Ett oväntat stopp i Istanbul

I tisdags vaknade vi upp i Toto utanför Sozopol i Bulgarien. Vid nio hade vi ätit frukost och packat iordning vår lilla bobil och började köra mot Turkiet. Vägen var nästan tom och när vi kom fram till gränsen en timme senare så var det knappt några bilar före. Övergången gick förvånansvärt smidigt och på under 30 minuter var vi över i Turkiet. Det kändes direkt att klimatet och landskapet var annorlunda. I Bulgarien var det mer grönt och skogar, men här var det varmare, torrare och mer öppet. På något sätt hade vi också kommit till en milstolpe på resan – nu lämnade vi Europa bakom oss och restan av resan är okänd mark för både mig och Jan. Spännande!!

Vid gränsen till Turkiet

Vi körde mot en camping några mil innan Istanbul. När vi kom dit var det galet mycket folk. Campingen var full och på stranden var det packat med folk. Vi förstod ganska snabbt att det måste vara någon typ av helg här i Turkiet, så jag gick in på nätet och kollade. Mycket riktigt från den 12-15 augusti är det Kurban Bayrami Holiday (Feast of Sacrifice) och det verkar vara en viktig högtid. Vi stannade i alla fall till och åt lunch och badade. Sedan bestämde vi oss för att fortsätta köra en stund till och åka bortom Istanbul.

När vi var mitt inne i Istanbul så ropade Alice i baksätet att hon behövde gå på toaletten. Vi skyndade oss att stanna. När vi satt oss i bilen och kört tio minuter ropade hon igen – stanna! Kanske hade hon åkt på magsjuka? Vi lyckades hitta en bensinstation och svängde av. Klockan hade redan hunnit bli efter sex och nu var vi precis vid Sultanahmet, som är området med blå moskén och det mest kända turistområdet. När jag var inne med henne på toaletten så kollade Jan upp boende i närheten och hittade ett som kostade runt 170 kronor, som hittat!

Istanbul

När vi började köra dit så insåg vi ganska snart att området inte var det bästa. Vi såg inga andra hotell i sikte när vi började närma oss… När vi checkade in så suckade personalen och sa att rummet är för litet för oss, det är bara två små enkelsängar… Jag pekade på bilen och sa att vi brukar sova alla fyra där i, så detta är rena lyxen för oss. Då skrattade han och sa ”Oh, I feel sorry for you” och gav mig nyckeln 🙂

Vi lyckas alltid få rummet att se ut som ett bombnedslag 😉

Nu visade det sig att rummet kanske inte var rena lyxen, utan i själva verket väldigt sunkigt! Men sånt är livet… Det visade sig att Alice inte hade magsjuka, hon hade nog bara svalt för mycket saltvatten. Så vi la in våra väskor och gick sedan ut för att hinna se lite av Istanbul innan det mörknade helt. Vi tog en taxi in och stannade precis vid Sultanahmet. Direkt när vi klev ur taxin och mötte alla välklädda och framförallt rena, nyduschade människor så insåg vi hur smutsiga vi var. Vi hade inte duschat på flera dagar och kläderna var riktigt smutsiga… Så är det när man är på resande fot 🙂

Det var mycket folk överallt, men vi kunde ändå köpa Döner och äta på gräset precis vid blå moskén. I vanliga fall har jag för mig att man inte får vara på gräset, men nu var det mycket folk och många satt och hade picknick. Vid halv tio tänkte vi ta en taxi tillbaka till hotellet, men första taxin vi frågade svarade att han inte ville åka till det området vi skulle… Nästa taxi sa åt oss att hoppa in, satte på min färdbeskrivning på telefonen och körde (riktigt jäkla fort) till hotellet.

Toto utanför hotellet

Vi satte ingen klocka, men vaknade ändå runt sju i onsdags. Då blev det hotellfrukost, fast kanske inte den ni tänker på… Vi gjorde kaffe och hämtade upp yoghurt och mackor från Toto och åt i sängarna. När vi skulle starta bilen och köra ut från staden så gick det inte att vrida runt nyckeln och starta bilen. Det var som att det var fel nyckel. Vi fick lirka en stund och sedan vrålade Toto igång. Nu skulle vi ta oss ut från Istanbul och köra vidare österut…

Tvärs igenom Rumänien & Bulgarien

Innan vi hann lämna Moldavien i lördags, så blev vi självklart stoppade av polisen. Jan hade kört för fort. Påstods det. Han blev ombedd att gå ur bilen och följa med. Polisen förklarade att han skulle bli åtalad och att det skulle ta fem dagar innan han fick lämna landet. ”Vad ska vi göra med dig?” Frågade polisen gång på gång… Jan är så lugn i sådana situationer och tycker till och med att det är lite roligt. Han bara svarade bara ”Jag vet inte” och lät poliserna fortsätta. Han verkade totalt oförstående att polisen ville ha pengar… Efter 5-10 minuter sa Jan ”You can have some cookies” och då bara polisen skrattade, skakade på huvudet och sa ”Just go!”. Moldaviska polisen vs. Jan, 0-1 🙂

Jag köper frukost innan gränsen, kaffe och friterat bröd fyllt med kål, potatis och dill.

Gränsen från Moldavien till Rumänien gick ganska smidigt, på runt en timme var vi igenom. Lördagen blev ändå en dag i Toto. Vi satt i tolv timmar i bilen, med stopp för fika och lunch, såklart. När klockan började närma sig 18 stannade vi till på ett motell och tog in för natten. Det fanns ett stort badkar på rummet så hela familjen blev rena! Sedan gick vi till en restaurang bredvid och åt kvällsmat. Det fanns en stor lekplats så barnen lyckades springa av sig och tyckte att dagen varit helt okej ändå… Det krävs inte mycket för att barnen ska bli nöjda (och ibland inte mycket för att bli missnöjda heller för den delen)!

Coral Motel, Tecuci, Rumänien

Morgonen efter, i söndags, hade vi ställt klockan på sex och packade in oss i bilen och började köra mot Bulgarien. Det tog någon timme till gränsen och sedan var vi tvungna och ta färja över Donau. Då slog det plötsligt både mig och Jan – vi har varit här förut. När vi åkte MC genom Östeuropa 2008 så kom vi den här vägen. Då visste vi inte att vi skulle behöva ta färja över floden och hade inte en krona på oss. Vi stod ett tag och funderade på hur vi skulle göra och då kom en man fram med en biljett till oss. Han hade betalat vår färjebiljett, så att vi slapp vända. Så snällt! Vi kom också ihåg att det stod ett flygplan vid floden, så efter att vi åkte över så letade vi upp flygplanet och käkade lunch där. När Jan fixade mat i Toto gick jag och barnen ner till floden och kollade på alla båtar som åkte förbi och kastade pinnar i vattnet.

Flygplanet som står mitt bland husen vid Donaus strand

Efter lunchen körde vi till gränsen, som ligger precis vid floden, men där tog det stopp. Det var kö och den gick fruktansvärt långsamt framåt, det var dessutom över 37 grader. Vi hade väntat oss en ganska smidig övergång, eftersom båda länderna är med i EU, men icke. Efter ett tag tröttnade barnen på att sitta stilla i bilen i värmen, så då fick dom leka i skuggan vid tullkontoret när vi väntade.

Vi fick köra igenom ett vattenbad och bilen blev nersprutad av någon vätska som luktade väldigt mycket klor…

När vi kommit över till Bulgarien så fortsatte vi till Svarta havet och en Camping norr om Varna. Vi var framme runt klockan fem och efter att vi parkerat Toto så spenderade vi eftermiddagen och kvällen på stranden. Det fanns en helt okej restaurang vid vattnet, med en lekplats som barnen knappt kunde slita sig ifrån för att äta. Det var precis lagom varmt i bilen på natten och framförallt, inga mygg(!), så vi alla sov bättre än på länge. 

Frukost på campingen, med havet bakom buskarna

På måndagen hade vi bara tänkt köra en kort stund. Det blev inte riktigt så… Det blev ändå några timmar i bilen eftersom vi först irrade bort oss i Burgas och sedan bestämde vi oss för att fortsätta till en camping vid Sozopol, som låg lite närmare turkiska gränsen. Vi hittade en skön plats i skuggan för bilen och sedan gick vi ner till stranden och hängde där från klockan fem till åtta på kvällen. När dagen avslutas så bra, så tänker man knappt på att man spenderat några timmar i bilen under dagen…