Buenos Aires – den livliga och färgglada staden

Nu har vi alltså landat i Sydamerika och haft några härliga första dagar i Buenos Aires. Jag föll direkt för staden, kanske för att känslan och atmosfären var så långt ifrån Centralasiens städer en kan komma. Missförstå mig inte, jag älskade att dundra fram i bilen på landsbygden i alla -istan länderna, men städerna kunde ibland sakna lite charm… Just den där charmen och lekfullheten var det som fick mig att fastna för Buenos Aires på en gång!

Hela lördagen (26/10) gick i rasande fart, när vi  kommit hemifrån på eftermiddagen så flög vi till Istanbul och landade vid 22.30. Vi har varit en hel del på Istanbuls flygplats eftersom det är en stor hub, men detta var första gången som vi landade på den nybyggda flygplatsen. Vilken skillnad! Nu kändes IST helt plötsligt som en av alla flashiga flygplatser i mellanöstern. Trots det fanns det inte en enda (!!) lekplats. Planet till Buenos Aires, med ett snabbt stopp i Sao Paolo, skulle gå 12 timmar senare, så vi letade upp några lediga bänkar där vi kunde lägga oss. Barnen somnade snabbt och sov till morgonen. Jag och Jan fick några timmars sömn, så vi kände oss alla helt okej på morgonen. 

Vi gick till transferdisken vid 8-tiden (söndag 27/10) och redan då fick vi platser! Den känslan är så jäkla härlig som stand-by resenär. Vi skulle med högsta sannolikhet komma med planet! Det går aldrig att vara helt säker, det har hänt tidigare att vi fått platser vid incheckningen och sedan fått veta vid gaten att vi inte kommer med… Efter att vi bordat så ropade personalen i högtalaren att vi var tvungna att byta plan, på grund av tekniska problem. Så två timmar efter avsatt tid lyfte vi och styrde mot Sydamerika. Resan var planerad att ta 18 (!!) timmar, med ett stopp i Sao Paolo där vi skulle behöva sitta kvar på planet. Vi hade tur och lyckades flyga in de två timmarna som vi var försenade. Flygresan på 16 timmar gick förvånansvärt smidigt. Barnen sov, kollade film och spelade spel utan att vara missnöjda. Jag antar att de är ganska härdade efter tre månader i Toto 🙂

Vi landade vid 22.30 lokaltid, men klockan hade hunnit bli efter midnatt innan vi var igenom passkontrollen. Vi gick får ankomsthallen och tog en taxi mot Hostel Tango Argentina. Vi hade för en gångs skull bokat boende innan vi lyfte, men när vi kom fram till adressen fanns där inget hostel. Istället möttes vi av en tom vit byggnad med ”Till Salu” skyltar utanför. Tydligen fanns där inget hostel längre, trots att det fortfarande gick att boka på nätet. Taxichauffören var hjälpsam och körde oss till ett annat hostel utan extra betalning. Där fanns det inga lediga dubbelrum, men efter lite om och men lät de oss sova ensamma i ett niobäddsrum. Tack för det Monita Hostel!

Edvin väckte resten av familjen tidigt på morgonen (måndag 28/10) och började leka med sina leksaker. Efter frukost på stället gick vi till Che Argentina Hostel Suites i närheten för att kolla efter rum. Där skulle vi få ett eget rum, med badrum, för runt 160 kronor. Vi gick och hämtade väskorna, checkade ut och gick några hundra meter till vårt nya ställe. Vi behövde alla röra på oss och jag ville bara ut och upptäcka staden, så redan på förmiddagen gav vi oss ut på stadens gator. Redan efter första kvarteren kunde jag konstatera at jag älskar Buenos Aires! Staden känns som en blandning av Palermo och Mumbai. Ruffiga, slitna hus, med gott om träd (även på väggar, tak och balkonger) och små butiker med allt du kan tänka dig. Det finns dessutom gott om caféer, restauranger och barer. Staden är minst sagt LEVANDE! 

På kvällen märkte vi av en kulturkrock, här är det nämligen lite annorlunda matvanor. Restaurangerna har stängt från eftermiddagen till runt åtta på kvällen. Sedan har de öppet till midnatt eftersom de flesta äter middag sent på kvällen. Hur ska vi lyckas ställa om vår mat- och sovklocka (med jetlag dessutom)? Vi äter alltid middag klockan sex, men nu har vi fått ändra om och äta betydligt senare. Så vid 20-tiden gick vi ner till en restaurang i kvarteret och beställde mat. Det hela slutade med att båda barnen somnade i våra knän innan vi ätit färdigt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att vi promenerat över en mil under dagen och att vi alla säkert känner av någon form av jetlag. 

På tisdagen (29/19) vaknade Edvin tidigare än vanligt, redan innan klockan sex, och väckte upp oss andra. Vi lyckades få barnen att ta det lite lugnt på rummet och efter en frukost vid takterassen gick vi mot stadsdelen La Boca. Vi kom fram vid lunchtid, och insåg direkt att det var extremt mycket turister. Restaurangerna hade, precis som en kan vänta sig vid turiststråk, menyer på engelska, dyra priser och alldeles säkert tråkig mat. Vi köpte en varsin glass istället och skulle helt enkelt äta efter att vi lämnat området.

Vi tog en annan väg tillbaka och efter en stund var vi ganska ensamma. Lite längre fram låg det madrasser och sopor på gatorna. Vi insåg att vi nog skulle få ta en annan väg, det var helt fel område framför oss. När vi vände tillbaka och tänkte ta en tvärgata mötte vi en kille som pekade åt oss att vända om. Vi lydde hans råd och gick lite längre tillbaka innan vi styrde mot San Telmo och vårt hostel. Här vill en inte gärna komma in på fel område….

På eftermiddagen vilade barnen en stund på rummet för att vi skulle kunna äta kvällsmat när en sushirestaurang i kvarteret öppnat. Sushi är bland det bästa Edvin vet, så ville vi gärna gå dit trots att de öppnade först vid åtta. Kvällen blev inte en riktigt lika stor katastrof som gårdagen, men barnen var trötta. De kanske inte var så förvånande eftersom vi även idag gått över en mil och 15 000 steg på Buenos Aires gator… Trots det lyckades Edvin klämma i sig nio sushibitar. Inte illa för en 5-åring som knappt väger mer än 15 kilo!

Nu hade vi spenderat två dagar med att promenera, så på onsdagen (30/10) åkte vi istället tunnelbana. Vi började med att åka till den kända begravningsplatsen La Recoleta Cemetery. Visst, det kanske är lite makabert att turista på en begravningsplats, men på en av världens vackraste är det väl ändå okej?!

Jag gillar att vissa platser naturligt får en att prata med sina barn om tråkigheter. Jag är alltid ärlig mot barnen och vill inte undanhålla våra barn saker som kanske är skrämmande. Just därför blev det lite allvarliga diskussioner mitt bland alla gravar. Det kom dessutom ett begravningståg, så då blev döden än mer närvarande. Edvin sa ”Jag vill begravas med en ninis när jag dör” och ”jag vill inte eldas upp som morfar, jag vill begravas i en kista”. Då fick jag hjärtat i halsgropen och slogs av en otrolig tacksamhet att vi alla är friska och förhoppningsvis inte behöver fundera närmare på det än på länge.

Efter La Recoleta gick till den häftigaste bokhandeln jag någonsin varit i, El Ateno – Grand Splendid. Det är en bokhandel som ligger i ett gammalt operahus! Nu var alla rejält trötta och det hade redan blivit sent på eftermiddagen. Efter ett snabbt stopp på en lekplats tog vi tunnelbanan hemåt. Självklart hade vi lyckats tajma början av rusningen så det var fullt med folk på tunnelbanan och vi bar barnen genom folkmassan. Trots det lyckades Alice somnade i Jans famn innan vi var framme vid vår station.

På kvällen växlade vi pengar och sedan stannade vi till på ett av områdets alla caféer och njöt av god kopp americano. För att undvika att barnen somnade i våra knän på någon restaurang köpte vi istället med oss empanadas, paj och sallad till vårt hostel och åt i det gemensamma köket. Det blev riktigt lyckat och snart har nog barnen kommit över tidsomställningen.

Efter fyra nätter i Buenos Aires kommer vi imorgon bitti (torsdag 31/10) försöka komma med ett inrikesflyg till Iguazufallen. Planen ser ganska fullbokade ut, men förhoppningsvis finns det fyra platser kvar till oss. Jan har varit vid vattenfallen tidigare, men vi andra i familjen är riktigt förväntansfulla. Tänk, 275 stycken vattenfall mitt i djungeln. Det kan väl inte bli annat än storslaget och mäktigt?!

4 reaktioner till “Buenos Aires – den livliga och färgglada staden”

Kommentarer är stängda.