Från A till B – det där med att uppskatta transportsträckan

Under helgen har jag spenderat några timmar på tåg och bussar genom Sverige. Destinationen var Öland och ett besök hos min bror. Det fick mig att fundera på det där med att ta sig från en plats till en annan… Jag har alltid uppskattat att resa och att vara på väg. När många svenska jagar charterresor ned kortast möjliga transfer från flygplatsen till hotellet; har vi tvärtom sett hela transportsträckan som en del av resan och inte bara transport från A till B. Men visst, detta tänket har stundtals gjort att vi kanske spenderat orimligt lång tid på att förflytta oss…

Genom ”Ingenmansland” vid gränsen mellan Moçambique och Malawi – sommaren 2013

Sommaren 2013 var vi på lite över en månads ”semester” i södra Afrika. Denna resan kan sammanfattas med att vi till största delen satt i små minibussar överfyllda med människor, höns, getter och allt mellan himmel och jord. Bussarna tog sig fram relativt sakta och de dåliga vägarna och långa avstånden gjorde att merparten av resan spenderades på att ta oss från A till B till C osv. Endast några få stunder spenderades på sånt som folk i allmänhet skulle förknippa med semester…

Bussen går nu… eller om 30 min eller 1 h… Någonstans i Moçambique – sommaren 2013

Visst, vi har blivit något mer bekväma sedan vi skaffade barn, men vi har ändå rest runt på både tåg, bussar, taxi, båtar och rikshor med barnen i släptåg. Alla som kom med förmaningar som ”vänta bara tills ni får barn” har nog börjat förstå att man inte måste vara förpassade till charter och Lollo & Bernie bara för att man blivit en familj. På vårt kommande äventyr, i en liten bobil på väg genom Europa och Centralasien lär vi återigen spendera maximalt med tid på att transportera oss och minimalt med tid på att semestra 🙂

Familjen väntar på tåget – Sri Lanka 2017

Efter att jag blivit mamma ser jag en tågresa ensam som rena lyxen! Tid i mängder, ljudbok, te, nåt gott att smaska på och bara sitta och spana ut genom fönstret… Resan till Öland började på bästa sätt med en reseskildring om Indien. Reportaget är från 1995 men känns som att det var skrivet igår. Om du aldrig varit där och är lite nyfiken på detta fantastiska land, lyssna på Tre män i en Rickshaw! Då får du en föraning om vad du kan vänta dig om du åker dit. Jag längtar alltid lite till Indien… Bara ni som varit där och också blivit förälskade i landet vet känslan 🙂 Vinterns resa får nog bära av dit!

Alice första resa – Indien 2016

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags,  det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på…  Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar!  Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.

När semesterkänslan ännu inte infunnit sig…

Imorgon görs sista arbetsdagen på ett tag framöver för min del. Om någon dag slänger vi in oss i husbilen och drar iväg på sju veckors roadtrip i Europa… Det har jag ännu inte förstått! Den sista tiden har gått så fort. Jan har ju varit iväg på tre veckors MC-semester och det har gjort att den mesta tiden spenderats med allt som det innebär att vara småbarnsförälder och samtidigt försöka sköta arbetet någorlunda.

Jag lyckades klämma in en arbetsresa till Helsingfors förra veckan…

Så hur mycket tid har jag spenderat på att planera semestern? Svaret är i princip ingenting, trots att jag faktiskt lovat Jan att jag skulle kolla runt lite på vart vi ska åka. Den planen hade kanske hållit, om det inte var för det fina vädret. Istället för att leta reseinspo har jag & barnen har hängt ute och ätit rabarber, hoppat på studsmattan, lekt vid sjön och sprungit barfota på gräsmattan till alldeles för sent på kvällen…

Sommarkvällar när de är som bäst!

Så vad är då planen? Imorgon ska jag arbeta och Jan & barnen ska besiktiga husbilen. På lördag får vi städa ur husbilen, åka och handla all mat som ska med och packa allt.  Sedan bär det av söderut 🙂

 

Funderingar inför sommaren & årets premiärtur med husbilen…

Maj månad måste väl vara årets bästa? Våren är äntligen här och månaden kan till och med bjuda på lite sommarvärme om man har tur! Hela sommaren ligger framför en och semester och annat trevligt ockuperar tankarna. För min del innebär detta att årets husbilssemester så smått börjar ta form… Just nu verkar det som att våra sju veckor kommer att spenderas i Italien. Tanken är att åka längs med västra kusten ner till Sicilien och sedan ta östra kusten norrut.

Glass i skuggan är inte fel, en varm majdag!

Innan vi åker till Italien med husbilen så sticker Jan iväg på MC-semester till Isle of Man (detta var min 50-års present till honom, läs mer om det här). Så om en och en halv vecka drar han iväg på sin Africa Twin och blir borta nästan tre veckor. Direkt när han kommer tillbaka så är det dags för familjens husbilssemester och detta innebär egentligen tre saker: 1) Jans tankar går framför allt till att fundera över sina tre veckor på motorcykel i Skottland och sedan Isle of Man TT; 2) Husbilen måste vara klar innan han sticker och; 3) Det blir jag som får fundera på vart vi ska åka med husbilen och även göra listor på allt som behöver fixas innan han sticker… Vi har insett att tiden (precis som alltid!) är knapp så nu har vi en lista med rangordning: ”Måste fixas”, ”hoppas-vi-hinner-fixa-detta” och ”kommer-troligtvis-aldrig-att hinnas-med-men-hade-varit-trevligt-om-det-fixades”. 

Husbilen står parkerad vid Hällesjön.

För att få lite feeling och drömma oss bort så åkte vi i helgen bort på en liten minipremiär. Vi körde någon kilometer bort till en av sjöarna där vi bor och parkerade husbilen precis vid vattnet. Edvin var nog den av oss fyra som var mest förväntansfull och som han njöt! Han pratar ofta om husbilen och att han vill vara på husbilssemester, så han kunde knappt tro att det nu faktiskt var dags att åka iväg på riktigt! Det blev en perfekt premiär med strålande sol, blå himmel och spegelblankt vattnen… Nu ser vi alla, om möjligt, ännu mer fram emot sommaren äventyr!

Barnen upptäcker allt som finns vid vattenbrynet.
Kvällsmat i solen.

Hemma bra, men borta bäst!

Nu har vi varit hemma i Sverige i en dryg vecka. Äntligen hemma, skulle kanske en del av er tycka efter tre veckors semester. Inte vi! Visst, Edvin tyckte att det var kul att komma hem till sina leksaker och Alice verkade också ganska nöjd att vi var tillbaka, men redan första dagen sa Edvin ”jag vill åka på semester, med husbilen!”. Tur att barnen känner som oss och har fått blodad tand för att resa och uppleva nya platser!

En nöjd Edvin på morgonpromenad i strandbrynet vid lågvatten – Zanzibar, januari 2018
Alice sover i min famn och Edvin leker i vattenbrynet. Inte konstigt att alla i familjen längtar tillbaka! Zanzibar, januari 2018

Alltid när vi kommit hem från någon resa så pratar vi nästan uteslutande om kommande resor. Kanske är det vårt sätt att acceptera att vi är tillbaka hemma igen?! Under veckan som gått har det pratats om allt från en riktig långresa med bil till Mongoliet till sommarens husbilssemester i Östeuropa. Som vi längtar efter att packa in oss i husbilen och köra ut på nya äventyr.

En av sommarens alla frukostar utanför husbilen! Slovenien, juli 2018
Vintern 2008/2009 åkte jag och Jan i en Landrover Discovery genom Sahara, hela vägen från Sverige till Burkina Faso. Tänk att få göra en liknande resa, fast till Mongoliet tillsammans med barnen! Jan och bilen fotat i Mauretanien, vintern 2008/2009.
Jag & vår Landrover som vi döpte till Göttingen, någonstans vid kusten i utkanten av Sahara – Mauretanien, vintern 2008/2009

Det har även pratats en hel del om någonting som vi funderat på ett tag: en plan på att göra oss av med allt och flytta till Portugal. Det är någonting som tidigare endast varit väldigt lösa planer, men som känns mer och mer aktuellt. Tänk så härligt det vore! Vem vet, en dag kanske det blir verklighet? Oavsett vilket så är det härligt att drömma sig bort!

På vår resa i Portugal sommaren 2014 fastnade vi direkt för landet! Vilken dröm att någon gång bo där! En klassik bild från Lissabon, fotad sommaren 2014.
Mäktiga Algarve-kusten – Portugal, sommaren 2014

Isle of Man TT 2018 – världens bästa present (från världens bästa fru?!)?

På nyårsaftons morgon firade jag och barnen Jan som fyller 50 år på onsdag. Vi fick fira lite i förväg eftersom han drar till Tokyo med en kompis på sin födelsedag. Det var så kul att få ge honom hans present! Det har varit svårt för mig att hålla den hemlig. Framförallt för att allt bokades för över ett halvår sedan…

Först fick Jan två teckningar som Edvin och Alice ritat, med ledtrådar bakom… Sist fick han paketet med Edvins motorcykel inslagen…

Så vad var det för present som behövde ordnas så långt innan? En resa till det Isle of Man TT 2018 såklart! För er som inte är motorintresserade kanske bara höjer på ögonbrynet och tänker nåt i stil med: vad sa du att det hette sa du?! Men ni som har lite koll vet säkert att det är ett legendariskt motorcykellopp som varje år hålls på ön Isle of Man.

Sporten kallas visst real roadracing och banan går längs med husväggar och landsvägar på ön som ligger mellan Irland och Skottland. Banan har otroliga 226 kurvor, med hastigheter på över 300 km/h. Loppet är också (ö)känt eftersom över 250 personer har omkommit under tävlingarna. Om ni tror att jag skickar dit Jan för att bli kvitt honom så kan ni tänka om, han ska inte tävla utan bara vara åskådare 🙂

Själva planerandet började i våras och då var frågorna många! Skulle jag boka färjebiljetter för motorcykel eller skulle jag fixa flygbiljetter? Hur skulle jag lyckas boka färjebiljetter? Från vilken hamn skulle jag boka?  Vilka dagar skulle jag boka? Hur många dagar blir lagom på plats? Hur skulle jag få tag i hotell när jag väl lyckats boka färjebiljetterna?

Jag bestämde mig för att Jan skulle ta motorcykeln över för att åka runt lite i Skottland innan han tog färjan över till Isle of Man. Jag förstod ganska snabbt att det viktigaste var att få tag i färjebiljetter… Det slutade med att jag i slutet av maj lyckades få tag i biljetter till färjan mellan Liverpool och Douglas.

Då blev nästa steg att fixa boende… Eftersom det skulle bli en 50-års present så ville jag att övernattningen skulle vara på ett ganska schysst hotell och inte i tält eller andra enklare boenden som finns att få tag på. Så den 1 juni bokade jag rum för två på ett hotell mitt inne i Douglas. Det kändes SÅ.JÄKLA.SKÖNT när det var ordnat. Jag hade lyckats ordna en present till Jan som han har pratat om i flera år!

Lilla familjen firar med tårta, kaffe och paket…

Är jag världens bästa fru? Om du frågar Jan idag så svarar han garanterat ja på den frågan! 🙂

Läs mer om resan här!

Nedräkningen har börjat…

Nu börjar vinterns resa närma sig. Den 13 januari går hela familjen på ett flyg med destination sol & värme.

Med under en månad kvar kan jag konstatera tre saker:

#1 Planera inför resor är inte vår starka sida. Det verkar som att det bara blir värre och värre med åren… Vi har knappt pratat om den stundande resan och har inte funderat mer över resmål. Kanske blir det Malaysia, Singapore och Sumatra ändå… Ibland önskar jag att någon av oss kunde agera reseledare och styra upp resan, åtminstone lite…

Resan till Seychellerna började utan kontanter, utan någon fungerade ATM på flygplatsen och utan att veta vart vi skulle ta vägen för natten. Men precis som alltid, så löste det sig 🙂 – La Digue, Seychellerna, april 2016.

#2 Jag var duktig och gjorde ett nytt pass för flera veckor sedan, men jag har ännu inte tagit mig tid att hämta ut passet… Det får stå på listan över saker att göra i veckan; när jag inte bakar julgodis, gör pepparkakshus eller pyntar julgran 🙂

#3 Under årets mörkaste vecka känns det riktigt skönt att ha en resa framför sig. Det är ett stort plus i kanten att det även vänder här hemma. Jag längtar till dagar som varar längre än några timmar…

Underbara sommardagar på västkusten – minisemester med husbilen i augusti 2017