Äntligen framme i Indien, och så lite magsjuka på det…

Resan till Indien blev ungefär som man kan förvänta sig när vi ska flyga någonstans, ett oplanerat stopp på vägen och lite för många timmar på flygplatser. Så är det att flyga stand by. I torsdags morse kom vi med från Landvetter till Doha utan problem, men sedan tog det stopp. Vi väntade först flera timmar på flygplatsen och planet som vi trodde skulle ta oss till Goa, men vid gaten fick vi veta att det var helt fullt. Vi satte oss och försökte tänka ut en plan B… Alla flyg till såväl Mumbai, Delhi och Amritsar var fulla, men till Colombo i Sri Lanka fanns det platser kvar. Skulle vi kanske åka dit istället? Vi hade svårt att bestämma oss och alla var trötta och hungriga så det var svårt att tänka rationellt. Tillslut bestämde vi oss för att ta in på ett hotell i Doha och försöka åka till Goa igen imorgon, trots att det såg ganska fullt ut. Ibland måste man chansa! Innan vi kunde lämna flygplatsen var vi tvungna att vänta på väskorna i dryga 45 minuter så klockan hade hunnit bli 23 innan vi satt på en buss på väg till hotellet. Vi lyckades hitta en ”smart deal” på nätet och lyxade till det och tog in på Radisson Blue, där det fanns pooler och bastu! 

Flygplatsen i Doha, Qatar

Vad skönt det var att lägga sig i en hotellsäng med prasslande lakan! Trots att vi låg alla fyra med ett täcke så lyckades vi sova helt okej och vaknade först vid 9 tiden. Fredagen spenderades, förutom en promenad i staden, på rummet och vid poolen. När vi satt i bastun så kom en kvinna in och sa till mig att jag inte fick vara där inne med Alice. Jag struntade i det och satt kvar. Efter en stund kom en annan kvinna in och sa att det kunde vara farligt för så små barn att sitta i bastun. Jag förklarade för henne att Alice bastat nästan varje vecka sedan hon var lite bebis och först då gick hon, något motvilligt, med på att låta oss stanna kvar. Tur det 🙂

Hotel Radisson Blue Doha, Qatar

På eftermiddagen var det dags att testa lyckan ännu en gång och försöka ta oss till Goa. Denna gången gick det bättre och vi kom med! Dock hade alla platser var för sig. Inga konstigheter tänkte jag, det är väl ingen som säger nej till att byta plats med en person som vill sitta bredvid sitt barn. Så fel jag hade… Jag frågade en äldre kvinna om hon ville byta plats – Nej! svarade hon direkt. Jag blev förvånad och tänkte fråga om om hon ville att jag skulle sätta tvåringen eller fyraåringen bredvid henne… men jag bet ihop och gick snopet vidare. Nästa person var trevligare och svarade tvärtom – Sjävklart! Så då hade jag och Alice löst platser. Jan och Edvin fortsatte längre bak och fick också bytt så att dom satt bredvid varandra. Fyra (väldigt snabba) timmars senare landade vi i Indien. Nu var klockan endast 2.30 på morgonen, så vi satte oss på flygplatsen och väntade i några timmar tills vi kunde åka ner till Palolem Beach. Innan vi åkte lyckades Jan nästan bli utslängd från flygplatsen, eftersom han och Edvin gått ut för att leta efter en fungerande bankomat. När han skulle gå tillbaka in fick han barskt veta att man inte fick gå in igen efter att man gått ut. Jag såg att båda två stod och diskuterade så jag och Alice gick fram och då lyckades vi övertala honom att släppa in Jan och Edvin igen… Måste alltid vara lite dramatik!

Vid 5-tiden på lördagen ordnade vi taxi och åkte till Palolem, ungefär en och en halv timme bort. Eftersom att bankomaterna på flygplatsen var sönder så åkte vi utan en rupee på oss. Vi sa till chauffören att stanna på en bankomat längs med vägen. Det gjorde han, fem stycken närmare bestämt. Men det hjälper inte när ingen fungerar… När vi var framme i Palolem så visade vi vart han kunde köra. Sist vi var här hade landet över en natt överraskat alla och precis förbjudit varenda sedel och man hade istället utfärdat nya sedlar som var de enda tillåta. Enda kruxet var att det inte fanns tillräckligt många nya sedlar, så det fanns knappt pengar i världens (tidigare) mest kontantrika land. Detta gjorde att vi visste vart varenda bankomat fanns i närheten eftersom det nästan var omöjligt att få tag i de nytryckta sedlarna. Men det är en historia i sig… Som tur var fungerade den sista (!) bankomaten som fanns i Palolem och vi kunde åka ner till stranden och betala taxiresan. Då hade klockan redan börjat närma sig sju och det var förvånansvärt kyligt ute, men när solen började gå upp blev det varmare. Vi gick bort till Leela Guesthouse och restaurangen bredvid, Siarl Presley Bar & Restaurant. Vi käkade frukost och hängde i restaurangen tills vi fick ett rum vid elva tiden. Sedan kvällen innan hade Edvin känts varm,  så jag tog tempen på honom och han hade så klart feber – 38,9 närmare bestämt. Självklart börjar vi semestern med feber och magsjuka! Hoppas att vi andra klarar oss…

Framme vi Leela Guesthouse, precis när solen gått upp…
Jan har somnat i stolen efter frukosten, innan vi fick vårt rum
Promenad på stranden

Borgholm över en natt – ett mysigt avslut på såväl ledigheten som 2018

Julledigheten har verkligen gått fort, som alltid när man är ledig! Vi har haft en lugn jul, med mycket tid tillsammans utan en massa måsten. När vi inte gått runt hemma (i pyjamas hela dan’) så har vi gjort vad som förväntas vid jul, nämligen spenderat tid med släkten.

Vi avslutade ledigheten (och 2018) med en minisemester till Öland. Målet med resan var att hälsa på min lillebror och det blev en fullspäckad resa som innebar en hel del tid i bilen, men också ett besök på Ölands Folkhögskola, en promenad på Alvaret och några timmar på Borgholms Badhus. Barnen hade hur kul som helst och Edvin pratar redan om hur många gånger han ska åka vattenrutschkanan nästa gång 🙂

Jag brukar inte bestämma några nyårslöften och jag brukar inte heller blicka tillbaka allt för mycket på det som varit… Om du, precis som jag, är lite mätt på alla tillbakablickar, nyårslöften och ”Best of 2018” som svämmar över alla flöden just nu så kanske du också fnissar högt åt hejhejvardags illustration med tips på mål för nya året: ”Dricka mer kaffe, sova mindre, träna sällan och äta mycket halvfabrikat i veckorna”

Det bästa av 2018!

Nu är vi i alla fall redo för 2019! Jag hoppas att året kommer att kunna sammanfattas med: Familjen, Äventyr & Yoga!