagarna. Vi fick veta att det hade blåst och regnat i flera dagar innan vi kom till Tulum och det hade gjort att vattnet inte var lika turkost.
Vi insåg ganska snart att, visst Tulum har ändrats, men det var helt okej ändå. Det enda som räknas är ju trots allt att få vara tillsammans (i värmen och ute på äventyr, om en får sätta lite krav). Vi ville njuta till max under våra sista dagar på semestern, och det lyckades vi med 🙂 Varenda dag badade vi i kristallklart vatten och myste på en sarong på stranden. Så Tulum blev ändå ett bra avslut på resan…
Vårt favorithörn av stranden…
Nu har vi bara några dagar kvar och de kommer att spenderas i Playa Del Carmen. På torsdag (30/1) väntar flyg hemåt. Eller, troligtvis… Vi har ju stand-by biljetter så allt kan hända 🙂
Bacalar beskrivs av vissa som den vackraste platsen på Yucatánhalvön. Efter att vi sett sjön så håller vi med – platsen var magisk! Vattnet gick i alla nyanser från pastellblått och turkost till mörkblått och nästan svart. Det gjorde nästan ont i ögonen, så vackert var det.
Bacalarsjön!
Vi hade hört att det kunde kosta så mycket som 110 USD/person att åka från Caye Caulker till Chetumal (55 USD för färja direkt till Chetumal, 20 USD turistskatt för att lämna Belize och 35 USD i turistskatt för att komma in i Mexiko). Vi bestämde oss för att ta den billigare vägen (som vi också vet tar betydligt längre tid!). Därför tog vi en kortare färja till Belize City och fortsatte med lokalbuss till mexikanska gränsen. Det gjorde att vi landade på 84 USD för alla fyra. Ganska stor skillnad, eller hur?! Då fick vi i och för sig spendera hela dagen med att resa, istället för en båttur på runt tre timmar. För oss, som ser själva resan som målet och som har all tid i världen, var det helt klart den bästa vägen 🙂
Varför åka snabba vägen, när en kan få en heldag på bussar istället?!
Så här såg vår resdag mot Mexiko ut: Vi började söndagen (12/1) med att ta 8-färjan till Belize City. Sedan gick vi en dryg kilometer till busstationen. Där hoppade vi på en buss till gränsen. Vi stämplade passen och började gå genom ingenmansland. Flera taxibilar stannade, men eftersom vi gärna går traskade vi vidare. Skyltningen var ytterst oklar, men vi följde Frontera Mexico. När vi gått närmare en kilometer insåg vi att det var en bra bit kvar. Hade vi gått fel tro?! Vi stannade och liftade. Tillslut plockade en gammal gubbe upp oss och körde till gränsen.
Bussen från Belize City till mexikanska gränsen
Efter att vi stämplat våra pass in i Mexico (utan att behöva betala 35 USD i skatt, hurra!) så fick vi veta att denna gränskontrollen endast var för bilar. Vi skulle inte ha följt skylten mot mexikanska gränsen, utan gått rakt fram i rondellen… Det var visst onödigt att skylta för fotgängare, eftersom alla vet vägen (förutom oss turister då!)… Vi stod kvar och efter en stund erbjöd en kvinna oss skjuts över gränsen och efter att Jan frågat så fick vi tillslut skjuts hela vägen till Chetumal!
I baksätet när vi liftade till gränskontrollen
När vi väl tagit oss till staden tackade vi för skjutsen och hoppade av. Vi var alla hungriga, så innan vi fortsatte satte vi oss på en restaurang och beställde mat. Eftersom klockan var runt 17 när vi ätit färdigt bestämde vi oss för att ta in på ett hotell över natten och fortsätta till Bacalar följande dag. Det visade sig vara ett bra beslut, vi fick tag i ett schysst hotell med pool. Efter en vecka med kallt, bräckt vatten var det rätt skönt med en varmvattendusch!
Poolen…
…och rummet på Hotel & Suites Argos
På måndagen (13/1) åkte vi mot Bacalar och vi blev faktiskt kvar i den lilla staden en hel vecka, ända till söndagen (19/1). Vi gick av minibussen vid stora vägen och promenerade mot centrum. Jag och barnen hängde på mysiga smoothistället Yerbabuena när Jan letade boende. Det dröjde en bra stund innan han kom tillbaka, men då hade han hittat ett rum med delat badrum och kök på La Pata de Perro.
Chetumal till Bacalar
Jan fick bästa platsen?!
Mot Bacalar centrum
Yerbabuena
Vårt hostel låg precis vid fortet San Felipe och parken Parque Principal de Bacalar. Det var perfekt för oss eftersom barnen hade flera lekplatser precis intill och alla restauranger låg i närheten. De restauranger vi flitigast besökte var Tacos de Guiso (en liten mexikansk restaurang, inklämd mellan två souvenirbutiker vid torget), Yerbabuena (fantastiska veganska/vegetariska smoothies & mackor) och Pues Si (tunna, vedugnsbakade pizzor och god pasta) och sushi på NAO Japanese Fusion.
Fuerte San Filipe
La Pata de Perro
Barnen leker på rummet…
Säker lekplats?
Baren har fullt upp på Yerbabuena
Yerbabuena
Tacos de Guisto
NAO Japanese Fusion
Sushi!
Lagunen vid Bacalar är en insjö med sötvatten, ändå är vattnet så galet blått! Anledning till de vackra färgerna är att botten är kalksand. Vattnet har förutom kalk gott om andra mineraler, så det kändes lent mot huden att bada. Jag har bara varit med om liknande när jag och Jan badade i Lake McKenzie på Frasier Island, Australien, för 10 år sedan. Där var det också sötvatten, kalksand och otroligt vatten!
Under våra dagar i Bacalar hann vi med en hel del, jag klippte av runt 30 cm av håret, vi åkte på båttur på lagunen, åt massa färsk frukt (som var bristvara på Caye Caulker ), frossade i fantastisk mat, yogade, badade i 90 meter djup cenote och åt oändligt många Marquesitas. Dessutom fick vi lite piratfeeling under båtturen, vid Canal de los Piratas. Pirater gjorde denna kanalen för att kunna komma från havet hela vägen till Bacalar.
I början av båtturen, som varade i två timmar och kostade runt 300 kronor.
På båtturen körde vi förbi några cenotes och badade på två ställen i sjön
Cenote Negro – från 2 meter djupt till 90!
Vi såg en kajman i cenoten
Canal de Los Pirates
Barnen väntar på…
…Marquesitas!
Edvin & Jan i Cenote Azul
Bacalarsjön är unik, bland annat eftersom den innehåller de äldsta spåren av liv – Stromatoliter. Fossil från stromatoliter har hittats som kan dateras till äldre än 3,5 miljarder (!) år. Levande stromatoliter finns idag bara på isolerade platser, i ogästvänliga miljöer, med bristande konkurrens från modernare organismer. Biologer är oroliga för att sjöns speciella flora och fauna påverkas negativt av all turism. Visst det är förbjudet att ha på sig solskyddsfaktor, smink eller myggmedel om en ska bada, men frågan är om det räcker?! Troligtvis inte…
Stomatoliterna är precis vid alla badgäster, men en fick självklart inte röra!
För att kunna spendera en dag vid vattnet här behöver en betala inträde (mellan 20 och 30 pesos) eftersom de flesta strandtomter är privata. Det finns några olika alternativ, vi var på tre olika: Balneareo Mágico Bacalar, Cocalitos och Cenote Azul. Balneareo Mágico Bacalar ligger närmast staden och här finns det vattenrutschbanor och restaurang vid vattnet. Det finns en även en brygga, gräsmatta att ligga på och flottar ute i vattnet. Om du följer vattenkanten norrut, så finns det till och med lite naturlig strand mitt bland träden.
En flotte vid Balneareo Mágico Bacalar
Naturlig strand, en bit från Balneareo Mágico Bacalar
En bit söder om Bacalar finns Cocalitos. Det här stället har mer naturlig strand, utan cementkanter mot vattnet och det fanns gungor och hängmattor utplacerade i sjön. Färgen på vattnet gick från gräddvitt till mörkt blått, så platsen är vacker! Det är också här du finner de känsliga stromatoliterna som sjön är känd för.
Cocalitos
Det fanns gott om åskmoln, folk, stromatoliter, hängmattor och gungor…
…och poliser 🙂
En bit från Cocalitos ligger Cenote Azul. En cenote är ett djupt hål, som bildats när kalksten har rasat och synliggjort grundvattnet. Just denna cenoten var över 90 meter djup! Galet! Edvin ville gärna bada och trots att han var lite rädd så simmade han och Jan tvärs över hela cenoten och tillbaka. Jag, som inte gärna badar om vattnet inte är varmt, kristallklart och grunt, var orimligt stolt!
Cenote Azul
90 meter till botten!
Bacalar var på många sätt perfekt för oss. Det enda som saknades var egentligen en sandstrand och ett boende precis vid vattenkanten, men en kan inte få allt eller hur?! Nu bär det i alla fall av mot Tulum och sedan några dagar i Playa Carmen innan vi flyger hemåt. Bara två veckor kvar, sedan är det ”vardag” i Sverige igen. Det känns konstigt, eftersom resandet har blivit vardag för oss…
Den lilla colombianska ön gav oss några härliga dagar på stranden (men vi fick byta ställe tre gånger på fem nätter!). Det var fin vit strand och blått ljummet vatten, men vi var inte ensamma på stranden. Det var gott om colombianska semesterfirare och stämningen var på topp!
Vi flög från Cartagena på fredagen (15/11) och liksom de sista gångerna har vi kommit med planet utan problem. Lyxigt värre för en stand-by resenär (även om en väntar på bakslag ;)) Redan innan vi gick ner för landning och såg korallreven runt ön så hade jag fått upp förväntningarna på dagarna som väntade.
Härligt vatten och den ännu mindre ön Jhonny Cay
Det visade sig att första dagarna inte skulle bli riktigt som tänkt. Det var varmt och fuktigt när vi landade och vi gick ut från flygplatsen och letade boende till fots. När vi gått en stund utan att hitta nåt ledigt ställe överraskades vi av ösregn. Vi fick ta skydd på ett gästhus (Posada Shanghai Giovis) och där fanns det ett ledigt rum. Vi fick ett bra pris och checkade in. Vi satt kvar ute på terassen, skyddade både för regnet och solen, när jag märkte att Edvin var varm. Han hade över 39 i feber och konstigt nog hade han inte klagat på promenaden…
På jakt efter rum
Regnet öser ner
Posada Shanghai Giovis
En febrig Edvin i hängmattan
Vi gick in på rummet och satte igång AC. Nu märktes det att Edvin var sjuk. Han som alltid är full av energi och inte kan vara stilla en sekund var nu lugn och ville bara ligga och vila i sängen. Som tur var drack han massa vatten och fick i sig lite mat. Resten av familjen hängde på stället och höll honom sällskap resten av dagen och hela lördagen (16/11). Det fanns ett gemensamt kök på stället och en affär en bit bort så det gick ingen nöd på oss. Men någon strand blev det inte under våra första dagar på den lilla ön.
Vi vågade gå en liten promenad på lördagskvällen
Redan på söndag morgon (17/11) mådde Edvin bättre och var sitt livliga jag igen. På eftermiddagen vågade vi oss ner till stranden och barnen var snabbt igång och lekte. Det spelades musik lite överallt på stranden, här trivdes vi! San Andres ligger egentligen närmare Nicaragua och Latinamerika än Colombia, men det rådde dock inga tvivel på att vi var i just Colombia. Vi lyckades nämligen taima in när landet spelade fotbollsmatch i Copa Sudamericana. Det var fullt av folk på gatorna och varenda restaurang hade dragit fram en tv för att kunna visa matchen.
Polisen kom efter någon timme och sa att Alice inte fick vara naken på stranden….
Barnen gjorde en julgran
och hittade fort en kompis!
Solen börjar gå ner…
På måndagen (18/11) behövde vi checka ut från stället eftersom det inte fanns lediga rum. Vi insåg ganska snabbt att billiga rum, med kök, var ganska svåra att få tag i. Tillslut fick vi tag på ett rum på Casa Hostel San Andres och checkade in där runt lunch. Nu ville vi alla snabbt ner till stranden så vi gick dit efter att vi lämnat väskorna på nya stället. Vi stannade kvar på stranden fram tills solen började gå ner och sedan gick vi tillbaka mot rummet.
Vi stannade på ett litet hak
och käkade pizza
Även tisdagen (19/11) spenderades med att byta ställe och hänga på stranden. Nu tog vi oss några hundra meter närmare stranden, till Ansah’s Place. Vi lagade lunch i det gemensamma köket innan vi gick ner till stranden. En stund innan solen gick ner började det blåsa och en stund efter kom regnet. Vi hann ta oss hem innan vi blev dyngsura! Lika fort som regnet kom, hade det passerat. Här var luftfuktigheten hög och det regnade en skvätt varje dag.
Vi hade egentligen tänkt hyra cyklar och utforska ön lite mer. Det fanns gott om andra, lite mindre stränder på ön, men eftersom Edvin haft feber ville vi inte vara ute i solen för mycket. Vi var dessutom ganska nöjda med att spendera våra dagar på stranden precis vid staden. Vi kommer få paradisstränder snart nog.
Vår plan var att flyga från San Andres till Panama, men pga krångel med biljetter och fullt plan så blev rutten istället San Andres — Bogota — San José. Vi hade tänkt stanna natten i Bogota, men när vi gått av planet kände vi båda ”vad fasiken, vi fortsätter till San José redan ikväll”. Så istället för att åka in till Bogota hoppade vi vid 21-tiden på ett plan mot Costa Ricas huvudstad. Nu väntar mer sol och bad, men framförallt yoga tillsammans med andra (även om yoga på trånga rum, med familjen tätt inpå, är alldeles för underskattat).
På väg mot flygplatsen på San Andres
Vi har precis lagt upp en preliminär resrutt över Latinamerika, men den lär ändras några gånger om 😉 Just nu är i alla fal planen så här: Vi börjar i Costa Rica med San José och sedan fortsätter vi mot Puntarenas, Santa Teresa, Taormina. Sedan fortsätter vi längs med västkusten i Nicaragua med bland annat Isla de Ometepe som ligger i Nicaraguasjön (där det finns sötvattenshajar!). I Honduras åker vi över till Karibiska sidan och tar kusten där. I Sedan fortsätter vi till Guatemala och till ruinstaden Tikal. Efter det väntar Mexiko och Yucatánhalvön. Latinamerika – här kommer vi!
