Verkligheten…

Ibland kommer verkligheten och knackar på. Tragiska omständigheter hemma i Sverige har gjort att någon nära tyvärr inte finns bland oss längre. Efter att ha pratat med mina nära och kära hemma så kommer vi ändå att fortsätta resan. Jag kommer inte kommentera detta ytterligare här och det kanske verkar som att jag är oberörd, men självklart finns detta i mina tankar hela tiden.

Edvin springer mot husbilen efter kvällens promenad, vi gick en tur själva eftersom jag behövde rensa tankarna… Tur att jag har mina små skruttar!

En skön bastu mitt i all packning

Nu har vi packat och grejat hela dagen. Utöver det så håller Jan dessutom på och eldar i vår ”bybastu”. Varje lördag, sedan 60-talet så har det varit bastu här uppe. Denna tradition lever kvar än idag och innebär att Jan några gånger om året får elda. Det ljuvligt att ha en riktig vedeldad bastu några hundra meter från huset! Edvin älskar att basta, även Alice har varit med några gånger men hon är än så länge lite mer skeptisk…

Alice hjälper mig att packa

Om en timme kommer bastun vara lagom varm, då ska jag och Edvin gå dit och bara ta del lugnt en timme eller två ?